Barfota bröder vid böljan

 Efter förra helgens succéartade tur till Revhaken, kunde ingen motstå att göra det igen.
Även denna gång blev utdelningen rik: både njutning och äventyr.
 Att gå barfota i sanden och låta de kalla vågorna nafsa i tårna då och då - härligt!
 Att klättra upp och ner på Revhakens stenformationer - spännande!

 Denna bild ljuger faktiskt. De små tillbringade den mesta tiden på egna fötter. (Även om Jonatan gärna blir buren då och då. Inte för att det behövs. Men för att han vill utöva makt.)

 Helt plötsligt vände lillebror och försvann i fel riktning. Han återfanns på äventyr bland dynerna, som stupar så brant ner i stranden just nu att mamma fick skrämselhicka.
 Försiktige Jack anslöt förstås.

Här testar bröderna att klättra på stenblock. Jonatan verkar ha en naturlig fallenhet, medan Jack förstås har längre armar och ben. (Och en hel del sunt förnuft.)

 Havet var som alltid vackert som en hägring, och solen gassade åter från Revhaken till Stenshuvud.
 Vyn är förtjusande.

Återväg (mot morfars stuga). När man är barfota, är det mycket lättare och går mycket fortare.