Gissa vem som fyller år!

 Plötsligt händer det! En lördagsmorgon i december 2019 var Jack helt plötsligt tolv år... Vår lille Snufflas - så stor och klok, och inte riktigt så arg som han kunde vara i sina unga år.

 Som vanligt vill han helst vara anonym när han i ottan öppnar sina paket.

 Iförd nya Arsenaltröjan och -mössan poserar han inför mammas kamera.

 På söndagen var det dags för släktkalas, modell ovanligt litet. Många av de som brukar vara med och fira hade annat för sig, men mostrarna Midde och My kom och hyllade tolvåringen.

Lillebror testade sina nya renhorn, som ska vara med på luciafirandet i skolan.

Till sist fick även pappa en present: den här bilden ihop med sina fina tolvåring, Slutet gott allt gott.

Jonatan firade nio år

 Plötsligt är han nio år. Den lilla skrutten, tidigare känd som Ankan, har blivit riktigt stor.
 På bilden ovanför har han just gett sig i kast med att sätta ihop årets minecraftlego.
 På bilden t h kan man se honom med en annan av årets presenter, en alldeles äkta Eevee.

 Det var fortfarande mörkt när 9-åringen gratulerades på sängen. Onödigt tidigt med tanke på att det var höstlov. Men Jonatan låg ändå i startgroparna för att ta sin födelsedag i besittning.

 Varför vänta?

 Här har årets legopresent monterats och fogats samman med lego från andra år.
 De håller till på Jonatans rum(där dom ärligt talat mest samlar damm, men ibland utbryter det lek där.)

 Annars är det pärlplattorna som styr just nu, där konstruerar Jonatan figurer ur Pokemon- och Nintendo-världarna.

 På söndagen var det dags för det sedvanliga släktkalaset, här med morbror Christian (Kribbe) och moster My.

Med på kalaset kom en fripassagerare. Jacks och Jonatans kusinbarn Lukas, 3, på sitt första besök hemma hos oss.

 Fikadags. Här ser vi My, Jack, moster Midde, Kribbe samt skymtar morbror Peter och moster Carina.
 (Här under ur annan vinkel, där även födelsedagsbarnet är med.)

 Lukas pappa Niklas (det är han som är kusin med Jack och Jonatan) kom också förbi, för att hämta sin son från farfar.

Jack och Jonatan konfererar om något viktigt på Jacks mobil.
 Sedan åkte alla hem igen och familjen kunde återgå till att sköta sitt. I alla fall till 7 december. Då fyller Jack tolv år. Hurra!

England 2: Manchester, industrins vagga

Om man besöker Manchester utan att ta sig till Industry of Museum and Science (gratis!), får man skylla sig själv. Här finns något för alla, små och stora.

 Dessutom kan man fotvandra dit på märkliga vägar och se tegelhus av alla sorter blandas med mera nutida byggnader, t ex efter denna vattenväg mitt i stan.

Fast här kom man inte längre. Det fick bli trappan upp till gatuplanet.






Huset i förgrunden var utmanande, tyckte familjens majoritet.

Väl framme på museet testade Jack och Jonatan (och även deras föräldrar) en flygsimulator och fick (typ) känna på hur Red Arrows har det i sina plan.

Man kunde också studera ett autentiskt exemplar av en av andra världskrigets mindre älskade flygetyg. (Ordet har överlevt planet.)

Ja, och så är ju Manchester industrins vagga. Här byggdes de första textilfabrikerna, här uppstod industrialismen, för snart 200 år sedan.

En hel vägg med vetenskapsmän, värda att hedra, och ofta med anknytning till Manchester. Störst presenterad: mattesnillet Alan Turing, hans storhet och sorgliga slut.

Den som vill kan också färdas 189 år tillbaka i tiden, med hjälp av 1830 Station (och även 1830 Warehouse), en del av det som gjorde Manchester banbrytande.
 (Bara en i familjen ville det.)

Manchesterborna har inte bara det storslagna förflutna att tänka på. Utan även den problematiska framtiden.
 Då blir det, kanske, inte lika lätt att besöka de där gåtfulla länderna på andra sidan havet.

Väldigt duktiga på att promenera: Jack och Jonatans ben trummade på genom storstaden.
 Här besöker vi (nästan) det gigantiska köpcentret Manchester Arndale.









