Naturbarn på toppen

 Ett helt jullov kan ju tillåtas flyta förbi utan natur och kultur. Barnen kan ju inte sitta i pyjamas och äta våfflor varenda dag.
 Så på trettondagen, med vardagen hotande löjligt nära på andra sidan knuten, gjorde familjen en utflykt.
 Att hitta Fjälkinge är ju inte så svårt, och inte Fjälkinge backe heller, där den mäktigt reser sig över den omgivande slätten i hela sina 99.69 meter över havet.
 Däremot att hitta vägen in till parkeringen. Fast det gick också till sist.

(Fast tornet är låst. På utsikten blåst. Vad ska det då stå där för?
 Någon?)

 Men först en våffelbild till, från trettondagsafton, medan alla väntade på att mamma skulle komma hem från jobbet.

 Trettondagen. Ett kort stopp på Ekohallen för varmkorv, pommes frites och leksaksbil.

 Sedan var det inte så himla svårt att klättra upp på bergstoppen. Speciellt inte för Jonatan som lät sig bäras upp.
 Han var lite trött efter maten...

Vacker utsikt över kristianstadsslätten med staden ifråga utspridd över horisonten.

Sedan ner till bilen igen.
- Här får du vara försiktig, Jack, här är lite farligt eftersom det är brant, varnade mamma.
- Farligt? Jag vill ner, ropade lillebror och tokrusade på lätta fötter och korta ben nerför stupet, medan storebror ordentligt trippade försiktigt där bakom.

 Det är sådana de är, storebror och lillebror.