God jul (det är någon hemma)

24 december kom. Det var julafton. Jack och Jonatan tyckte att det tog väldigt lång tid innan det var dags för julklappar.
 De kom inte förrän vid 13.30-tiden...

 Fast innan dess var det skolavslutning. Den kom 22 december. Här firar Jonatan avslutningen av sin första höst med 1B.

Så här tråkigt kan det vara på julafton. När pappa är på jobbet. Och storebror inte ens har klivit upp.

Äntligen dags att öppna julklappar. Jack har just plockat fram ett nytt skrivbordsunderlägg ur presentpappret.

Och Jonatan och mamma studerar ännu en skrift ur det ändlösa PokemonBiblioteket.

Julen i Åhus var inte vit. Utan grå. Här är bröderna uttvingade på en kort sväng på byn under den korta tiden av dagsljus på annandagen.
 Ett ganska bittert regn fick hela sällskapet att fly hem igen.

10-åring

"10-åringen som gick upp för trappan och försvann". Nämligen Jack, som fick en egen, riktigt bra dator på sin födelsedag och denna dyrgrip valde han förstås att ha på det egna rummet.
 Så vi ser honom inte lika ofta nere på undervåningen nuförtiden.

 Jacks firande hade fyra avsnitt: Måndag med Inga-May, Göran och Annika. Torsdag med mamma, pappa och Jonatan. Fredag med 17 andra 10-åringar på LaserDome - festfixare där: de två mammorna.
 Jacks mamma och Emils mamma Sara (t h).

Alla bilder från Laser Dome ser blåaktiga ut på grund av de konstiga lamporna.
 Jonatan var med, men föredrog sin egen lilla trygga(?) värld framför farligheterna inne på slagfältet.

På tavlan kunde man avläsa hur de tre olika lagen klarade sig. Det blå laget, som kom sist båda gångerna, var händelsevis Jacks och Emils.
 Det berodde på att de andra två lagen hade sammansvurit sig.
 Påstår Jack och Emil och de vet förstås bäst.

En kort stunds fred har utbrutit på bilden till vänster.
 Efter avslutat krig satte de 12 killarna och 6 tjejerna på mycket kort tid i sig 10½ pizza.
 (Sista halvan delade de fyra föräldrarna på.)(Jonatan? Äter inte pizza, speciellt inte köpepizza.)

På söndagen var det dags för FödelsedagsFirande Fyra,
 Då kom Peter, Carina och Midde. På bilden ovan tar de två yngsta i gänget igen sig i soffan.

Dags att blåsa ut ljusen. Ska 10-åringen klara alla 10?

Jodå. En 10-åring kan blåsa, han.

Ljusets son, mörkrets son

- Jag vill ha det ljust, säger Jonatan. Annars kan jag inte somna.
Annat ljud i skällan är det på morgonen, Då tål han inte minsta strimma ljus.

 Så vår lilla pojke är både mörkrets son och ljusets. Han älskar ljuset när andra vill ha det mörkt. Men mörkret när andra vill ha det (nåja, eller åtminstone känner sig tvungna att anpassa sig till att ha det) ljust.
 Och om det stämmer? Faktum är att han är förbluffande bra på att somna i ett alldeles för ljust rum. Även om det kanske gått fortare i mörker. I teorin, alltså. En kille som tjatar oavbrutet om att han inte tål mörker somnar inte i första taget.
 Att han med glädje sover vidare i den numera alltför mörka morgonen känns däremot väldigt normalt.

 Det är vid sådana tillfällen - när vi ligger i ljuset och väntar på sömnen (hans, men ibland kommer min först) - som sådant här inträffar:

I. 
 Jag och Jonatan ligger och pratar medan vi väntar på att han ska somna. Bland annat diskuterar vi varför han inte gillar att pussas, eller ens bli pussad, trots att han gillade det och var så bra på det när han var liten.
- Jag tycker det är töntigt att pussas.
II.
Men om någon flicka (jag är gammaldags) vill pussa dig, då?
- Då säger jag "nej tack".
III.
För att trösta mig säger han att han däremot tycker det är mysigt att gnuffas. (Gnugga kinderna mot varann.) Och sedan gör vi det en lång stund. Väldigt mysigt.
Han är bra på det också, Jonatan.

HöstLov (med TivoLivat)

Något äventyr ska väl barnen ändå få på höstlovet, tänkte mor och far.
 Så efter födelsedagsfirande på onsdagen och allmän ledighet på torsdagen, så satte sig hela gänget på Öresundståget fredag 12.24.
 Och for till Pumpornas Huvudstad, Köpenhamn.

 Och allra flest pumpor - av alla de slag, den största (riktiga) uppgavs väga 482 kilo - fanns förstås på Tivoli.
 Det är dock inte denna.

 På Tivoli fanns allt man kunde önska - färgglad sockervadd till exempel - och en del man inte önskade alls.

 Många av attraktioner var hemtrevligt gammaldags och fick pojkarnas pappa att minnas sin egen barndom på Liseberg.
 Den här till exempel, där man får sin häst att röra sig framåt genom att få ner bollar i rätt hål.
 Den tyckte både Jack och Jonatan om (trots att deras hästar visade sig vara halta).

Lördagen tillbringades på Ströget. Där fanns en gigantisk leksaksaffär med väldigt mycket Lego.

Här är bröderna inuti affären och bygger Lego-konst.








