Godnatt in i kaklet

Att lägga Jonatan är inte längre en dans på rosor. Man kunde ju tycka att nu när han inte längre sover middag på dagis, att läggningen borde vara som plockgodis.
 Men han är seg, den lille. En lika durkdriven förhandlare som storebror.
- En låt till. Och "Bamse"! Och "Jonatan"! (=Rövarna i Kamomilla stad).
 Och när man sjungit färdigt:
- Ellen 123! (Boken som lär barnen talen 1-10, och på köpet 1-100).*
 Nuförtiden vill han själv välja sångerna i sångboken som Jack en gång i tiden fick av pappas moster Karin.
 En pojke har en agenda. Ofta en helt annan än föräldrarnas.

Men när han släpper taget, då somnar han blixtsnabbt. Och sover 3-4 timmar. Men sedan...
http://jackjonatan.blogspot.se/2014/01/midnattsmarodoren-mor-vs-monster.html

*fast dom kan han ju förstås sedan länge.

#winteriscoming

 Ojdå, i morse var det inte väder för cykelkärran längre. Och gatan utanför huset var förbluffande tom på bilar, pappas på verkstad (för en dyr skitsak!) och mammas på jobbet.
 Då kom eskimåerna fram.(Inuiter, menar jag förstås.)
 När skolskjutsen inte går - vi har ändå inte, och ingen annan i Jacks klass heller - då är det tur att jultomten kom med en snowracer i fjol (=2012).
 I fjol var Jonatan inte så förtjust i samåkande, men i morse var båda killarna med på noterna, fort gick det också.
 Åtminstone fram. i medvind. Resten är en annan historia.

#winteriscoming är förstås familjen Starks valspråk i "Game of thrones". Efter sex böcker har det faktiskt börjat frysa på i de sju kungarikena. Eftersom det ryktas att George RR Martins hälsa inte är så god, kan man förstås grubbla om serien någonsin kommer att se det våras igen. 

En pojkes skrivövning

Ser du pappret ovanför datorn?
 Dagisfröknarna var uppspelta och stolta när Jonatans pappa kom för att hämta pojken.
 Det som vållade uppståndelsen var Jonatans första skrivövning på förskolans dator.
 Alldeles själv skrev han sitt och storebrors namn och med lite hjälp även mammas och pappas.
 Pappa - vars dator är defekt både här och där pga sonens övningar hemma - var förstås stolt men inte lika överraskad.
 Att vara Jacks lillebror är att vara dömd till ett liv på efterkälken.
 Åtminstone på detta område.

En pojkes läsning

 

 Jack får beröm i skolan. Det är roligt, förstås:
- Jag har aldrig haft en sexåring som läst en text med sådan känsla, berömde Lotta, förskollärare i Jacks klass på Rönnowskolan.
 Det väger tungt. Lotta är ingen ankunge, har mött hundratals sexåringar.

 Å andra sidan: Då skulle hon ju veta vad Jack läser hemma...
 Just nu plöjer han söndagens present från moster My. Aningen mer avancerad än Den Fula Ankungen, kanske.
 (Nej, inte just nu. Just nu leker han affär med Jonatan.)("och med lärde män på latin...)

 Jack Skywalker? Kanske snarare Jack BookReader.

På spaning i skolan

Några gånger i veckan får Jonatan chansen att följa med till Rönnowskolan och hämta storebror.
 Snacka om en kille som känner sig skolmogen.

Här finns det massor av saker som intresserar Jonatan. Siffror och bokstäver till exempel.
 Ganska förbluffade konstaterar Jacks kamrater i förskoleklassen och ettan att den lilla 3-åringen, bara två äpplen hög, har full koll på alfabetet och talen 1-100.

Medan Jacks eftermiddagar på fritids för närvarande i hög grad handlar om att bygga Lego.

 För honom är siffror och bokstäver inte särskilt spännande längre.
 Självklart deltar han i övningarna som förskoleklassen bjuder på, men när skoldagen övergår i fritids klockan 13 är det Lego som gäller.

