Rather English Visitors

Mammas skolkamrat Linda dök upp med sin man Stephen och barnen David och Anna.
 Trots att gästbarnen är några år äldre än JJ samsades de väl med varann.
 Här förevisar Jack någon detalj ur Lego-samlingen för David.

Och Anna var snäll nog att visa intresse för Jonatans saker.

Fast allra mest gillade Anna nog familjens femte medlem, vår katt Siena.
 Siena förstod genast att hon mött en verklig kattvän, och visade det.

David å sin sida visade en fantastisk förmåga att äta vetebröd. (Så bra, då kom det till glädje, trots att JJs pappa köpt alldeles för mycket.)

Och så här såg JJs mamma ut när hon fick låna Davids straw hat.

PS: och om ni undrar över rubriken så är Stephen en äkta engelsman, a liverpudlian from London, fast bor sedan många år i Höör. Anna& David är följaktligen Half English och Linda tämligen Anglified. T ex så serverades det för första gången te som komplement till kaffet vid fikat i trädgårdens skuggigaste skugga.  

Grunt & ljumt

 Vinden må ha vänt till (svagt) västlig, men så lätt är det inte att sänka temperaturen på vattenmassorna närmast Skånes ostkust, efter mer än en vecka av värmebölja och ostlig vind.
 Efter en dags baduppehåll (pga ostadigt väder på onsdagen) var pojkarna idag tillbaka i havet, och det var ljuvligt varmt och välkomnande.

 Både Jack och Jonatan är mycket nöjda med sina nya flythjälpmedel, och ävenledes mycket nöjda med vattnets temperatur.
 (Det är deras föräldrar också).

 Jonatan har dock blivit så hemtam i detta element att han gör konstiga saker. Som när han plötsligt - nu utan hjälpmedel - bara vandrar iväg ut i havet. Utan att se sig om.
 Turligt nog är det länge bara någon decimeter djupt och när han till sist når djupare vatten, så finns det lyckligtvis en pappa bakom som fiskar upp honom ur havets djup.

Detta överfall på familjens centralgestalt skedde dock på mycket grunt vatten. Alla överlevde.

PS. Jenny påstår att Jonatan sannolikt ärvt sin förmåga att göra helt oväntade (och ofta oönskade) saker från henne.
 Å andra sidan är det väl ingen tvekan om vem som har vidareförmedlat till hans storebror en fallenhet för att argumentera (eller tjafsa) sig ända in i väggen, även när det är som mest onödigt.

Those lazy crazy hazy days of summer

 - Nej, inte bada idag igen!
Säger Jack. Men när han och Jonatan väl hamnat på stranden, så kan dom inte motstå havets dragningskraft. För det är varmt och vänligt, på ett sätt som det mycket sällan är i Åhus så många dagar i rad.

 Sedan fick familjen besökare: Äldsta storasyster Lotta med sin man Christian kom på efterlängtat besök.

 Christian och Jack delar intresset fotboll. Här drabbar Argentina och Holland samman, i ännu ett VM-möte.

 Medan Lotta och Jonatan valde ett spel som man kunde ägna sig åt stillasittande:
 Bamse 4-i-rad.'

Jonatan sover inte så bra på nätterna, förmodligen på grund av värmeböljan. Så för ovanlighets skull sov han middag. Efter badet fick det lugnande ljudet av havets vågor honom att slumra till, och efter det hade han mycket svårt att vakna igen. Här har han kollapsat igen efter hemkomsten.

Pojkar och pinnar

 ...verkar ha något ihop. Det säger i alla fall JJs pappa, vars tre döttrar aldrig nånsin hade sådana intressen, i motsats rill sina pojkkusiner.
 Nu har Jack och Jonatan också fallit. De ses numera sällan utan ett tillhygge i handen.
 Jack var först, men Jonatan tvekade inte en sekund att hänga på.
 Än så länge har dom inte stuckit ut några ögon. Men helt säkert känns det inte.

 Som synes beger sig Jack sällan nånstans utan sitt magiska spö. Riktigt vad det har för egenskaper är oklart, i varje fall för vuxna.

