SUS (Sandgrenclausens UniversitetsSjukhus)

 Dagen efter sin femårsdag fick Jonatan ännu en heldag.
 Denna gång var det den svenska sjukvården, Region Skåne och SUS, Skånes Universitetssjukhus i Malmö, som bjöd på kalaset.
 Det var tog ungefär lika lång tid som gårdagens två kalas ihop och hade nästan lika många inblandade.

 T h roar sig Jonatan på egen hand.

 Första undersökningen var hos audionomen. Hon ville kolla Jonatans hörsel. Den var utmärkt.
 För enda gången på hela dagen satta sig den i vanliga fall mycket rutinerade sjukvårdskonsumenten till motvärn.
 - Jag är trött, konstaterade han efter att ha lyssnat med ena örat och tyckte det räckte.
 Med lock och pock lyckades dock sköterska och föräldrar övertala honom att vända andra örat till.

 Sedan var det dags för öron-näsa-halsläkaren Malin, som konstaterade att ett av de två rör Jonatan har i öronen lossnat.
 Här vilar Jonatan och mamma i ett väntrum inför nästa station.

 Nämligen logopeden. Där visade Jonatan sin goda förmåga att (tjuv)läsa rätt svar upp och ner.
 Men så länge han också sa orden, så gjorde det inget.
 Logopeden Maria konstaterade att Jonatan fortfarande har problem med vissa konsonanter, men uttalar de flesta ljud rätt.

 Middagspausen användes till promenad (onödigt lång, pappa fick väderstrecken fel på det gigantiska sjukhusområdet), lunch på liten thairestaurang samt en trevlig stund på en lekplats.

 Sedan var det dags för huvudnumret: konferens med alla inblandade, inklusive kirurg.
 Och allt detta alltså för att Jonatan opererade sin gomspalt när han var ett år, sjukvården vill kolla att allt utvecklas på rätt sätt. (Det gör det.)
 Efter konferensen var det dags för tandläkaren, som efter undersökningen av Jonatans tänder också tog med honom till ett annat rum och tog en rad konstiga bilder på hans tänder (bilden längst upp).

 Man skulle kunnat tro, och hoppas, att det var över därmed. Men inte!
 Det var dags för en sista station: röntgen.
 Jonatan var vid det här laget ganska trött på alltihopa, men bet ihop och försökte sitta stilla i en ganska konstig stol, och på andra försöket lyckades det.

 Sedan var det dags att åka hem igen. Nästa kontroll kommer vid sju års ålder, och sedan återkommer dom ytterligare fyra gånger med tre års intervall.
 Som synes hade dagen krävt sin tribut (möjligen också det faktum att Jonatan - hög och upphetsad av söndagens firande och alla presenter - vaknade redan klockan fyra i morse.)
 Så han sov gott i bilen. Mycket välförtjänt.