Inomhus (om pojkarna får välja själva)

 

 Till sist har vintern kommit till Åhus. Snön är sparsam, men vinden elak från havet. Utomhus är man bara av nödtvång.
 Inomhus, däremot, blomstrar bröderna. Som när båda kryper upp i en stol på nya verandan för att mysa med i-paden.
 Eller när Jack påbörjar ett protokoll vid stora bordet. Självklart vill Jonatan göra samma sak.

Här har Jack fått ett album med ALLT! om Star Wars från moster My. Fascinerad fördjupar han sig i allt nytt vetande.
 Jonatan utnyttjar detta tillfälle att få full kontroll över i-paden. Men för att missa något, placerar han sig givetvis vid storebrors sida.

Midnattsmarodören (Mor vs Monster)

Skriken som hörs i Jacks och Jonatans hem denna mörka natt kan få blodet att isa sig:
- JAG VILL INTE HA PAPPA!
- PAPPA FÅR SOVA ANNAT STÄLLE!
- PAPPA BORT!
- MAMMA OCH JONATAN SOVA SÄNGEN!
Nog låter det som ett övergrepp pågår i sängkammaren?
Frågan är bara vem som är förövare och vem som är offer.

Så här är det:
Jonatan tillbringade sina första två månader, när han verkligen var en ynklig liten anka, mycket nära sin mamma. På CSK formades ett band som tre år senare är lika starkt.
 Tyvärr är detta band inte så bra för nattsömnen.

 När Jonatan vaknar mitt i natten och känner sig orolig, vill han ligga tätt mot mamma. Tätare än tätt. Med handen i hennes hår. Och - som en liten kattunges amningsreflex - dra ut hennes hårstrån, ett efter ett.
 Inte bra för mammas sömn. Så hon försöker värja sig, knuffa undan missdådaren eller åtminstone hålla fast hans hand. Då blir Jonatan arg på riktigt.
 Resultatet blir att alla sover rätt illa. Till och med pappa.

 Därför har dom experimenterat lite. När Jonatan kommer in i mammas och pappas säng, smyger mamma ut. Jonatan får sova med bara pappa. Det här har oftast funkat rätt bra. Pappas närvaro framkallar inte denna speciella reaktion hos sonen. Alla sover rätt gott, var och en på sitt sätt.

 Fast de senaste nätterna - då Jonatan känt sig lite extra ynklig p g a magsjuka - har det inte gått bra alls. Som exemplet ovan antyder.
 Nä, varken Jonatan, pappa eller mamma (i rummet bredvid) sover när lillpojken vrålar ut dessa ilskna protester med alla krafter. Däremot snusar Jack mirakulöst nog vidare i godan ro inte långt därifrån. Hans dövöra är - som framgår även i andra sammanhang - väl utvecklat.
 Nåja. Efter någon halvtimmes kamp och kramp lugnar sig Jonatan och accepterar att ha pappa till sängkamrat i stället. Det innebär dock inte att han vill sova. Utan föreslår i stället:
 - GÅ UPP, PAPPA?

Magsjuka och våfflor

Efter en attack av vintermagsjuka är Jonatan tillbaka vid matbordet.
 Frisk på fredag, sjuk på lördag, frisk igen på söndag - värre kan man drabbas.
 När man är hungrig igen, och får behålla maten, vad kan väl vara en bättre lunch då än våfflor?

 Jack, som förstås också riskerar att få samma sjuka men inte fått den än, lät sig också väl smaka.
 I motsats till lillebror äter han sina våfflor med grädde och sylt.

Dressed for success

Jack är inte främmande för teater.
 Han tycker det är kul att spöka ut sig.
 Den här utstyrseln var fin, tyckte Jack. Det framgick av hans många besök framför spegeln.

