The story so far; en ankas uppväxt

 1 november 2010-1 november 2013: Ankans tre första år har varit en äventyrlig resa.
 Bilden ovan är tagen på CSKs neonatalavdelning, där han tillbringade sina första två månader.


T h: Maj 2011. Ett halvår gammal, befriad från alla slangar och sladdar som var nödvändiga i början.

 November 2011: ett år gammal och nyopererad i svalget. Därför strumporna på händerna - för att förhindra att han stack in dem i munnen.

 Maj 2012: Ett och ett halv år gammal.

 November 2012: Två år gammal, och numera en pojke som gärna själv stoppade in mat i munnen.

 Maj 2013: Två och ett halvt år gammal.

Oktober 2013: Strax tre år. Vår stora, lille kille. Nu drygt tio kilo(!) och en överdängare på siffror och bokstäver.

3-åringen. Födelsedagspresenten. "Jag fyller år" upprepar Jonatan gång på gång. Rätt nöjd.

Höstlov; att softa i pyjamas klockan 10

Ute snurrar världens hjul precis så hastigt som dom alltid gör en torsdag. Solen skiner och det är +10. En bra dag att vara ute, egentligen...
 Men inte. Inomhus härskar harmoni.
 Storebror hänger i soffan och beställer ännu en rostad macka med ost och skinka, medan han tittar på gamla inslag ur barnkanalen som han spelat in under veckan.
Lillebror sitter vid mammas ipad, och tar då och då i distraktion en liten bit smörgås som pappa ställt upp intill. Ipaden talar engelska, but so what? ("Fish"... "sun"... etc.)
 Båda i pyjamas.
 Jack vaknade 7.30, Jonatan 8.00, så pojkarna och deras pappa (som steg upp 5.00 morgonen innan) fick en hejdundrande sovmorgon.
 Det var dom värda. Båda har haft tidiga, trötta uppstigningar och långa dagis- och fritidsdagar, och dessutom förkylningar som slitit på dem.
 Idag är det höstlov.
 Kanske sitter dom fortfarande i pyjamas när det är dags att gå och lägga sig. Så praktiskt.

Jack Pumpa 6.0

Det gamla strävsamma paret: Jack och pumpan. Eller Jack och mamma, pumpaskapare.
 Medan stormen Simone (a k a StJude) dånar utanför växer två nya familjemedlemmar fram.

 Så här ser storebror Pumpa ut. En ganska farlig guling, ser det ut.

Det finns en lillebror Pumpa också, här nedanför. Snäll eller illmarig? In the eye of the beholder.

Och om du undrar hur Jack Pumpa 1.0 såg ut, för fem år sedan, så kommer en ledtråd här:
http://jackhumla.blogspot.se/2008/10/jack-pumpa.html

Måste man säga förlåt varje dag?

 

Det är förstås inte Jacks fel. Att flaxa till med armarna ibland och ofrivilligt vålla skada, har han säkert ärvt från sin far.

Men vems fel det än är, så är det ingen tvekan om att han två dagar prickat sin mamma i ögat. Ett öga om dagen.

På fredag kväll prickade han det ena ögat med sitt lasersvärd, som hans snälla mamma till på köpet skänkt honom (för att förgylla hans Halloween Disco i skolan samma kväll).

- Ajajajaj, skrek mamma, och Jack tittade förbryllat på henne.

- Du stack mig i ögat, förklarade hon.

- Då ska man säga "förlåt", Jack, tillade pappa.

- Förlåt, mamma, sa Jack lydigt.

Dagen därpå var det inte lika självklart. Då prickade Jack sin mammas andra öga med två små vassa fingrar, mamma skrek "aj" igen, och pappa sa beskäftigt, som en papegoja:

- Då ska man säga "förlåt", Jack!

Fast då brast det för missdådaren (som ju - fast han verkar rätt klok rätt ofta - bara är fem år)(och ganska ovan att säga "förlåt", av någon anledning):

- Måste jag säga förlåt VARJE DAG!!??

Vintertiden är här!

En konstig dag var det.
 Vad var egentligen klockan? När man steg upp? När man åt lunch? När det var dags att gå och lägga sig? Men dagen då vintertiden kom, var konstig på andra sätt också.

 Det var en bra dag att gå till stranden. Och inte var det vintervindar, som drev vågorna mot strand, inte.
 Det var som en vacker vårdag i Äspet, 17 grader och en frikostig sol.
 Havet var högt och stranden var kort, och slutade i en brant sluttning ner mot vattnet, som Jack och Jonatan gillade att springa nerför och klättra uppför.

