men så sent som 2013 tränade alltså Jack fotboll med Åhus Horna BK en hel säsong, utan att lära sig ett strunt om spelets ädla idé eller ens bry sig. (När det egna laget anföll, brukade han stå i närheten av det egna målet och småprata med vännen Gustav, utan att ens titta åt bollen.) Detta hindrade inte att han vid övningar hemma verkade ha riktigt bra bollsinne - en sandgrensk specialitet, clausenarna har andra förmågor på fotbollsplanen, men inte just den.
Lika fullt deltog han i vinterträning i Rönnowskolans gymnastiksal, och när våren kom och ÅHBKs 07-or började spela match, visade Jack sig plötsligt och oförklarligt ha ett hum eller flera om vad man ska göra med bollen och varför, han kunde till och med göra det själv ibland.
Och när fotbolls-vm kom... Så gick det honom obemärkt förbi till en början. men mot slutet av gruppspelet hade hans hunger väckts och allt som oftast slog han sig ner bredvid pappan i tv-soffan ibland och resonerade om spelet, lagen, länderna, spelarna, reglerna och - inte minst - tabellställning och kalendarium. När han upptäckte Sydsvenskans tablå där alla matcher satt uppställda med datum och klockslag - om än med fel tid på finalen - var han förlorad och kärleken fullständig.
Åttondelar och kvartsfinaler följde han så gott han kunde, beroende på vilken tid dom spelades, och skrev själv in resultaten på tablån. Långsamt började han utvecklas till fotbollsexpert och -analytiker.
När det var dags för semifinaler, bronsmatch och final, var hans längtan mycket tydlig (om än ordlös), fast matcherna spelades så sent på kvällen. Så föräldrarna erbjöd honom att se två av matcherna, han fick själv välja vilka. Han valde finalen och Holland-Argentina (lite oflyt där), och var ensam i familjen om att hålla sig vaken under hela sistnämnda.
Men: när familjen kom hem från födelsedagsfirande på lördagskvällen kl 22 och bronsmatchen redan börjat, kunde Jack inte motstå dess dragningskraft - han ansökte om att få se den matchen i stället för finalen. Och det fick han förstås.
Men, igen: dagen därpå kunde vem som helst förstå att han ångrade sig och verkligen längtade:
- Jack, är det möjligen så att du vill se finalen ändå?
- Det är nog det jag vill mest av allt!
Så. Strax före midnatt söndagen 13 juli 2014 kunde en nöjd Jack, 6 år gammal, skriva in GER 1 ARG 0 på därför avsett ställe.
Rätt lag vann, tyckte Jack, och han hade fått uppleva sin första VM-final i fotboll, det blir nog inte den sista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar