Nuförtiden åker Jonatan och hans föräldrar mest till Neo för att träffa gamla vänner, Bosse och Erica. Snacka skit. Gemensamt glädjas åt den lille parvelns utveckling.
Men också för att väga och mäta. Och nu har vi färska data: 93 centimeter lång. 12,4 kilo (nästan) tung.*
Det är inte mycket. Men tre centimeter längre och åtta hekto mer än förra gången, 24 april.
Det innebär att Jonatan fortfarande ligger en bra bit under genomsnittet för svenska barn i hans ålder, men också att hans kurva långsamt, långsamt kryper närmare medellinjen. Och att han just nu inte aktuell för tillväxthormon. Om inte föräldrarna insisterar. (Och det gör vi inte.)
Vad tycker då Jonatan om Neo?
Mycket.
Det verkar som om han nånstans innerst inne känner sig hemma där, och att Bosse (som han träffade redan några minuter gammal) och Erica känns som gamla bekanta, nästan släktingar.
Lydigt följer han varje uppmaning från Erica och återgår sedan till sitt uppdrag: att metodiskt leka igenom varenda pryl som finns på mottagningen.
*Jonatans äldsta storasyster (som vägde 4,4 kilo vid födseln) nådde 12 kilo redan lagom till sin ettårsdag.
PS: en kul detalj: pga någon sorts digital omständighet fanns inte Jonatans vikt och längt vid förra besöket bevarade i sjukhusets datasystem. Då är det tur att denna blogg finns. Från neomottagningens dator loggade vi in på denna sida och fick full klarhet och alla siffror: http://jackjonatan.blogspot.se/2014/04/tungviktare-vinner-i-langden.html
Bo var ju den läkare som fick ta emot CSK nästa PRSbarn också. Vid denna bild hade han gjort det. Dessvärre glömdes vi bort så Erica har han bara träffat 2 gånger nu. På måndag ska jag ringa henne för att få ert nummer när jag stod på dagis var anteckning omöjlig.
SvaraRadera