Handboll och fotboll

 Fotboll är Jacks sport.
 Handboll är något helt annat. Men den här vintern är den första då Jack ändå går in för denna alternativsport med liv och lust.
 Denna lördag var flera av kompisar borta, men den ständiga kumpanen Vincent svek inte.

 Här övar Jack och Vincent på att passa bollen under förflyttning.
 Och nedan handlar det om (försök till) målskytte. Jack är ingen Lukas Nilsson, inte än.

 Men som sagt: fotboll är sporten nr 1. I den dramatiska slutomgången i allsvenskan höll Jack på Malmö i den tv-sända matchen och Göteborg i guldstriden.
 Gick så där.

Lite senare på lördagen var det dags att låta Manchester City och Crystal Palace drabba samman. Nu på Fifa 15 och med Christian, storasyster Lottas man, som motståndare.
 Även dennna gång blev det förlust.

 Men Jack är en god och glad förlorare. Det är genom att förlora ofta, och lära av det, som man till sist vinner.

Redo för 5-årskalas

I morgon är det 5-årskalas. Maskeradkalas. En fortfarande 4-årig yngling laddar.

Lego Boys

 Till sist hände det.
 Familjen for till Legoland. Inte mitt i sommaren utan en osannolikt vacker hösthelg i slutet av oktober.
 Lagom på många sätt. Men lite för lång bilresa. 40 mil, fyra timmar från Åhus.
 Turligt nog är dock både Jack och Jonatan vid det här laget rutinerade resenärer,och Jack är inte längre bilsjuk.

 Köerna var mycket måttliga den söndag och måndag då Jack och Jonatan var där.
 Och det som är bra med Legoland är ju att när man väl betalt inträdet är allting gratis (utom maten!). Man kan följaktligen åka alla attraktioner hur många gånger som helst.
 Fast det gjorde inte Jack och Jonatan alls. De åkte nästan ingenting. Dock den här lilla båtresan mellan Frihetsgudinnan, Egyptens pyramider och mycket annat.

 En annan bra sak med Legoland är att det finns väldigt, väldigt mycket Lego där.

 Jonatans stora favorit var Miniland, en rad stads- och landskap, helt uppbyggda i Lego. Där händer det hela tiden saker.
 Inte minst passerar det hela tiden tåg i olika riktningar. Det kunde Jonatan tänka sig att se på hur länge som helst.
 Jack gillade det också.

 Och så fanns ju Darth Vader där. Även Star Wars finns ju som bekant numera i Lego.

 Jonatan gillade också DuploLand, som var en väldigt trevlig lekplats, händelsevis helt i plast.

 Atlantis är ett akvarium med många av havets varelser, och en hel del legofigurer.
 Och en del innovativa lösningar på originella sätt att betrakta fiskarna och de andra havsvarelserna.

Utanför området kunde man beundra konst. Där finns ju också, på ett stenkasts avstånd, Billunds flygplats och vattenlandet Lalandia.
 Så mycket annat finns inte precis i Billund. Fast det som finns räcker ju ganska långt.

 Så barnen (och dom vuxna) var nöjda. Och ganska trötta efteråt. Och den här bilbanan tyckte Jonatan faktiskt var så kul att han åkte den två gånger.
 Och ja - vi hade verkligen tur med vädret.

Nästan tomt

 För visst är det inte många som syns på den långa, stora Äspetstranden där det knappt ens finns ståplats på sommaren?
 Bara lille Jonatan. En liten hob som nätt och jämnt gör ett avtryck på bilden.

 Men han var inte ensam. Som ni ser. Mamma, Jonatan och Jack till höger. Och kusin Annika till vänster.
 Och fotografen. Fast han syns ju inte. (...utom när han gör selfies.)

 Familjen for dit för att havet aldrig är fel. Havet är alltid rätt.
 Denna dag var grå och vindstilla och havet låg där bara tyst, oändligt och tryggt.
 En perfekt avkoppling för stora och små.

 Riktigt så stilla vill dock inte Jack och Jonatan vara. Förstås.
 Därför blev det lite löptävlingar på stranden. Var och en tävlade, av naturliga skäl, bara mot sig själv.

Efter denna enorma stillhet återgick allt till det vanliga.
 Jack spelade fotboll med vännen Gustaf. Jonatan följde mamma in och gladde morfar.
 Och pappa? Han lade ned kameran; for och handlade och lagade mat och bar undan en massa utemöbler.
 Det är ju ändå den årstiden vi befinner oss i.

SandgrenClausen Byrhult 2.0

 Medan katterna är borta.
 Jack och Vincent (och 50 07-or till) tränar fotboll på ett kallt Furuhov
 Då dansar småbröderna på bordet.

 Dvs dansen på datorn på bordet blev inte långvarig. Sixten ville mycket hellre vara analog. Och efter viss övertalning följde Jonatan efter upp på sitt rum för att leka med bilar. (Läsningen i Minecraftboken intresserade inte Sixten alls.).

 Däremot... Helt plötsligt var båda pojkarna utomhus. En sensation i detta hus.
 Det har inte hänt sedan Jonatan lärde sig köra dator att han frivilligt lämnat huset efter att äntligen ha kommit hem till det från en dag på dagis.
 Så det blev fotboll...

...i typ tre minuter. Sedan hade Jonatan tröttnat på det. Men cykla, det var kul. Det gjorde dom ända tills Sixtens mamma kom och forslade honom hem.

