Om man besöker Manchester utan att ta sig till Industry of Museum and Science (gratis!), får man skylla sig själv. Här finns något för alla, små och stora.
Dessutom kan man fotvandra dit på märkliga vägar och se tegelhus av alla sorter blandas med mera nutida byggnader, t ex efter denna vattenväg mitt i stan.
Fast här kom man inte längre. Det fick bli trappan upp till gatuplanet.
Huset i förgrunden var utmanande, tyckte familjens majoritet.
Väl framme på museet testade Jack och Jonatan (och även deras föräldrar) en flygsimulator och fick (typ) känna på hur Red Arrows har det i sina plan.
Man kunde också studera ett autentiskt exemplar av en av andra världskrigets mindre älskade flygetyg. (Ordet har överlevt planet.)
Ja, och så är ju Manchester industrins vagga. Här byggdes de första textilfabrikerna, här uppstod industrialismen, för snart 200 år sedan.
Den som vill kan också färdas 189 år tillbaka i tiden, med hjälp av 1830 Station (och även 1830 Warehouse), en del av det som gjorde Manchester banbrytande.
(Bara en i familjen ville det.)
Då blir det, kanske, inte lika lätt att besöka de där gåtfulla länderna på andra sidan havet.
Väldigt duktiga på att promenera: Jack och Jonatans ben trummade på genom storstaden.
Här besöker vi (nästan) det gigantiska köpcentret Manchester Arndale.
Nedan: Nästan alla tegelhus i Manchester är byggda av rött tegel. Här ett undantag. Bekräftar regeln.
Är det en cyborg? Nej, det är en VR-mamma, som skapar tredimensionell fotbollskonst på National Football Museum.
Biet. Buzy bee. Symbolen för den Manchester, för dess flitiga arbetare och för att det varit en "hive" för den framväxande industrialismen.
Och så har Manchester ingen tunnelbana. Men däremot de här snygga, gula spårvagnarna.
(Samt - icke att förglömma - två busslinjer som är helt gratis.)
Bara en sån sak!
Adjö, Manchester! Bättre än ditt rykte. Utom i fotboll. I alla fall just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar