Solskensbarn

 En solig söndag i november åker Jonatan ned till Äspet med mamma och pappa.

 En härlig ljusterapibehandling. Solen lyser upp både stora och små.

  Utsikten mot Revhaken är obegripligt vacker. Hanöbuktens vågor rullar stillsamt mot strand.

 På stranden kan man göra många roliga saker. Till exempel skriva i sanden.

 Love letters in the sand.

 Och så kan man kramas. Mamma, kan vi gå hem nu igen? Ja, det kan vi. Bara lite sol till först.

SUS (Sandgrenclausens UniversitetsSjukhus)

 Dagen efter sin femårsdag fick Jonatan ännu en heldag.
 Denna gång var det den svenska sjukvården, Region Skåne och SUS, Skånes Universitetssjukhus i Malmö, som bjöd på kalaset.
 Det var tog ungefär lika lång tid som gårdagens två kalas ihop och hade nästan lika många inblandade.

 T h roar sig Jonatan på egen hand.

 Första undersökningen var hos audionomen. Hon ville kolla Jonatans hörsel. Den var utmärkt.
 För enda gången på hela dagen satta sig den i vanliga fall mycket rutinerade sjukvårdskonsumenten till motvärn.
 - Jag är trött, konstaterade han efter att ha lyssnat med ena örat och tyckte det räckte.
 Med lock och pock lyckades dock sköterska och föräldrar övertala honom att vända andra örat till.

 Sedan var det dags för öron-näsa-halsläkaren Malin, som konstaterade att ett av de två rör Jonatan har i öronen lossnat.
 Här vilar Jonatan och mamma i ett väntrum inför nästa station.

 Nämligen logopeden. Där visade Jonatan sin goda förmåga att (tjuv)läsa rätt svar upp och ner.
 Men så länge han också sa orden, så gjorde det inget.
 Logopeden Maria konstaterade att Jonatan fortfarande har problem med vissa konsonanter, men uttalar de flesta ljud rätt.

 Middagspausen användes till promenad (onödigt lång, pappa fick väderstrecken fel på det gigantiska sjukhusområdet), lunch på liten thairestaurang samt en trevlig stund på en lekplats.

 Sedan var det dags för huvudnumret: konferens med alla inblandade, inklusive kirurg.
 Och allt detta alltså för att Jonatan opererade sin gomspalt när han var ett år, sjukvården vill kolla att allt utvecklas på rätt sätt. (Det gör det.)
 Efter konferensen var det dags för tandläkaren, som efter undersökningen av Jonatans tänder också tog med honom till ett annat rum och tog en rad konstiga bilder på hans tänder (bilden längst upp).

 Man skulle kunnat tro, och hoppas, att det var över därmed. Men inte!
 Det var dags för en sista station: röntgen.
 Jonatan var vid det här laget ganska trött på alltihopa, men bet ihop och försökte sitta stilla i en ganska konstig stol, och på andra försöket lyckades det.

 Sedan var det dags att åka hem igen. Nästa kontroll kommer vid sju års ålder, och sedan återkommer dom ytterligare fyra gånger med tre års intervall.
 Som synes hade dagen krävt sin tribut (möjligen också det faktum att Jonatan - hög och upphetsad av söndagens firande och alla presenter - vaknade redan klockan fyra i morse.)
 Så han sov gott i bilen. Mycket välförtjänt.

Höstlöv

 Bröderna gillar höstlov. Och medan höstlovet blir allt kortare, blir höstlöven allt fler.
 Dagarna går, löven trillar ner.

 Jonatan hjälper ibland pappa med trädgårdsarbetet, Så här års är det gott om löv på deras lov.

 Jonatan och pappa vilar sig och hittar en mjuk plats.

 Men vad har Jonatan hittat här mitt i lövhögen?

Hoppsan. En storebror. En storebror som firar höstlöv.

Femårsskalaset, The Movie

 Action! Tagning!
 Här är det full fart på Jonatans 5-årskalas. Åtta vänner från dagis och en storebror (samt två föräldrar utöver Jonatans egna).

 Fast vänta: Jonatans femårsdag började ju mycket tidigare. Med paket på sängen redan i tidig morgonstund.

 Första paketet var också det bästa: ett gigantiskt minecraftlego som Jonatan önskar sig hur länge som helst.
 Jack fick också ett litet paket: en efterlängtad ny Goal Junior.

 Klockan elva var det dags för kalas. Maskeradkalas. Här kommer en katt (Bea) och en av flera Spidermen (Sixten B).

 Här kommer Captain America (Vilhelm) och hans lillasyster, ej bjuden.

 Blixten McQueen (Wilton) hade som tur var sällskap av sin mamma.

 Den här piraten (Erik) var också en glad festdeltagare.

 Jonatan (som själv alltså är en minecraftspindel)  hade fullt upp med att ta emot gäster och deras paket.

 Ännu en spindelman (Kasper) tittar på när Jonatan tar emot en gäst till.
 Som visar sig vara Sixten R (en fri kombination).
 Bea tittar (be)undrande på hans utstyrsel.

 Två tuffa tjejer:
Katten (Bea) och någon sorts Mörkrets Drottning (Ellen).

 Full fart på leken inne i tv-rummet. Här syns också Wiltons mamma Malin.

 Dags att öppna paket; det tog sin tid för Jonatan att öppna samtliga.
 Storebror och mamma övervakar det hela i bakgrunden.

 Och dags att äta. Närmast kameran Jack, som deltog och hjälpte att styra upp det hela.
 Här serveras korv.

 Andra gången vid matbordet: nu var det dags för fika, med glass och Jonatans mammas praktfulla minecrafttårta.

 Andra halvlek i kalassvängen, nu var det dags för morbror Kribbe, Midde, Inga-Maj. Annika, Göran. David och morbror Peter att gratulera Jonatan.

Och här, till sist, Femåringen själv, iförd sin festdräkt och med den finaste presenten, eller rättare sagt en vital del av denna:
 En EnderDrake (i Lego) (må den vara för alltid) (eller i alla fall till jul).

Födelsedagskalaset #5, the prequel

 31 oktober var Jonatan fyra år och 364 dagar. Kanske inget att fira precis.
 Men det var ju däremot besöket av störstasyster Lotta med man Christian och lille Wolfie.
 Här ovan bekantar sig Wolfie med katten Siena, och till höger visar Christian stolt upp sin äkta Arsenal-halsduk.

 Om man är i Åhus, och det är en sådan härligt varn och ljus höstdag, då måste man förstås gå till havet.
 Här balanserar fyraåringen på en smal kant, medan mamma och storebror hamnat på efterkälken.

 Lotta, Christian och Wolfie vid Åhus berömda strand.

 Tillbaka i huset. Rörelseoskärpan i denna bild säger sanningen: Wolfie ständigt på språng.

 Jonatan i morgondagens maskeraddräkt. Katten Siena undrar vad som står på.

Jonatan gillar småbarn. Kanske för att dom faktiskt är mindre än han själv, även till växten. Gillandet verkade vara ömsesidigt.