Theatre of Dreams

"Welcome to Old Trafford. This is The Theatre of Dreams, the home of the greatest football team of the World."

 Enligt Manchester Telegraph var det ingen vidare toppmatch, men att befinna sig bland 73.201 åskådare på Old Trafford är i alla fall stort.
 För Jack var det en dröms uppfyllelse, och att Arsenal fick med sig en poäng var en bonus.

Hörna för Arsenal i första halvlek. Första skottet på mål sköts inte förrän efter en dryg halvtimme, men vad gör det?

 I första halvleks sista minut kom dock Uniteds ledningsmål, efter ett fint skott från McTominay. (Enligt Telegraph så hårt att Arsenals Xhaka duckade för skottet, och ställde därmed sin egen målvakt.)

Trångt på Old Trafford. Och nästan alla höll på United. Och lämnade arenan besvikna.
 Fast Jack var nöjd.

 Speciellt när kvitteringen 1-1 kom en bit in på andra halvlek. Lite av en västgötaklimax dock, efter Aubameyangs mål först underkändes, men sedan godkändes efter VAR.

När det hettade till reste sig ganska många av de framförvarande ur sin säten. Svårt för Jack att se plan då.

Dramatiskt på slutet. Frispark för United, men Arsenals målvakt Leno räddar.

"You never walk alone" sjunger dom på en annan arena, men man är inte precis ensam på vägen mellan Trafford och spårvagnshållplatsen heller.

T h: Biljetterna. Ingen billig affär.

På väg till matchen. Vädret var precis så regnigt som man väntar sig i England.

Puben heter förstås som arenan. Och restaurangerna i området hette saker som "The Red Devils".

Nästa dag ägnades också åt fotboll. National Football Museum ligger också i Manchester.
 Denna gång fick också mamma och lillebror följa med.

Museet bjöd på en hel del interaktiva utmaningar. Här gäller det att visa sin förmåga att pricka bollen på rätt ställe.

Och här att skjuta mål på en fiktiv målvakt (med riktig boll).
 Mamma satte två av tre (den tredje slack utanför vänster stolpe)...

...men Jack sköt mål på alla tre straffar!

 På museet kunde man också beundra fotbollskonst.

...och ta en titt på en hundkoja, som en gång tillhörde en av Englands mest begåvade men problematiska fotbollsspelare.
 Hans minne lever.

Och så kunde man förstås köpa troféer som en gång tillhört ett gäng av fotbollens största.

En vacker dag kommer Sandgren Clausens tröja att hänga här.