Jacks mardröm

Vad hände i din mardröm, Jack?
- Jag tror inte jag kan säga det.
Handlade det om rymdfigurer, spöken eller vanliga människor?
- Vanliga människor.
Som du själv, eller mamma, pappa och Jonatan?
- Ja, alla oss.
Var det något hemskt som hände?
- Ja. Jag kan nog inte säga vad det var.
Var det tjuvar?
- Mycket värre.
Brann vårt hus?
- Nej, mycket värre.
Var det någon som sköt på oss?
- Mycket värre.
Var vi i en båt som sjönk? Ett flygplan som störtade?
- Nej, jag var inlåst i ett rum. Ni var utanför. Och jag kunde inte komma ut!
Varför kunde du inte komma ut?
- Vi kunde inte hitta vår magiska jordgubb.
Magiska jordglob?
- Magiska jordgubb!
Jaha, usch, det låter verkligen otäckt. Sådana drömmar har jag också drömt många gånger, att jag är på jobbet och måste bli färdig med något. Men det går bara inte!
- Det var min första mardröm.
Hm. Fast jag tror att jag minns att du har haft mardrömmar förr.
- Min första mardröm i år.

Jonatans sista MiniMax

Ostbågar byggde denna kropp. Korv byggde denna kropp. Kanelgifflar byggde osv...
 Många är de produkter som på denna blogg utpekats som byggstenar i Jonatans lilla kroppshydda.
 Fast sanningen är en annan. Jonatan må älska korv, kanelgifflar och ostbågar nästan utan avbrott, men i själva verket är det näringslösningen MiniMax (och dessförinnan några andra fabrikat) som har försett honom med det som han inte riktigt klarade att få i sig för egen maskin.
  Nu äter Jonatan - som kanske fortfarande är någon storlek mindre än sina jämnåriga - inte sämre än andra barn. Och den sista laddningen från det sista receptet MiniMax sjunger på den allra sista versen.
 Ska vi försöka fixa mer, frågade föräldrarna sig. Och svaret blev: nej. Det behövs inte.
 Vi kan erbjuda Jonatan vanlig välling så länge som han vill ha det. Och i övrigt kan han äta vad han vill, så mycket (hellre än lite) han vill.
 Växa får han gärna också göra. Ända till stjärnorna. Tack och hej, MiniMax!

"Det finns inget som kan göra mig glad..."

 Jacks fixering vid Star Wars universum är på gott och ont.
 Liksom Star Wars, faktiskt. Dess värld innehåller ju - precis som vår - både goda och onda.
 En kväll vid sänggåendet kan Jack inte komma till ro. Han ligger och tänker på universums otäckheter.
 - Försök att tänka på något som gör dig glad, uppmanar mamma käckt.
- Det finns inget som gör mig glad, fastslår Jack.

 ...men så tänker Jack en gång till:
- Det är bara Jonatan som gör mig glad, tillägger han.

(Fast inte alltid, framgår det vid fortsatt samtal. Fast det utelämnar vi här.)

 Trots all universums otäckhet gör detta sista uttalande föräldrarna riktigt nöjda.

 Det är - som sagt - tur att vi skaffade två.

Godmorgon, Verkligheten

Förskolan Verkligheten, Åhus, klockan 07.45.
 Dags att träda in på dagis* igen, efter 18 dagar av sovmorgnar, jul-och nyårsfirande, så gott som uteslutande inomhus.
 Klart att en gosse är betänksam. Och lite morgontrött. Fast också - minst lika mycket - uppspelt och förväntansfull.
 Återinträdet i Verkligheten gick alltså ändå ganska bra. Under omständigheterna.

  Förskoleklassen Verkligheten**, Rönnowskolan i Åhus, klockan 07.55.
 A very businesslike ung man förbereder sig för att sätta igång sin andra skoltermin. Av dom 20 som han ska avverka på Rönnow om allt går som det just nu är tänkt.
 "One down, 19 to go."

