Ute och cyklar

 Jonatan har aldrig varit så förtjust i cyklar. Inte ens de trehjulingar som hans föräldrar har satt honom på med jämna mellanrum.
 Hans ben har alltid varit lite för korta, och hans tålamod likaså. Efter att tag förflyttade han cykeln genom att skjuta sig fram med fötternas hjälp. Tramporna var bara i vägen.

 Slutsatsen, som hans mamma omsider kom fram till, var att testa en s k balanscykel.
 Alltså en cykel som helt saknar dom där retsamma pedalerna. Där man skjuter sig fram och lär sig att hålla balansen.
 Till sista fick Jonatan en sådan, och en ny hjälm på köpet, och det visade sig passa honom utmärkt.

Helt plötsligt kunde man ta med lillpojken på många promenader.
 Och dom där små korta benen, som blev så trötta så trött så snabbt, när dom skulle gå - dom visade sig vara hur pigga som helst när det handlade om att susa fram på en cykel!