Som i en saga

 Det finns en plats, inte långt hemifrån, som är en bubbla i tid och rum.
 Det känns som att stiga in en annan dimension. Till och med namn och ord är annorlunda än utanför.

Jonatan, som naturligtvis inte ville åka dit, fann sig förträffligt tillrätta när vi väl landat.
 Till exempel ville han fiska, så hans föräldrar trollade fram ett redskap.
 Spö: en pinne ur dungen intill.
 Reven: ett papperssnöre.
 Bete: en brödbit.
 Krok: nä
 Som var och en förstår gick det sådär. Inget nappade, betet slet sig så fort brödet blivit blött och Jonatan tyckte spöet var för tungt.
 Men hans önskan att få fiska blev uppfylld och äventyret varade nästan tio minuter.

 Och så sprang han på stranden. Och kastade stenar i ån. Och kappseglade pinnar i samma å.
 Detta varade tills Jack ringde hem ifrån och kände sig jättesjuk, så då var det bara att avbryta.

 Mamma Jenny testade badvattnet. Det var löjligt kallt. Den här platsen har kustens allra kallaste vatten.

 På väg hem att rädda storebror.
 Det är uppförsbacke tillbaka till verkligheten och väl där uppe är man tillbaka i den ylande västanvinden.
 Den magiska bubblan är kvar där nere.

Men det är något med den här platsen, som är magiskt. Som att vara i Lothlorien, i Narnia, i någon annan saga, där färgerna är starkare, lukterna skarpare, ljuset mera intensivt.
 Träden ser märkliga ut, växtligheten är som hämtad från någon annanstans, och som sagt: själva atmosfären är annorlunda.
 En annan dimension. Platsen heter Haväng. Missa inte!