England 2: Manchester, industrins vagga

Om man besöker Manchester utan att ta sig till Industry of Museum and Science (gratis!), får man skylla sig själv. Här finns något för alla, små och stora.

 Dessutom kan man fotvandra dit på märkliga vägar och se tegelhus av alla sorter blandas med mera nutida byggnader, t ex efter denna vattenväg mitt i stan.

Fast här kom man inte längre. Det fick bli trappan upp till gatuplanet.






Huset i förgrunden var utmanande, tyckte familjens majoritet.

Väl framme på museet testade Jack och Jonatan (och även deras föräldrar) en flygsimulator och fick (typ) känna på hur Red Arrows har det i sina plan.

Man kunde också studera ett autentiskt exemplar av en av andra världskrigets mindre älskade flygetyg. (Ordet har överlevt planet.)

Ja, och så är ju Manchester industrins vagga. Här byggdes de första textilfabrikerna, här uppstod industrialismen, för snart 200 år sedan.

En hel vägg med vetenskapsmän, värda att hedra, och ofta med anknytning till Manchester. Störst presenterad: mattesnillet Alan Turing, hans storhet och sorgliga slut.

Den som vill kan också färdas 189 år tillbaka i tiden, med hjälp av 1830 Station (och även 1830 Warehouse), en del av det som gjorde Manchester banbrytande.
 (Bara en i familjen ville det.)

Manchesterborna har inte bara det storslagna förflutna att tänka på. Utan även den problematiska framtiden.
 Då blir det, kanske, inte lika lätt att besöka de där gåtfulla länderna på andra sidan havet.

Väldigt duktiga på att promenera: Jack och Jonatans ben trummade på genom storstaden.
 Här besöker vi (nästan) det gigantiska köpcentret Manchester Arndale.









Nedan: Nästan alla tegelhus i Manchester är byggda av rött tegel. Här ett undantag. Bekräftar regeln.

Är det en cyborg? Nej, det är en VR-mamma, som skapar tredimensionell fotbollskonst på National Football Museum.

Biet. Buzy bee. Symbolen för den Manchester, för dess flitiga arbetare och för att det varit en "hive" för den framväxande industrialismen.

Och så har Manchester ingen tunnelbana. Men däremot de här snygga, gula spårvagnarna.
 (Samt - icke att förglömma - två busslinjer som är helt gratis.)

 Bara en sån sak!

Adjö, Manchester! Bättre än ditt rykte. Utom i fotboll. I alla fall just nu.

England 1: York, sedan romartiden

Manchester, England England, across the North Sea.
 Hit kom vi en regnig septemberfredag och tog genast hyrbilen till York, denna uråldriga stad i norra England.

"Staden York grundades under romersk tid år 71 e.Kr som Eboracum. Senare var staden känd som Eoferwic medan vikingarna kallade staden Jórvík. Sedan omkring år 1000 har staden kallats York, och har indirekt givit namn åt New York."

Här, precis intill floden Ouse och Ouse Bridge, bodde vi. Och precis här backade en äldre gentleman in sin frus bil i vår hyrbil. Skadan blev dock ringa.
 (Och vi hade - dyrt - köpt till "full protection".)

Första kvällens middag åts på mysiga Carve and Craft. Biff för mamma och pappa, revben för Jack och Jonatan.

 Nästa morgon hade gässen som ansåg sig äga denna strandpromenad vid Ouse fått fint besök.

Och himlen hade mirakulöst blivit blå. Och vädret fortsatte vara osannolikt behagligt i York denna lördag, en dag som alltså passade bra för promenad och sight seeing.

Runt Yorks stadskärna löper stadsmurarna, 4 kilometer totalt, byggda på romartiden, vikingatiden och medeltiden, men påbyggda ända in i vår tid. De mest kompletta i England.

Vi gick dock inte hela sträckan, utan den mest populära delen, mellan Monk Bar och Bootham Bar. Känd för den fina utsikten.
 (Obs att de inte heter "Gate". Det ordet betyder i den här staden, med dess nordiska anor, förstås "gata".)

Finaste utsikten är stadens stolthet, York Minster,
Englands största gotiska katedral. Vi gick aldrig in, vi hade nog pengarna (8 pund för vuxna), men inte tiden. Utsidan var ståtlig nog.