Nedan: Nästan alla tegelhus i Manchester är byggda av rött tegel. Här ett undantag. Bekräftar regeln.

Är det en cyborg? Nej, det är en VR-mamma, som skapar tredimensionell fotbollskonst på National Football Museum.

Biet. Buzy bee. Symbolen för den Manchester, för dess flitiga arbetare och för att det varit en "hive" för den framväxande industrialismen.

Och så har Manchester ingen tunnelbana. Men däremot de här snygga, gula spårvagnarna.
 (Samt - icke att förglömma - två busslinjer som är helt gratis.)

 Bara en sån sak!

Adjö, Manchester! Bättre än ditt rykte. Utom i fotboll. I alla fall just nu.

England 1: York, sedan romartiden

Manchester, England England, across the North Sea.
 Hit kom vi en regnig septemberfredag och tog genast hyrbilen till York, denna uråldriga stad i norra England.

"Staden York grundades under romersk tid år 71 e.Kr som Eboracum. Senare var staden känd som Eoferwic medan vikingarna kallade staden Jórvík. Sedan omkring år 1000 har staden kallats York, och har indirekt givit namn åt New York."

Här, precis intill floden Ouse och Ouse Bridge, bodde vi. Och precis här backade en äldre gentleman in sin frus bil i vår hyrbil. Skadan blev dock ringa.
 (Och vi hade - dyrt - köpt till "full protection".)

Första kvällens middag åts på mysiga Carve and Craft. Biff för mamma och pappa, revben för Jack och Jonatan.

 Nästa morgon hade gässen som ansåg sig äga denna strandpromenad vid Ouse fått fint besök.

Och himlen hade mirakulöst blivit blå. Och vädret fortsatte vara osannolikt behagligt i York denna lördag, en dag som alltså passade bra för promenad och sight seeing.

Runt Yorks stadskärna löper stadsmurarna, 4 kilometer totalt, byggda på romartiden, vikingatiden och medeltiden, men påbyggda ända in i vår tid. De mest kompletta i England.

Vi gick dock inte hela sträckan, utan den mest populära delen, mellan Monk Bar och Bootham Bar. Känd för den fina utsikten.
 (Obs att de inte heter "Gate". Det ordet betyder i den här staden, med dess nordiska anor, förstås "gata".)

Finaste utsikten är stadens stolthet, York Minster,
Englands största gotiska katedral. Vi gick aldrig in, vi hade nog pengarna (8 pund för vuxna), men inte tiden. Utsidan var ståtlig nog.

York har också Storbritanniens finaste järnvägsmuseum. Här finns t ex klassiska The Mallard, världens snabbaste ånglok, och en samtida kopia av The Rocket.

The Rocket skrev in sig i historieböckerna, när bröderna Stephensons lok 1829 besegrade John Ericsons utmanare Novelty på sträckan mellan Liverpool och Manchester.
 Här testar Jack dock ett annat, mera sentida ånglok.

Vi bodde alltså med flodutsikt. Vilket också innebar att när föräldrarna utnyttjade Jacks och Jonatans skärmtid till att varsin pint (Stella och Moretti, här chansas det inte med inhemsk öl) i solen, så skedde detta inom synhåll, om än på andra sidan Ouse.

Liksom andra städer i området är York fullt av vackra tegelbyggnader. Fin utsikt från bron.

På väg upp till utsiktsplatsen Clifford Tower, en del av York Castle ("formerly a prison", enligt Wikipedia).

Även här snålade vi. Att gå in tornet och upp på dess topp kostade (familjepris) 15 pund, så vi avstod. Utsikten var ändå
 okay.

 Söndagsmiddag i York. Pizza för Jack, revbensspjäll för Jonatan. ("Inte lika god som Åmunds.")
 Mamma åt lite av vardera.

 Vill någon veta vad pappa åt? Lasagne.

Utbudet på turistaktiviteter var rikt i York.
Och, nej, vi vågade oss inte ut på spökvandring heller.

Dagen därpå var det dags för resans andra biltur genom regndränkt landskap. Peak District och Yorkshire Dales var lika på det sättet.

Lilla turistmagneten Skipton visade sig inte från sin soliga sida.
 Ingen slump kanske att stadens enda köpcentrum såg ut så här. (Med tak, alltså.)

Men till slut hittade vi dock (ett av) resans huvudmål:
 Fish and chips! Delicious.