Havet, alltid havet

 ...tycker barnen. Alltid vill föräldrarna dit när man har som roligast hemma.
 Aldrig vill barnen dit.

 Men genom en blandning av hot, tjat och grova mutor lyckades Jack och Jonatans föräldrar ändå få med sig sönerna till ett soldränkt Äspet på lördagens eftermiddag.

 Så här härligt tycker vuxna att det är med sol, sand och hav (fast inte så mycket vind, när den kommer från väst erbjuder Äspet nämligen lä).

 Det visade sig att stranden hade något att erbjuda även barn.
 De stenar, som lades här för årtionden sedan för att skydda stranden från vågornas eroderande kraft och som inte synts till sedan dess, har det senaste året plötsligt frilagts av havets ständiga arbete.
 Dem kan man klättra på!

 Även de bunkrar från en krigisk forntid som varit begravda i sanden har nu tittat fram.

Sedan åkte dom hem igen. Fast det visade sig att omständigheterna gjorde att besöket tog betydligt mer än de tio minuter de vuxna hade lovat. Eftersom det var så roligt på stranden.