- Han är ju vår mamma!

Nog för att Jonatan vet att det finns tjejer och killar, varav de senare är i majoritet i vår familj.
 Likafullt erkänner han endast ett genus, nämligen maskulinum. Ett "hon" tar han endast i misshugg i sin mun. Alla i världen är "han".

Ibland kan detta ta komiska former. Som i följande bisarra konversation på sängkanten, sedan fyra sagor lästs och det följaktligen slutgiltigt är dags att sova. Då arbetar Jonatans hjärna på högvarv för att få anstånd:
 - Men jag har ju inte tvättat händerna.
 - Efter jordnötterna?
 - Ja.
 - Får jag känna på händerna! Dom känns jättefina.
 - Nej, dom är inte rena. Jag har inte tvättat dom!
 - Det räcker att vi tvättar dom i morgon.
 - Då blir mamma inte glad!
 - Jag tror att mamma nöjer sig med i morgon.
 - Det gör han inte!
 - Han? Menar du mamma?
 - Ja, det gör han inte!
 - Men mamma är ju en hon!
 - Han?
 - Nej, hon. Mamma är ju en tjej.
 - Men! Han är ju vår mamma!