ÖsterÄppLen och Jonatan

 Efter att ha varit med Emil och Vincent på fredag-lördag, och Gustaf O på lördag, så tyckte Jack att det var hög tid för Gustav R på söndagen.
 Så föräldrarnas tur till Österlen fick ske med enbart Jonatan i baksätet. På vägen fick han, och föräldrarna också, se ett och annat äpple.

 Dom tittade också in hos en gammal bekant i Onslunda, nämligen journalisten, författaren och världsresenären Per Erik Tell.
 På sin väg mellan allerstädes och ingenstans har han just flyttat bopålarna till Österlens Hjärta.
For the time being.
 Flytten var bara påbörjad, men där fanns kaffe. Och Bob Dylan. Räcker långt.

 Sedan Kivik. Så här stor är äppletavlan, modell 2015.
 Den heter "Äppleplockarna". Jonatan och hans mamma syns mitt i bilden.

  Ser du vad tavlan är gjord av, Jonatan?
 - Äpplen!
 Säger pojken med sin helt nya och ganska överraskande dialekt.
 Han låter som RadioApan, när denne talar kulturlundensiska.
 (Och det  beror inte på en överdos av just den förebilden. I Minecraft låter alla inblandade helt annorlunda.)

 Inne i ett tält intill hade äpplefolket byggt massor av andra konstverk av äpplen (och även päron).
 Dessutom kunde man där hitta lä för den ganska kalla vinden från Österjön.

 Vädret på Österlen var högst växlande. Här börjar det dock klarna upp efter regnet som familjen mötte i Onslunda.

 En sillamacka, en räkburgare, en sillapilsner och en portion pommes.
 Kön till Buhres var inte lång. Det var kallt på uteserveringen.
Men det fanns ju filtar.

Vyerna på Österlen är hänförande. Inte minst på familjens favoritplats, vägen mellan Kivik och badhotellet i Vitemölla.


Borta bra, alltså.
Men allra bäst är det ju på ett annat ställe. Tycker både Jonatan och Jack (som gärna kom hem och åt pappas Pizza när familjen kommit hem igen).

Sova borta

Plötsligt händer det.
- Jag ska sova hos Vincent ikväll, meddelar Jack en fredag kväll.
Skulle det gå? Skulle han klara natten? Skulle hans föräldrar göra det?
Här är bildbeviset: frukost nästa morgon i det byrhultska hemmet. Till höger hemmapojkarna Vincent och Sixten, till vänster inkräktarna Emil och Jack.

Så här tomt var Jacks rum över natten. Och ännu tommare var Jacks säng.
 Ödsligt, tyckte mamma och pappa och Jonatan. Som fick titta på kvällens match Lichtenstein-Sverige 0-2 helt utan Jacks expertkommentarer.


Här kommer Jack med sin packning lördag morgon, redo för nästa anhalt.

Nämligen tv-soffan och mamma. Men bara ett ögonblick. Sedan var det dags för handbollsträning. Och en eftermiddag med kompisen Gustaf O.
 Det är inte lätt att hinna med i en 8-årings ursinniga tempo. Tycker även Jack (som just nu pustar ut hemma vid tv-n) ibland.

Argumentationsövning

 Jonatan är liten på jorden, men stor i orden. Som meningsmotståndare är han ofta lika framstående som sin storebror (även om Jack sällan tar till våld när argumenten inte biter).
 Så här kan det låta.
- Men jag v i l l att mamma ska lägga mig ikväll!!!!
- Men i går lade ju mamma dig, vem var det som lade Jack då?
- Det var du!
- Och vem ska i så fall lägga Jack idag?
- Det ska mamma göra.
- Och vem ska då lägga dig?
(Tystnad.)

- Det vill jag inte svara på.

Skojare. Filur. Joker.

Handbollspremiär

Fotbollssäsongen har nätt och jämnt tagit slut... Då är det dags för handboll!
 Man bor väl i Sveriges handbollshuvudstad!

Även om Åhus bara är ett av ett otal handbollslag från detta Mekka, så har orten både ett herr- och ett damlag i division I denna säsong.
  Och Jack spelade sin första handbollsmatch någonsin.
 På övre bilden står han i gul tröja längst till höger, på den nedre ser vi honom i Åhus riktiga färg, blå, ihop med kompisen Gustav R.

 Och denna söndag matchade pojkarna födda 2007 inte mindre än fem lag. Fem matcher blev det följaktligen, mot Tollarp och mot IFK Kristianstad.

Jonatan är inte så intresserad av handboll. Om han följer med så är det för att kanske träffa Sixten.
 Och för möjligheten att kanske ipaden tas fram när han tillräckligt många gånger beklagat sig för att det är "tråkigt".

Problematiskt när även motståndarna bär blått. Då kanske vi ska ha grönt? Här ser vi Jack och kompisen Vincent prova.
 Nä, till sist blev pojkarna alltså gula.

 Just nu är 52 pojkar födda 2007 inskrivna i Åhus Handboll. Mer behöver kanske inte sägas.

 Hur det gick? Ja, det kan man fråga sig. Här konfererar Vincent (som kom ifrån matchen med äran i behåll, och som också sköt ett mål) och Jack om taktiken.
 Förmodligen var det Tollarp som vann. Men de blågula pojkarna behöver absolut inte skämmas för sin första match nånsin.

På väg till Sånnahallen. Jack och Jonatan spanar mot framtida mål.

Gustaf, Jack och Theo under uppvärmningen. En lång handbollssäsong väntar. Matcher ungefär varannan helg fram till 19 december!

Riktigt så här tomt var det inte på läktarna hela dagen. Men troligtvis föredrog Sixten och Jonatan det så här.