Och Jacks återinträde i skolvardagen gick utmärkt. Nöjd och stolt stod han där i kretsen av 26 klasskamrater, redo för en ny säsong i Kunskapens Tempel.
 Även om det inte just är skolkunskaper i Jan Björklunds uttolkning som Jack tillägnar sig i förskoleklassen. Men han lär sig så mycket annat, and has - nästan hela tiden - a jolly good time.



*Förskolan heter förstås i verkligheten Talldungen. **Och förskoleklassen heter likaså något annat, nämligen Stjärnfallet.

Systrar och bröder

Tänk, att till sist fick Jack och Jonatan träffa alla sina systrar på en och samma gång.
 På övre bilden spel på golvet med Lotta och hennes Christian.
 På den nedre är det samling runt middagsbordet: I tur och ordning Jonatan. mamma Jenny, Jack (skymd), Linnea, Christian, Lotta, Lina och pappas tallrik.

Jonatan - som i vanliga fall sitter i Linneas knä efter en halv sekund - valde denna gång Christian.
 Och han ställde (ganska) villigt upp och lade pussel tillsammans.

Fast för det mesta såg det ut så här:
Ingen liten pojke, inte ens den talföre och vältalige Jack, har en chans att få en syl i vädret, när tre systrar träffas (vilket bara händer några få gånger per år).
 Då pratar dom och pratar och pratar...

...så mycket att två pojkar tycker att teven är ett mera spännande sällskap.

 Fast obs: lyckligt slut. Innan Lotta, Christian och Linnea for sin kos, blev det ett härligt parti "Bamse Fyra i rad" på köksgolvet.  (Översta bilden.)

Havets ljus





En familj, en lördag, en sol (som glimtade fram då och då), en himmel och ett hav.

 Och, för all del, lite fika. Mer behövdes inte för att få både barn och vuxna ut i friska  luften.

 Havet gjorde roliga krumelurer vid Äspets strand. Vågorna lekte, skummet skapade hela tiden nya former och själva strandlinjen, skärningen mellan hav och land, var ständigt ny.

 Det fick fart på alla. Och fascinerade liten som stor.

 Men ibland kan det ändå vara skönt att komma upp ur från strand, sjö och sand.

 

Så här vackert var det

Havet så stort. Vi så små mot havet..

KattAttack MJack

Jack har fått ett anfall av kattsjuka. En KattAttack, helt enkelt. Symptomen märks mest när han är med sin mamma. Då jamar han nämligen.
 - Mjauuu, säger Jack med sin mjukaste röst.

Men ibland blir det mer än så. Jack har nämligen en verbal begåvning. Som han kanske ärvt av sin mamma. Eller så utvecklar han den i samspråk med henne.

 Igår när Jack skulle sova, jamade han på sitt mest kelsjuka sätt åt mamma. Och så tillade han:

- MJAMMAAAA!
Och kattmamman, som inte är så oäven hon heller, kontrade med:
- MJACK!
Varefter den lille kattpojken ändå fick sista ordet:
- MJENNY!

Ingen gör det som en ingenjör

 Helt plötsligt sa det bara svisch! Jacks intresse för Lego gick från drygt 0 till 100 på en hösttermins sluttamp, för säkert var det träningen på fritids som gjorde att Jack plötsligt blev en riktig Lego-ingenjör!
 Och i hans födelsedagspaket och julklappar låg det verkliga utmaningar.
 Som han själv skruvade ihop, bit efter bit, efter instruktionerna, tålmodigt, metodiskt och med gott humör.
 Mamma, hans sidekick, bidrog med att klistra på dekalerna.
  

Här är räddningshelikoptern färdig!

 Men den verkliga ansträngningen var förstås järnvägen, som låg i ett av julpaketen.

Här är den klar och ett av loken gör en provtur på Jacks golv, dock utan räls. (Sådan finns förstås också, om än kanske lite för lite.)

 Här pågår fortfarande ihopsättningen. Inget för otåliga  personer.
 Men - som sagt - Jack är väldigt organiserad. Sex år men en durkdriven kille.