Grekland, förstås!

Jack och Jonatan som vattendjur?
 Lillebror är ju egentligen den som ofta trivs bättre i vattnet ån på land, och bättre under ytan än över, men på den här semestern trivdes storebror också väldigt bra i det blöta.
 Fast så var det ju väldigt varmt i vattnet.

 Familjen bodde i ett trivsamt rum med egen uteplats i en väldigt fin anläggning, vid en väldigt fin strand, i en väldigt fin ort, i en inte så känd, men... ja, fin del av Grekland.

Parga ligger på Greklands västkust, alltså mot Italien till, och inte så långt från Albanien. Utanför ligger de kända öarna Lefkas och Korfu.

Och maten? Jo, den var som man väntar sig i Grekland. Gott kött, fantastisk fisk och otroligt mycket grönsaker.

Vi bodde på en lång, lång strand och för att ta sig in till Parga centrum fick man gå upp för en lång brant backe upp till borgen på krönet och sedan ned på andra sidan.
 64 långa och branta trappsteg. Det visade sig vara en lämplig motion vid dagens slut.

Bada kunde man göra både i pool och i havet. Det fanns flera fina pooler, men egentligen badade vi där bara en gång.
 Havet var nämligen att föredra. Tyckte vi. (Fast andra familjer tyckte tvärtom.)

Havet, ja. Den här bilden på Jack är faktiskt missvisande, det var enda gången han använde den ananasring som tillhörde (men knappt användes av) Jonatan.

Båda killarna föredrog vanligen att vistas i vattnet utan flythjälp.
 Bollen däremot, som tillhörde Jack, användes desto mer.

Just längst upp på krönet, mellan de två backarna, låg flera fina restauranger. Utsikten var bedårande.

Stefanos Taverna berömde sig med att vara enda restaurangen i Parga med färsk fisk varje dag, levererad från tre båtar som var ute alla veckans dagar.
 Här åt Jenny "white grouper", en fisk som kan väga 40 kilo, men blivit allt mer sällsynt.
 Benet tillhörde dock en mindre fisk, och den åts inte av (köttätaren) Jonatan utan av hans storebror.

På toppen av berget låg "Kastro", den gamla borgen som en gång skulle skydda Parga från en krigisk omvärld.
 Nu var den bara ett av många pittoreska inslag, och utsikten var kanon.

En bild från Flisvos Taverna, belägen på samma höjd.
 Som synes var pokemonen Jolteon och Umbreon också med.

På denna beach bar, Costa Azul, belägen vid stranden, åt vi våra flesta luncher.
 Hatten har Jack lånat av sin mamma.

 Sista gången vi åt där, överraskade restaurangen med att bjuda på melon efteråt.
 - En avskedspresent, sa Jonatan, den intuitive.
 - Äsch. Dom vet ju inte att vi ska hem i morgon, sa Jack, den analytiske.

Om vi var till sjöss?
Jo, i 60 minuter, med en trampbåt som hyrdes för 12 euro,
 Mycket trevligt, tyckte alla, till sist även Jack, skeptikern.

"The family that plays together, stays together".
Pingisbord ingick också i den välutrustade anläggningen.
 Jack, Jenny och Odd hade en riktig holmgång. (Jonatan stod över.)

Och klockan åtta måndag morgon var det dags att ta farväl. På återseende, Parga!