ÖsterÄppLen och Jonatan

 Efter att ha varit med Emil och Vincent på fredag-lördag, och Gustaf O på lördag, så tyckte Jack att det var hög tid för Gustav R på söndagen.
 Så föräldrarnas tur till Österlen fick ske med enbart Jonatan i baksätet. På vägen fick han, och föräldrarna också, se ett och annat äpple.

 Dom tittade också in hos en gammal bekant i Onslunda, nämligen journalisten, författaren och världsresenären Per Erik Tell.
 På sin väg mellan allerstädes och ingenstans har han just flyttat bopålarna till Österlens Hjärta.
For the time being.
 Flytten var bara påbörjad, men där fanns kaffe. Och Bob Dylan. Räcker långt.

 Sedan Kivik. Så här stor är äppletavlan, modell 2015.
 Den heter "Äppleplockarna". Jonatan och hans mamma syns mitt i bilden.

  Ser du vad tavlan är gjord av, Jonatan?
 - Äpplen!
 Säger pojken med sin helt nya och ganska överraskande dialekt.
 Han låter som RadioApan, när denne talar kulturlundensiska.
 (Och det  beror inte på en överdos av just den förebilden. I Minecraft låter alla inblandade helt annorlunda.)

 Inne i ett tält intill hade äpplefolket byggt massor av andra konstverk av äpplen (och även päron).
 Dessutom kunde man där hitta lä för den ganska kalla vinden från Österjön.

 Vädret på Österlen var högst växlande. Här börjar det dock klarna upp efter regnet som familjen mötte i Onslunda.

 En sillamacka, en räkburgare, en sillapilsner och en portion pommes.
 Kön till Buhres var inte lång. Det var kallt på uteserveringen.
Men det fanns ju filtar.

Vyerna på Österlen är hänförande. Inte minst på familjens favoritplats, vägen mellan Kivik och badhotellet i Vitemölla.


Borta bra, alltså.
Men allra bäst är det ju på ett annat ställe. Tycker både Jonatan och Jack (som gärna kom hem och åt pappas Pizza när familjen kommit hem igen).