Jack är i första hand en fotbollspojke. Men handbollsintresset har exploderat i vinter nästan som fotbollsintresset i somras.
Och i går var det dags att avnjuta en av julklapparna. Första besöket i Kristianstad Arena, Sveriges handbollstempel nr 1.
Först Kristianstads HK, topplag i damallsvenskan (näst högsta serien) som vann 27-20 mot trean i serien Kärra.
Därefter herrlandskamp Sverige-Island. Ett evenemang som höll på nästan fyra timmar, 18 till 21.45. Jack tappade inte fokus ett ögonblick.
Hans passion för, och förståelse för, handboll är det inget fel på. Och lika gärna damer som herrar - under EM för någon vecka sedan lämnade han bara i undantagsfall tv-n.
På morgonen var det förstås viktigt att kolla Kristianstads-Bladet och läsa allt som stod om Sverige och om hemmaspelaren Marcus Olsson.
Vem skulle få följa med Jack och dela hans julklapp, mamma eller pappa?
Svårt val, men till sist bestämde Jack att denna gång skulle det bli pappa.
Men mamma Jenny var ganska avundsjuk. Nästa gång ska hon - som aldrig varit på match i Arenan fast hon jobbar hundra meter därifrån - med, påstår hon.
För än har ju familjen aldrig varit och kollat de brandgula. Det lär vara något helt annat, mycket häftigare, sägs det.
Lördag förmiddag, och en något mindre arena, nämligen en av de mindre hallarna i Sånnahallen, Åhus.
Och här är det varken den gula eller den brandgula tröjan som regerar.
Åhus Handboll är nämligen blå, som synes.
Sedan hem, och denna regniga lördag blir det kanske ingen fotboll i trädgården. Utan bara en envis handbolls- och fotbollsträning inomhus.
Med dörröppningen mot tv-rummet som mål, mamma eller pappa som motståndare och en ballong som boll.
Det finns alltid möjlighet att spela. Om viljan finns. Och Jack har den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar