En sista sista gång på Neo

28 april 2016. Fem år, fem månader och 27 dagar. Då är man väl aningen för stor för Neonatalavdelningen?
 Jo, till och med Jonatan, vår f d anka, har vuxit ur sin gamla kostym. Så att säga. Egentligen trodde vi redan ett år tidigare att det var sista besöket.
 Men Jonatan och mamma (pappa var på begravning många mil därifrån) fick en chans till, med doktor Bosse och sköterskan Erika. De hade väldigt trevligt alltihop. Man kunde nästan tro att någonting inom Jonatan visste att han tillbringat sina första två månader utanför moderlivet bara en liten bit härifrån, vårdad av Bosse och Erika och en massa andra fantastiska människor, ingen nämnd och ingen glömd.
 Bosse och Erika var nöjda. Mamma var nöjd. Men nöjdast var nog Jonatan. Han är nu utskriven. Betyget blev MVG.

 Och om ni undrar hur stor en så stor pojke är nuförtiden? Visst gör ni det, undrar alltså. 102 centimeter hög. 15,2 kilo tung.
 Inte jättemycket. Men mer än någonsin. Och väldigt mycket pojke för pengarna!

Och så här såg han alltså ut på den tiden han bara vägde en tiondel så mycket: 1,5 kilo.
(For the record: det här är en av mycket få bilder på Jonatan med napp. Han använde egentligen aldrig napp. Han kunde inte. Munnen var felkonstruerad. På den tiden, alltså.)