Innan det var dags att ta tåget hem igen fikade Jonatan, Baby Dragon och dom andra på ett mysigt fik vid Ströget.

 Sedan kom alla hem, och det blev söndag. Jack tillbringade dagen med att spela fotboll tillsammans med Gustav, både virtuellt och på gräsmattan.

 Jonatan blev tvungen att följa med föräldrarna till havet och Revhaken. Som tur var kunde man låna mammas telefon och jaga Pokemons.,

 Sedan for de till kyrkogården och tände ljus. Både för mormor (som finns där nånstans på något sätt) och farmor (som kanske inte gör det)(men vem vet?).

 Och så byggde och byggde och byggde Jonatan vidare på sitt gigantiska nya Lego, Ocean Monument. Han är jätteduktig, nästan i klass med Jack när han var som bäst.
 Snart är den klar. Vad händer då?
 När Jack byggt färdigt ställde han sina skapelser på en hylla och rörde dem aldrig mer. Medan Jonatan hittills ganska snart har börjat montera ner och bygga om sina till först oigenkänlighet, och sedan någon sorts entropi (=en enda röra).
 Man skulle önska Ocean Monument en lyckligare framtid, där inget av detta händer.

Kärlek vid första ögonkastet/FödelsedagsExtra

Många roliga presenter och mycket uppvaktning blev det på Jonatans sjuårsdag. Men när Jonatan mot slutet av själva födelsedagen öppnade sitt sista paket och mötte Baby Dragons blick, då har man sällan sett honom sä lycklig. Det var kärlek vid första ögonkastet!

Men vi börjar i början. Efter kalas både lördag och söndag kom födelsedagen på onsdag. Och hela familjen var ledig.
 Jonatan blev väckt vid 7-tiden med sång.

Och på förmiddagen hjälpte storebror gärna till med det jättelika Minecraft Lego-bygget (Ocean Monument). med över tusen bitar. (...och ett pris som matchar.)

Pappa hedrade födelsedagsbarnet med att skriva hans namn med höstlöv.
 Och sedan drogs två (till en början) motvilliga stugsittare ut på pokenad i Åhus.
 Här har bröderna konferens i den gamla borgruinen.

En stillsam dag på byn med regnet hängande i luften var det.

På kvällen - efter sjuåringens önskemat: tacos - med besök av alla goda gåvors givare. moster My.

Turligt nog fanns det paket både till stor och liten - My vet vad pojkar (och flickor) vill ha.

Och så det allra sista paketet - ett nytt mjukisdjur som kanske erövrade Jonatans hjärta från den som ägt det ända sedan i söndags, nämligen Joltion.    Eller så var det oavgjort.

Men klockan 22.56, när han egentligen äntligen blev sju år gammal, sov den nyblivna sjuåringen gott.
 Eller så är han inte sju år på riktigt förrän i mitten av december. Då han egentligen skulle ha fötts om allt varit enkelt och okomplicerat i hans liv.
 Men det får väl vara preskriberat efter sju år.

Kalas, draken!

På lördagen - fyra dagar före Jonatans sjuårsdag - var det kalas hemma. Sju pojkar i Jonatans klass infann sig till halloweenkalas, utklädda till bristningsgränsen.
 Tre skelett, två hulkar och en Harry Potter (Nökkvi, t h), och så förstås kalasets huvudperson, den ibland ganska utmattade Draken (ovan).

Hög fart var det på gästerna, men här har det lyckats att samla dem till ett mellanmål.

Ovan ser vi draken Jonatan försöka få ordning på gästerna, som ses runt om bordet: Wilhelm, Elias, Kalle, Nökkvi, Alvin, Sixten och Alexander.

Här kommer årets upplaga av Minecrafttårtan (mammans mästerverk), i år med sju ljus.

Och på bilden under är mamman (hon med hornen) i gång med den populära leken "Kungen säger".

På söndagen var det Kalas igen. Nu kom släkten - dvs morbröderna Peter och Christian med Carina och Midde samt "moster" Ingamaj med Göran och sist, men inte minst kusin Annika.

Två timmar med gott humör. Fast inte riktigt lika roligt som dagen innan för den yngste i sällskapet. Han övergick till sin skärm efter ungefär halva tillställningen,

Minecrafttärtan räckte även till Kalas 2.

Huvudpersonen är väldigt nöjd med tårtan, men han äter den inte. Han åt förresten inte särskilt mycket av allt det goda varken på lördag eller söndag. Jonatan är inte särskilt förtjust i varken paj, tårta eller glass.

Höstpojken

En ljummen höstsöndag tvingade Jonatans föräldrar honom att följa med ned till havet. Med hjälp av lite Pokemon blev han till sist på humör. 

 Kanske inte finns så mycket att fånga vid Revhaken.

 Då kan man lika gärna bli analog, och skrämma livet ur mamma - men inte pappa - genom att klättra upp och ner för ett stup.

 Det var en fin dag att strosa vid havet. Solen hade skymts av massor av moln, men ljummet var det minst sagt.

 Och mycket spring i de små benen som oftast befinner sig hemma, oanvända under en skärm.

Vad gjorde storebror då? Jo, han hade sitt eget träningsläger. När föräldrarna och Jonatan åkte hemifrån var det två i gänget, vid hemkomsten dubbelt så många; Fotboll inne (digitalt) och ute (på riktigt) - förstås!