York har också Storbritanniens finaste järnvägsmuseum. Här finns t ex klassiska The Mallard, världens snabbaste ånglok, och en samtida kopia av The Rocket.

The Rocket skrev in sig i historieböckerna, när bröderna Stephensons lok 1829 besegrade John Ericsons utmanare Novelty på sträckan mellan Liverpool och Manchester.
 Här testar Jack dock ett annat, mera sentida ånglok.

Vi bodde alltså med flodutsikt. Vilket också innebar att när föräldrarna utnyttjade Jacks och Jonatans skärmtid till att varsin pint (Stella och Moretti, här chansas det inte med inhemsk öl) i solen, så skedde detta inom synhåll, om än på andra sidan Ouse.

Liksom andra städer i området är York fullt av vackra tegelbyggnader. Fin utsikt från bron.

På väg upp till utsiktsplatsen Clifford Tower, en del av York Castle ("formerly a prison", enligt Wikipedia).

Även här snålade vi. Att gå in tornet och upp på dess topp kostade (familjepris) 15 pund, så vi avstod. Utsikten var ändå
 okay.

 Söndagsmiddag i York. Pizza för Jack, revbensspjäll för Jonatan. ("Inte lika god som Åmunds.")
 Mamma åt lite av vardera.

 Vill någon veta vad pappa åt? Lasagne.

Utbudet på turistaktiviteter var rikt i York.
Och, nej, vi vågade oss inte ut på spökvandring heller.

Dagen därpå var det dags för resans andra biltur genom regndränkt landskap. Peak District och Yorkshire Dales var lika på det sättet.

Lilla turistmagneten Skipton visade sig inte från sin soliga sida.
 Ingen slump kanske att stadens enda köpcentrum såg ut så här. (Med tak, alltså.)

Men till slut hittade vi dock (ett av) resans huvudmål:
 Fish and chips! Delicious.

Theatre of Dreams

"Welcome to Old Trafford. This is The Theatre of Dreams, the home of the greatest football team of the World."

 Enligt Manchester Telegraph var det ingen vidare toppmatch, men att befinna sig bland 73.201 åskådare på Old Trafford är i alla fall stort.
 För Jack var det en dröms uppfyllelse, och att Arsenal fick med sig en poäng var en bonus.

Hörna för Arsenal i första halvlek. Första skottet på mål sköts inte förrän efter en dryg halvtimme, men vad gör det?

 I första halvleks sista minut kom dock Uniteds ledningsmål, efter ett fint skott från McTominay. (Enligt Telegraph så hårt att Arsenals Xhaka duckade för skottet, och ställde därmed sin egen målvakt.)

Trångt på Old Trafford. Och nästan alla höll på United. Och lämnade arenan besvikna.
 Fast Jack var nöjd.

 Speciellt när kvitteringen 1-1 kom en bit in på andra halvlek. Lite av en västgötaklimax dock, efter Aubameyangs mål först underkändes, men sedan godkändes efter VAR.

När det hettade till reste sig ganska många av de framförvarande ur sin säten. Svårt för Jack att se plan då.

Dramatiskt på slutet. Frispark för United, men Arsenals målvakt Leno räddar.

"You never walk alone" sjunger dom på en annan arena, men man är inte precis ensam på vägen mellan Trafford och spårvagnshållplatsen heller.

T h: Biljetterna. Ingen billig affär.

På väg till matchen. Vädret var precis så regnigt som man väntar sig i England.

Puben heter förstås som arenan. Och restaurangerna i området hette saker som "The Red Devils".

Nästa dag ägnades också åt fotboll. National Football Museum ligger också i Manchester.
 Denna gång fick också mamma och lillebror följa med.

Museet bjöd på en hel del interaktiva utmaningar. Här gäller det att visa sin förmåga att pricka bollen på rätt ställe.

Och här att skjuta mål på en fiktiv målvakt (med riktig boll).
 Mamma satte två av tre (den tredje slack utanför vänster stolpe)...

...men Jack sköt mål på alla tre straffar!

 På museet kunde man också beundra fotbollskonst.

...och ta en titt på en hundkoja, som en gång tillhörde en av Englands mest begåvade men problematiska fotbollsspelare.
 Hans minne lever.

Och så kunde man förstås köpa troféer som en gång tillhört ett gäng av fotbollens största.

En vacker dag kommer Sandgren Clausens tröja att hänga här.