Med sina magiska tillhyggen i händerna förvandlas bröderna JJ till Pil Stöt (t v) och Ronny Worker (t h). Reservation för stavningen.
 Så egentligen är det alltså inga pinnar. Inte några käppar. De ser bara ut så. Om man är en förälder.

Trafikkaos i Åhus

Vincent kom på besök hos Jack (mest) och Jonatan - och eftersom det var så vackert väder sprang dom förstås omkring och lekte i trädgården hela eftermiddagen.
 Inte.
 Fast när Vincents mamma och lillebror Sixten kom för att hämta, då rymde dom ut - med alla fordon som stod till buds. Som synes blev det trafikkaos i trädgården, precis som utanför.
  Dessförinnan såg det ut så här i tv-soffan. Som synes är det glasögon som gäller för majoriteten av pojkarna.

Vincent har dock på sig sina även utomhus.

Jack a k a Black

Jack har inte varit sig lik sedan han köpte sin batmanmask på loppisen i Yngsjö. Tillsammans med två yngsjöfynd från i fjol - kors och kåpa från nedlagt teatersällskap - hjälper den honom utveckla ständiga nya alias och alternativa persona. Det är inte bara Batman och olika jedis (ur Star Wars), det är också egenutvecklade superhjältar som Black (bilder ovan och t h) och Kraftis, som hämtar sina övermänskliga förmågor ur ett armband som tillsynes består av plastpärlor.

Och här far han tillsammans med lillebror ut på äventyr i Star wars-universum. Fantasin är det inget fel på, och Jonatan är mer än gärna med på noterna.

 T ex har han fått eget ljussvärd, tillverkat av en del ur leksaksdammsugaren.(Smutsen är uppfinningarnas moder).

 

Och  a k a = also known as = alias.

Framtidsbarn (ibland kanske smartare än sin mamma?)

En dag passerar Jack och hans mamma en skylt som det står "Framtiden" på.

- Tror du att framtiden ligger där borta, Jack? frågar hon.

- Men mamma, svarar Jack och suckar, för varje sekund kommer vi ett steg längre in i framtiden.

- Framtiden är ju på alla håll, tillägger han i pedagogisk ton.

Och efter en stund sammanfattar Jack:

- Ibland tror jag att jag är smartare än min mamma.

Fotbollsmonstret strikes back: Dr Fotboll, I presume

Stop me, if you´ve heard this one before,
men så sent som 2013 tränade alltså Jack fotboll med Åhus Horna BK en hel säsong, utan att lära sig ett strunt om spelets ädla idé eller ens bry sig. (När det egna laget anföll, brukade han stå i närheten av det egna målet och småprata med vännen Gustav, utan att ens titta åt bollen.) Detta hindrade inte att han vid övningar hemma verkade ha riktigt bra bollsinne - en sandgrensk specialitet, clausenarna har andra förmågor på fotbollsplanen, men inte just den.
 Lika fullt deltog han i vinterträning i Rönnowskolans gymnastiksal, och när våren kom och ÅHBKs 07-or började spela match, visade Jack sig plötsligt och oförklarligt ha ett hum eller flera om vad man ska göra med bollen och varför, han kunde till och med göra det själv ibland.
 Och när fotbolls-vm kom... Så gick det honom obemärkt förbi till en början. men mot slutet av gruppspelet hade hans hunger väckts och allt som oftast slog han sig ner bredvid pappan i tv-soffan ibland och resonerade om spelet, lagen, länderna, spelarna, reglerna och - inte minst - tabellställning och kalendarium. När han upptäckte Sydsvenskans tablå där alla matcher satt uppställda med datum och klockslag - om än med fel tid på finalen - var han förlorad och kärleken fullständig.
 Åttondelar och kvartsfinaler följde han så gott han kunde, beroende på vilken tid dom spelades, och skrev själv in resultaten på tablån. Långsamt började han utvecklas till fotbollsexpert och -analytiker.
 När det var dags för semifinaler, bronsmatch och final, var hans längtan mycket tydlig (om än ordlös), fast matcherna spelades så sent på kvällen. Så föräldrarna erbjöd honom att se två av matcherna, han fick själv välja vilka. Han valde finalen och Holland-Argentina (lite oflyt där), och var ensam i familjen om att hålla sig vaken under hela sistnämnda.
 Men: när familjen kom hem från födelsedagsfirande på lördagskvällen kl 22 och bronsmatchen redan börjat, kunde Jack inte motstå dess dragningskraft - han ansökte om att få se den matchen i stället för finalen. Och det fick han förstås.
 Men, igen: dagen därpå kunde vem som helst förstå att han ångrade sig och verkligen längtade:
- Jack, är det möjligen så att du vill se finalen ändå?
- Det är nog det jag vill mest av allt!
 Så. Strax före midnatt söndagen 13 juli 2014 kunde en nöjd Jack, 6 år gammal, skriva in GER 1 ARG 0 på därför avsett ställe.
 Rätt lag vann, tyckte Jack, och han hade fått uppleva sin första VM-final i fotboll, det blir nog inte den sista.

