Att bli sedd och förstådd; MVG för skolan

Det är många som skäller på skolan, en del av kritiken är säkert välförtjänt, men mycket annat är orättvist, vissa föräldrar har missförstått sin och skolans roll och tror att det enbart är lärarnas fel när deras små telningar inte är perfekta.
 Jack och Jonatan har dock haft tur med sina lärare i Rönnowskolan och deras föräldrar är både nöjda och tacksamma. Speciellt då med Malena, som både Jack och Jonatan haft förmånen att ha som klassföreståndare i lågstadiet. Hon har sett båda pojkarna, som var och en har sina mycket olika egenheter, och har förstått och mött dom där dom befunnit sig.

Det gäller speciellt Jonatan, som inte sällan varit okoncentrerad, stökig och oförutsägbar under sin tid i lågstadiet. Fantastiskt nog valde Malena (och hennes medarbetare) inte att skylla det varken på barnet eller hemmet.
- Jag var på ett möte om särbegåvade barn häromdan, och satt och tänkte "Det är ju precis som Jonatan!", berättade hon.
- Vi har ju inte alls lyckats möta honom där han befinner sig!
 Det finns alltså anledning till tacksamhet, när skolan och lärarna väljer att tro gott om ens barn, till och med vid tillfällen då man själv blir besviken eller generad över dess beteende.
 Och nu, när lågstadiet snart är slut, trivs och fungerar Jonatan bättre än någonsin i skolan. Det är ingen slump. Det beror på kloka och tålmodiga pedagoger.

(Att vara särbegåvad är inte någon välsignelse. Den som fötts på det viset löper stor risk att gå uttråkad genom skolan, något som olika barn demonstrerar på mycket olika sätt. En del blir tysta, andra lever ut sin frustration på sätt som kan bli irriterande för många andra.
 Man kan bli ensam också, en som andra barn inte förstår, betraktar som en nörd eller till och med rädda för.)(Det har som tur är hittills varken drabbat Jack eller Jonatan.)

Bilderna ovan: Ur Jonatans produktion från tredje klass. Längst ned en bil med avgasmoln och drakar i skyn.