Full fart genom sommarlovet

Mycket handlar om handboll i Åhus (med omnejd).
 Jack och Jonatan missade dock varje minut av Beachhandbollsfestivalen om utspelar sig några hundra meter hemifrån.
 Däremot var Jack mycket villig att ägna två kvällar åt att titta på svenska mästarna och andra handbollslag träningsmatcha i arenan inne i stan.

 Jonatan nöjde sig med att kasta anka.

Denna anka, som hade sin storhetstid för cirka fyra år sedan, dök upp från okänd plats, kanske ett annat universum.
 Som framgår av bilden här intill är båda bröderna nu förtjusta i den lilla mjuka fågeln.

Jack och Jonatan har oftast varit bra kamrater och goda vänner under detta sommarlov.
 Men ibland har dom föredragit att vara med sig själva.

Ibland har dom tvingats ut på äventyr, när och fjärran - här i Simrishamn.

Kosten har varit varierande, det har minsann inte varit plättar varje dag.

Men nästan alltid jordgubbar.

Badvädret har varit så där. Men i varje fall Jonatan har ofta lockats att testa det våta elementet.

Umgänge med slät och vänner har också förekommit- Pappas kusin Toobbe gjorde ett snabbt besök i Åhus. och ville förstås testa pojkarnas fotbollsspel.
 Matchen slutade, efter en sen vändning, med seger för JJ-laget.

Jonatan har förstås ägnat en hel del tid åt läsning.

Han har också varit mycket road av att bygga, och bygga om, banan som han fick i julklapp.

En snabb tur till Göteborg medförde två stopp hos gamla och goda vänner till pappa på olika platser i Småland.
 Som synes lider vännerna - som inte känner varann - av en och samma egendomliga samlarmani.

Och så var vi i Lerum och hälsade på Elisia, husets envåldshärskarinna. (Det syns på blicken, eller hur?)

Fast Jack och Jonatan umgicks mer med hennes storebror Caspian. Här har dom dock samlats kring JJs medförda dator.

Och så Liseberg! Köerna var galet långa, till och med till parkeringsautomaterna utanför.
 Jonatan nöjde sig med att åka kaninresan - fast två gånger.

Jack var också ganska sparsam med attraktionerna. Men som vanligt tog han och pappa en tur i (det mindre) pariserhjulet. Utsikten är betagande.

Och när Jack spelade på ett av lyckohjulen blev resultatet lyckat! Sedan tog familjen sin egen bil och for hem igen.

Österlens skönheter

Österlen är en skattkista. Kulturskatt.
Jack och Jonatan fick vara med på ett konst- och möbelrace i Simrishamn med omnejd i lördags.
 På dom här bilderna ses en alldeles äkta soffa framför en rad målningar av den 2015 extremt produktive och i Simrishamn omdiskuterade konstnären U Lundell.
  Den gröna träväggen är i själva verket en tapet, påträffad i Apotekarens Trädgård.

 Dom här snygga mosaikborden fanns också hos Apotekarn, Den som har lust och råd kan äta på dom. Säkert gott. Säkert dyrt.

 Så här såg blixträden mot Österlen ut:
 1. Måns Byckare: Lunch.
 2. Apotekarns Trädgård: Ett bord.
 3. Konsthall: En seriegrafi (från 2006) samt en affisch av U Lundell.
 4. Jeppssons i Hammenhög: En matta.

Konsthallen där alltför många målningar av U Lundell ställdes ut var mycket rymlig och tämligen tyst. Tills Jack och Jonatan kom.
 Speciellt den sistnämnde älskade effekten av att springa runt i hallen och låta högljutt.
 Fru Lundell (den senaste) som satt i kassan och fick nöjet att sälja lite konst till pojkarnas föräldrar, kan inte ha undgått att lägga märke till det nyss nämnda. Så att säga.
 Men det är ju inget bibliotek.

 T h: Jonatans och hans mammas intresse väcktes av tavlan, som skilde sig märkbart från de flesta andra.

Till sist:
 Vackrast på Österlen är ändå: Österlen. Eller hur?