Sommar, sol och regn

 Det är roligt att ha sommarlov. Fast ibland är det så roligt att man måste pusta ut mellan omgångarna. Som när Jack och Jonatan pysslat med sitt restaurangkök ute i trädgården en solig förmiddag så intensivt att all energin tog slut.
 Det är också roligt att leka och bada vid Äspet-stranden en dag då vinden ligger i från ost, vilket resulterar i både vågor och förhållandevis varma bad.

Lillebror tycker också att havet är roligt i lagom doser. Inte badar han och Jack lika intensivt som de gjorde i det betydligt varmare vattnet i Thailand tidigare i år, men roligt har dom och blöta blir dom.

 Lördag kväll tillbringas hemma hos morbror Peter, där det är födelsedagskalas. Kusin David fyller 18 och kusinbarn Tim 8.
 Jonatan roar sig med biljardbollarna - dom har ju siffror på sig, och sådana gillar han som bekant.

 Det äldre födelsedagsbarnet hjälper Jack och Jonatan i legoleken.

När sällskapet ska lämna födelsedagskalaset har en veckas behagligt sommarväder tagit slut. Regnet faller och faller, och nästa dag faller det fortfarande, över lekredskap och trädgårdsmöbler. Gräsmattan får en behövlig rotblöta, och familjen väljer att ägna sig åt inomhusaktiviteter som Svälta Räv.
 Också ett ganska behagligt sätt att ha sommarlov.

Go West

Snacka om långgrunt! När Jack och Jonatan äntligen fick bada i ett varmt hav igen, åkte dom inte till Thailand utan bara tvärs över Skåne, till Lomma. Kajsa och Viktor tog med dem ut i Öresund som var precis lagom varmt (mycket) och djupt (inte).

Förra årets besök i Lomma blev ju en succé, så i år tog pojkarna med sig mamma också. Och alla trivdes som fisken i vattnet - även på land.
 Ovan dansar Kajsa och Viktor ett nummer ur Teen Beach Movie - med hjälp av Jonatan.

Och här över Jack sina gymnastiska färdigheter tillsammans med Viktor i familjens fantastiska trädgård. Det enda tråkiga med alltihopa var att (till sist) åka hem.

 

 

Sommaren som aldrig säger nej

Fredag: bad i Äspet.
Lördag: loppis i Yngsjö.
Söndag: bad i Äspet, middag på Äspets rökeri.

Och årets första dopp i hemmahavet. I varje fall för mamma och pappa.
 Jack och Jonatan blev också blöta, fast inte lika mycket.

Söndagen var en underbar sommardag, då familjen först hängde på stranden i Äspet och sedan njöt av årets första restaurangmiddag utomhus, på lysande och mycket familjevänliga Äspets Rökeri.

Ovan Jonatans portion, fish and chips, pris 25:-. Till höger är det Jack som sätter i sig en av sina sista pommes frites.

Far och son-selfie på restaurangen. A splendid time, I guarantee, for all.

(Några svalor som häckar syntes dock inte till. Varken på Malta eller Nova.)(Det sistnämnda ligger som bekant i Lund.)

