- JAG VILL INTE HA PAPPA!
- PAPPA FÅR SOVA ANNAT STÄLLE!
- PAPPA BORT!
- MAMMA OCH JONATAN SOVA SÄNGEN!
Nog låter det som ett övergrepp pågår i sängkammaren?
Frågan är bara vem som är förövare och vem som är offer.
Så här är det:
Jonatan tillbringade sina första två månader, när han verkligen var en ynklig liten anka, mycket nära sin mamma. På CSK formades ett band som tre år senare är lika starkt.
Tyvärr är detta band inte så bra för nattsömnen.
När Jonatan vaknar mitt i natten och känner sig orolig, vill han ligga tätt mot mamma. Tätare än tätt. Med handen i hennes hår. Och - som en liten kattunges amningsreflex - dra ut hennes hårstrån, ett efter ett.
Inte bra för mammas sömn. Så hon försöker värja sig, knuffa undan missdådaren eller åtminstone hålla fast hans hand. Då blir Jonatan arg på riktigt.
Resultatet blir att alla sover rätt illa. Till och med pappa.
Därför har dom experimenterat lite. När Jonatan kommer in i mammas och pappas säng, smyger mamma ut. Jonatan får sova med bara pappa. Det här har oftast funkat rätt bra. Pappas närvaro framkallar inte denna speciella reaktion hos sonen. Alla sover rätt gott, var och en på sitt sätt.
Fast de senaste nätterna - då Jonatan känt sig lite extra ynklig p g a magsjuka - har det inte gått bra alls. Som exemplet ovan antyder.
Nä, varken Jonatan, pappa eller mamma (i rummet bredvid) sover när lillpojken vrålar ut dessa ilskna protester med alla krafter. Däremot snusar Jack mirakulöst nog vidare i godan ro inte långt därifrån. Hans dövöra är - som framgår även i andra sammanhang - väl utvecklat.
Nåja. Efter någon halvtimmes kamp och kramp lugnar sig Jonatan och accepterar att ha pappa till sängkamrat i stället. Det innebär dock inte att han vill sova. Utan föreslår i stället:
- GÅ UPP, PAPPA?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar