Vintertiden är här!

En konstig dag var det.
 Vad var egentligen klockan? När man steg upp? När man åt lunch? När det var dags att gå och lägga sig? Men dagen då vintertiden kom, var konstig på andra sätt också.

 Det var en bra dag att gå till stranden. Och inte var det vintervindar, som drev vågorna mot strand, inte.
 Det var som en vacker vårdag i Äspet, 17 grader och en frikostig sol.
 Havet var högt och stranden var kort, och slutade i en brant sluttning ner mot vattnet, som Jack och Jonatan gillade att springa nerför och klättra uppför.

 

 Och tror ni inte att den galna mamman (jaja, pappan också) måste doppa fötterna i vattnet! Det var ju pålandsvind. Och, ja, kallare vatten har man badat i.
 Det är ju ändå Hanöbukten.
 Jonatan beskådar spektaklet på säkert avstånd. Senare samma kväll badade han också, i sitt rätta element: badkaret.

 Sedan var det dags att kapplöpa tillbaka till stugan, där morfar väntade på att äntligen bli serverad kaffe.
 Jack kom först, förstås. Men Jonatan pinnar på.