 

 Och tror ni inte att den galna mamman (jaja, pappan också) måste doppa fötterna i vattnet! Det var ju pålandsvind. Och, ja, kallare vatten har man badat i.
 Det är ju ändå Hanöbukten.
 Jonatan beskådar spektaklet på säkert avstånd. Senare samma kväll badade han också, i sitt rätta element: badkaret.

 Sedan var det dags att kapplöpa tillbaka till stugan, där morfar väntade på att äntligen bli serverad kaffe.
 Jack kom först, förstås. Men Jonatan pinnar på.

Talträngda (var och en på sin nivå)

Båda Jack och Jonatan utvecklar sin verbala förmåga, var och en på sin nivå.

Så här sa t ex Jack till sin mamma i morse, med empati och diplomati värdig en helt annan ålder än en femårings:
-Vet du, mamma, den här veckan kommer jag att vara i gymnastiksalen tre dagar i rad!
- Jaha, igår var ni där och firade FN-dagen, och i morgon ska du träna fotboll. och... idag har ni gymnastik!
- Precis, mamma.
- Så du tycker att jag ska packa din gymnastikpåse då?
- Ja.
- Ett ögonblick, bara.

Och så här sa Jonatan (som faktiskt talar mer och mer begripligt för varje dag, på gott och ont) till sina förvånade föräldrar idag:
- Bajskorv, sa Bea. (Bea är en liten dagiskamrat, en av hans favoriter.)

Jojo, tänkte föräldrarna, det går bra att skylla på andra när man är ful i mun.

Men äpplet faller inte så långt från storebror. Som en gång i tiden gjorde sig (ö)känd för följande mening:
- Bajs, sa Vincent!

PS: den tredje figuren på bilden har också svårt att hålla tyst. Hörs allt som oftast i en radio nära dig. Där har han sagt många konstiga saker. T ex:
- Alla här på SR Kristianstad är i tivoliparken, utom jag, för jag är en åsna.

Kulturbärare

Att läsa för Jack och Jonatan är inte alltid lätt. Men det väger tungt.

Inomhusaktivitet

 Det är inomhusväder. Regnet plågar Åhus. Det är tur att familjen har byggt ut undervåningen.
 Det nya rummet, a k a verandan, är egentligen inte för barn. Men visst är Jonatan ändå en liten färgklick i den vackra miljön där han sitter med i-paden?

 Jack håller till i den gamla, trygga delen av huset. På vardagsrumsbordet har han öppnat affär med hjälp av mormors räknemaskin.

 Vad önskas?
Husets charmigaste expedit erbjuder ett rikt utbud av varor, och utrustar dessutom kunden med hemmagjorda pengar så att priset inte ska vara något problem.
I bakgrunden Jonatan vid datorn.

  Vad gör Jonatan vid datorn då?
Jo, mest spelar han sina favoriter från melodifestivalerna, en efter en.
Och sjunger med. För att inte säga: skrålar.  

 Men Jonatan kan analoga saker också. Som att bygga lego. Det är det roligaste han vet.
 Bara han kommer ur datorns (eller ipadens) förtrollning.

Prinsarna av Vattenriket

´Hösten har kommit till Åhus.
 Speciellt till Rönnow-skolans skolgård.
 Egentligen skulle man nog behöva båt för att ta sig fram till trappan.
 Men Jack och Jonatan håller sig flytande i den här farkosten.


Ostbågar byggde denna kropp

Jonatan har aldrig varit en fet anka. Om han har ett problem med vikten är det absolut inte övervikt.
 Under sina snart tre år har hans korta underkäke och smala svalg gjort det svårt för Jonatan att äta. Hans förmåga har utvecklats efter hand och nuförtiden är han en riktigt glupsk liten anka.
 För det mesta i alla fall. Fast den senaste veckan har han haft någon åkomma i mun och hals, som gjort ont och minskat hans önskan att äta.
 Så korv, banan, kanelgifflar, småköttbullar och kanelgifflar - det vill säga hans få matfavoriter - inget av detta har fått honom att frivilligt öppna näbben.
 Men det visade sig finnas ännu ett alternativ, en s k killer app.  Ostbågar! När inget annat duger, så kan Jonatan ändå tänka sig att äta ostbågar. Och mera ostbågar.
 Detta livsmedel introducerades i hans liv för några veckor sedan av moster My, när hon var barnvakt under ett dygn.
 Kärleken var ömsesidig. Jonatan älskar ostbågar. Ostbågar älskar Jonatan.