Yrke: Batman

 - Batman, du, har vi något uppdrag?
Batman är dock något trött, och säger:
- Det blir inget uppdrag just nu, Robin. Kom med, så vilar vi i batcaven.
 Jacks lillebror tilltalar honom nu konsekvent med "Batman" och blir själv bemött med "Robin".
 ("Jag heter Jack. Och är Batman", förtydligar han för den som förstår distinktioner. )
  Allt detta sedan Jacks loppisfynd på dagens loppmarknad i Yngsjö, känt från -mordet med samma namn.
 På samma ort gjorde familjen i fjol massor av loppisfynd av teatertyp, men i år var det Yngsjö IF som var lyckliggjordes.
-
På bilderna ses också en trött Robin efter att ha lekt alltför länge i vattenspridaren.

Allt detta leder till att man i familjens kan få höra samtal som:

- Batman, kan jag få se på (när du håller på med ipaden)?

- Ja, Robin, men då måste du ta på dig glasögonen!

(Batman är, som alla vet, en självklar del av repressionsapparaten.)

Fornminnen (och vad man kan lära av antik barnlitteratur)

Jack och hans pappa - med inspiration från mamma - har länsat Åhus bibliotek på Pelle Svanslös. De här fyra fick bibliotekarien leta upp i magasinet.
 En del av innehållet är tidlöst, Jack har inte alls svårt att förstå att Måns är elak, Bill och Bull enfaldiga medlöpare och somliga andra katter bara korkade. Däremot tycker han nog att Pelle är rätt enfaldig ibland, men det är ju också rätt mänskligt (för att vara en katt).
 Annat är bara obegripligt. Som när de två pojkarna (människor förekommer ju i de tidiga böckerna). som gissningsvis är i 10-årsåldern, är olydiga och lånar ekan utan lov och av olyckliga omständigheter tvingas lämna Pelle på en (tämligen) öde ö i sjön. När de kommer hem väntar "naturligtvis" en risbastu.
 (Om detta "naturligtvis" är avsett för vuxna eller barns öron, har jag lite svårt att avgöra. Gösta Knutsson ger ändå oftast ett humanistiskt intryck.)
 För Jack är detta dock helt obegripligt. Inte bara så att ordet i sig ("risbastu") är helt nytt och saknar innebörd. Han kan inte heller föreställa sig en värld där vuxna slår barn. Inte ens när de gjort sig förtjänta av bestraffning (ett begrepp han däremot är bekant med).
 Det är rätt skönt. Eller hur? Världen har blivit bättre sedan 1944. I vissa avseenden.

Ett fotbollsmonster

 Jack må ha gått igenom en säsongs fotbollsträning 2013, och en säsongs vinterträning därefter, utan att lära sig, eller förstå, ett dyft om fotboll. Han hade det lika roligt ändå.
 I våras - när det blev matcher av - började dock en och annan pollett trilla ner, och i och med en kraftig överdos av fotbolls-VM har gossen förvandlats till ett fotbollsmonster.

Efter att ha insupit en timmas förhandssnack i gårdagens fotbollsstudio i SvT, är han dessutom nu fullproppad med fakta om de kvarvarande lagen (och inte bara dem), och har utvecklats till en god analytiker med ibland förbluffande klarsyn. T ex efter en minut:
- En minut spelad! Bollen har varit hos båda lagens målvakter. Fortfarande 0-0!
 Eller, efter tyskt 1-0 i 13 minuten:
 - Nu vill Tyskland att matchen ska vara slut*.
 Efter slutsignalen:
- Tyskland är vidare!

Det känns redan som att varken mamma eller pappa kommer att få en fotbollssyl i vädret i framtiden.

PS: Som ni ser har gossen också en äkta Jochen Löw-frisyr. Eller så är det tvärtom.

PS 2:*Så spelade ju snarare det gamla Tyskland, det som inte var lika älskat som det nutida laget, men det kan ju inte Jack gärna veta. Inte än. Snart vet han nog det också. (Om han inte skyndar vidare till ett nytt intresse förstås.)