16 grader nordlig bredd (rätt nära Ekvatorn)

Helt plötsligt var vi mitt ute i havet, ett stenkast från Afrikas västkust.
 Långt från de flesta platser vi vant oss vid (utom möjligen Kanarieöarna).
 Santa Maria på ön Sal, en av Kap Verde-öarna.

 Varmt? Nå ja. Första veckan var det både mulet, blåsigt och (någon gång) regnigt.
 Men ljusare än hemma. Och varmare. Utan tvekan.

Och man kan bada.
 Speciellt Jonatan kunde det, och därmed fortsatte han den goda trenden från simskolan hemma.

Stranden var lång och underbar, vågorna stora men inte (särskilt) farliga.
 Vattnet varmt när man väl vågat doppa sig.

Men första veckan på stranden var det ändå frestande att behålla de flesta kläderna på.

 Varje morgon kunde man - om man ville - gå till den långa bryggan några hundra meter från hotellet och spana in dagens fisk.

 Och för varje dag som gick blev havet allt mer badbart.
 Varmare än Åhus!

 Oväntat möte bland andra svenskar på hotellet: barnens syssling Olivia med mannen Jesper och minstingen Ture. Släktingar från Göteborg.

Jack har alltid gillat att hoppa i (och över) vågorna. Här på Kap Verde fanns det goda möjligheter.

Snygga solnedgångar i Kap Verde.

Jonatan är ändå den som trivs mest i vattnet. Speciellt om han har mamma inom räckhåll.

 Till familjens överraskning visade det sig att all inclusive ingick i priset för resan. Det hindrade dock inte, underlättare faktiskt till och med, att man kunde äta ute ibland.
 Här på Restaurang Barracuda.

 Vi hade med oss två spadar till Kap Verde. Så här kunde man använda dem.


 (Obs tröjan med nummer 10 i bildens hörn. Det var omöjligt att vandra på Santa Marias gator utan att den väckte uppseende:
 - Hello Coutinho!
 - Do you know Mane and Salah?)

 Uppstigen ur havet. Lite som Venus i tidernas gryning.
 Fast det var på en annan strand.

 I all inclusive ingick också ett ganska rikt utbud av öl, vin och sprit. Det utnyttjades mycket måttligt.
 Men här i alla fall en capirinha på stranden en av de sista kvällarna.

 ...och en middag till på Baracuda. Prisvärt.

Farväl, Kap Verde. Här ön Sals nordligaste udde, flankerad av Atlantens vågor.

 Hemresan skedde i alldeles fel flygplan, inhyrt från ett portugisiskt flygbolag, sedan TUIs mera eleganta plan gått sönder i Helsingfors kvällen innan.
 Det ledde i alla fall till att familjen fick väldigt gott om rum för benen. I Jonatans fall var det definitivt mer än behövdes.
 Men ska man flyga i fem timmar och 45 minuter så är det skönt med lite extra plats.