Mello Euro Feber året om

 Sedan Jonatan lärt sig använda mammas I Pad, var gammeldatorerna obegripliga för honom. Vem har tålamod med en mus när man vant sig att själv peta och peka?
 Men, så en dag, lärde han sig ändå )eller mamma lärde honom) manövrera pappas dator.
 Det förenklade livet för föräldrarna, men betydde också att Jonatan kunde sitta själv vid skärmen i timmar...
 Efter YouTube växlade han till Radioapan och sedan tillbaka till YouTube igen.
 Här sitter han och lyssnar på gångna års melodifestrivaler och Eurovision.

 Och när lillebror lyssnar på schlager, då vill storebror inte vara sämre. Här har Jack slagit sig ned vid mammas dator och kör Eurovision han också.
 Så om ni skulle tro att schlagersäsongen inte börjar igen - officiellt - förrän i januari och sedan tar slut redan i maj, då är ni välkomna till Jack och Jonatan.
 Där härskar schlagern året om! Ibland dubbelt upp.

(Det är tur att mamma och pappa har byggt ut undervåningen. Nu hoppas dom bara att dörren till nya verandan kommer snart.)

Sång- och dansman

Jack har avnjutit en portion barnkultur, serverad av Dan Bornemark - jo då, han är son till den legendariska Mrs G -på Åhus bibliotek en lördageftermiddag.
 "Lilla Trams" hette föreställningen, som tydde på att det inte är lätt att leva upp till en legend.

Ett 30-tal barn med föräldrar klämde in sig i ett hörn av biblioteket under den dryga halvtimme som det hela varade.
 En hel del kompisar till Jack fanns också på plats, t ex Maja, Nicolina och Tilde (med mammor).

 "Hoppa hopprep!"
 Barnen var med på noterna, och en del av föräldrarna också.

(En pappa vid namn Staffan blev offentligt avhånad för att han satt sig i bibliotekets andra ände med en tidning.)

 Jack är inte precis bortskämd med levande kultur. Familjens höga målsättning att utfodra barnen med Natur&Kultur de flesta helger har inte precis infriats.
 Så det verkade vara en bra stund för honom. Först fotboll och sedan sång och dans - det är en lördag i Jacks smak.

Äntligen vabb!

 Sju veckor kom och gick. Och Jonatan kom till och gick från dagis, och mamma och pappa till och från jobbet.
 Men så kom vecka 8, och då kom VAB. Jonatan fick nånting i halsen och munnen som tyvärr gjorde ont när han åt, och sedan kom hosta och snuva som ett brev på posten.
 Tur då att man kan ha så mycket roligt på egen hand.

T ex med hjälp av Lego.

 Och så kan man ju leka med höstlöven. Eller klä ut sig med hjälp av diskhandduken.

 Och så kan man busa på ICA. Om någon besökare i Hanöhallen, Åhus, undrar varför siffrorna (1-10) i bokdisken hamnat i oordning, fast bara i de nedersta hyllorna - då kan förklaringen vara att en diminutiv sifferälskare har varit i farten.

 Och att springa ned på trottoaren på den här lilla  backen bakom sparbankshuset - det är så roligt att man kan göra det hur många gånger som helst. Även för en pojke som är sjuk.
 (Fast - som synes - inte så sjuk att det är synd om honom.)

Flygfärdig? Inte riktigt

 Många av Jacks klasskamrater kommer till skolan på cykel (fast då alltid i sällskap med en förälder).
 Fast inte Jack. Han kommer i bil eller cykelkärra.
 Han har aldrig varit så särskilt intresserad av att lära sig cykla.
 I dag gjorde han dock sina försök.

 Efter en del tjat från föräldrarna gick Jack för någon månad sedan med på att det köptes en ny cykel till honom. (Den gamla användes inte många gånger.)
 Och idag var han ändå sugen på att träna lite.

 Det gick ganska bra. Då och då cyklade han några meter helt utan stöttande mamma. Och de få haverier som inträffade slutade lyckligt.

 Men om Jack är en fågelunge, så är han än så länge inte riktigt färdig att flyga.

 För övrigt var det en härlig höstdag som kändes och luktade sensommar. Man kunde sitta ute och om kläderna var för många, så rann svetten.
 Och borta vid gästhuset så blommade stockrosen igen, för första gången sedan augusti.