Den klassiska romantiteln "The loneliness of the long distance runner" gör sig åter påmind.
Är Jack verkligen ensam på Åhus IPs löparbana? Ingalunda. Det är bara så att de tre medtävlarna redan rusat förbi.
Livet må vara en tävling. Men när man går i klass 0 och är på livets första idrottsdag är det så mycket som är viktigare än att vara först över (den icke-existerande) mållinjen.
I varje fall för Jack.
Han må vara långsammast under själva loppet. Men på vägen tillbaka till startlinjen var han helt klart snabbast av alla.
Här visar han i alla fall att han förstått hur man ska använda (den generöst tilltagna) väntetiden.
(...och vem skymtar i bakgrunden i bilden ovan? En slump? Hardly.)
Ärligt talat, vem minns sin skoltids idrottsdagar med tillgivenhet?
Jämfört med 1900-talets många ökenvandringar verkade de flesta på Åhus IP ha det riktigt bra. Helt okay.
...och med mycket måttlig fixering vid resultatet. Tider, centimetrar, poäng, sånt, om ni minns. Målsättningen är - som framgår av denna höjdhoppsbild - mycket rimlig.
("Ribban" är inte det vita strecket, det är en del av fotbollsplanen. Det är det brandgula snöret som är ribban.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar