Familjens sportlov i Corralejo blev händelserikt. Då och då. Men mesta tiden var det förstås slappt och vilsamt. Med god mat, mycket mat och mat i rättan tid - dvs hela tiden.
Fritidsaktiviteterna bestod mest av bad och simning. I poolen. (Stranden var inte lika lockande. Även om pojkarnas föräldrar hann med var sitt dopp där. På vardera cirka en minut.)
Både Jack och Jonatan njuter i vattnet, mest förstås lillebror.
Det röda bandet om handleden innebär fri tillgång till mat. Här är Jonatan dock klar med ätandet. Då är det dags att läsa.
En ganska lång promenad gick till Los Dunas. Ett naturreservat med väldigt mycket sand.
Öken, typ.
Två familjemedlemmar var snabbare än två andra.
På den nedre bilden visar dom var de sistnämnda återfinns.
Men det var inte överallt lika gott om sand. Närmare Corralejo kantades vattnet av märkliga stenlandskap.
Som synes var det inte så nära till vattnet där. I bakgrunden vulkanön Isla da Lobos.
Med tiden fick vi dock mer sand än vi önskade oss. Det var "calima", den röda sandstormen från Sahara, som förflyttade tonvis med sand ut till Kanarieöarna och gjorde luften gul.
Så mycket att det under några dagar var omöjligt att flyga till och från Gran Canaria.
Den sista dagen fick vi också höra att tusen resenärer på grannön Teneriffa satts i karantän på sitt hotell, eftersom en italiensk läkare från Lombardiet varit där på kort besök. Smitta kunde inte uteslutas.
Varken calima eller Corona hindrade dock vårt flyg hem att lyfta. Det var när vi landade på Kastrup som våra problem kom. Öresundsbron var nämligen stängd på grund av blåst, och då är det ju inte lätt att ta sig hem till Åhus.
Efter en dryg timmes väntan började tågen dock gå igen, och då ville några tusen otåliga resenärer åka med.
Pappa kom med på tåg nummer två, medan JJJ fick vänta till det tredje tåget kom. Så kan det gå när det är krig på perrongen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar