"Tur att vi skaffade två"

Jack och Jonatan. Två bröder. Två bröder som allt oftare och allt bättre gör saker tillsammans.
 Och då händer det också att deras mamma och pappa bara stannar till, och lyckligt tittar på bröderna som sitter tillsammans och pysslar. Pratar. Hittar på saker ihop.

 - Tur att vi skaffade två, sa deras mamma till deras pappa vid åsynen.
 Ja, eller hur? Det fanns en tid då det inte var självklart. Då det föreföll enklare, och mera bekvämt, att bara ha en pojke.
 Och det hade det ju varit också. De första åren med två barn var ju inte alls enkla.

 Men mycket roligare var det med två, även när det var som mest ansträngande.
 För den som en gång fått en Anka i sin vård, kan inte tänka sig ett liv utan.

 Och då visste dom ju ändå inte, vilken glädje och tillfredsställelse, de skulle känna när de båda pojkarna allt mer började göra saker ihop.
 (Jo, dom bråkar ibland också. Men Jack är en väldigt snäll och överseende storebror.)
(Och Jonatan har faktiskt börjat klappa Jack och säga "kollåt, kollåt" när storebror gråter. För inte länge sedan klippte han till i det läget.)

 

 
 Och det har varit nyttigt för Jack också, att vara två. Att inte vara ensam herre på täppan. Att få lära sig dela med sig, ta hänsyn, ta ansvar och ta om hand.

Bilden t h är ett år gammal - från december 2012: Jack 5, Jonatan 2.

 Och den här bilden är från december 2011: Jack 4, Jonatan 1.

Också här började det. December 2010, när Jonatan aldrig sett något annat av världen än CSK: Jack 3, Jonatan (drygt) 0.