Två på bollen

 Sex och ett halvt år gammal förvandlades Jack till ett fotbollsmonster, och han har inte sett tillbaka.
 Att räkna, eller ens beräkna, hur många kanonskott han skjutit på det röda planket pappa byggde intill syrenhäcken. är inte att tänka på. Men många, tusentals, är det.
 Frågan är om lillebror kommer att gå samma väg. Hittills har han ju varit mera åt det - tja... - intellektuella hållet. Precis som Jack var förr i tiden.

 Men att Jonatan har ett bra tillslag, det bevisade han redan som tvååring. Och nu har han helt plötsligt visat ett visst intresse att spela med Jack.
 Kanske bara ren opportunism. Men vad skulle det vara för fel med det?

 Och kanske tar det inte så vansinnigt lång tid innan Jonatan kan bereda Jack lite svårare motstånd än han lyckas med idag. Fast då måste han nog - precis som storebror - träna med allt han har.
 Än så länge är gammal äldst.

Ute och cyklar

 Jonatan har aldrig varit så förtjust i cyklar. Inte ens de trehjulingar som hans föräldrar har satt honom på med jämna mellanrum.
 Hans ben har alltid varit lite för korta, och hans tålamod likaså. Efter att tag förflyttade han cykeln genom att skjuta sig fram med fötternas hjälp. Tramporna var bara i vägen.

 Slutsatsen, som hans mamma omsider kom fram till, var att testa en s k balanscykel.
 Alltså en cykel som helt saknar dom där retsamma pedalerna. Där man skjuter sig fram och lär sig att hålla balansen.
 Till sista fick Jonatan en sådan, och en ny hjälm på köpet, och det visade sig passa honom utmärkt.

Helt plötsligt kunde man ta med lillpojken på många promenader.
 Och dom där små korta benen, som blev så trötta så trött så snabbt, när dom skulle gå - dom visade sig vara hur pigga som helst när det handlade om att susa fram på en cykel!

Stockholm i mitt hjärta

 Två år har hunnit gå sedan familjens förra besök i Stockholm.
 Nu blev det två dygn i huvudstaden och två tågresor på köpet. Jack och Jonatan var som vanligt duktiga resenärer.


Och Jack fick ett nytt utseende: en snygg glugg. Den lösa framtanden tog äntligen farväl, med viss hjälp av mamma.

 De bodde på hotell i Hammarby Sjöstad. Då kan man ju passa på att åka färja över till Söder, ett litet sjöäventyr mitt i den stora staden .

 Första kvällen fick pojkarna chansen att träffa och äta middag med storasyster Linnea som kom direkt från sitt sommarjobb på en bank i Stockholm.
 Det blev indiskt på Katarina Bangata och vädret var mycket bra.

 Andra dagen var det dags för en ny sjöresa, denna gång lite längre. Med färjan Emelie från sjöstaden till Djurgården, en resa på cirka 20 minuter, med fantastiska vyer.

 Färden gick till Gröna Lund. Pojkarnas aptit på åkäventyr visade sig vara mycket måttlig. Här testar dom dock skeeball tillsammans med mamma.

 Jonatan och pappa åkte Veteranbilarna, medan mamma och Jack for uppe i skyn med Vilda Musen - lite för farligt tyckte båda två. (Det senare alltså.)

 Jack och Jonatan åkte också tillsammans med pappa i ett pariserhjul som är så litet att högst två vuxna får åka i det samtidigt.

 Som tur var fanns det sockervadd och popcorn att stärka sig med.

 I äventyret ingick också fotboll. Jack följde hela EM-finalen för U21 till dess dramatiska upplösning på tisdags kväll och dagen därpå var familjen på plats i Kungsträdgården för att vara med och hylla guldhjältarna.

 Trängseln var dock galet stor, väldigt många och långa människor skymde sikten för den som inte är så lång. (Och för dom flesta andra också.)
 Men vi var i alla fall där. Jacks intresse var stort och äkta. Jonatan var mer intresserad av den blågula flaggan.

Kvällen avslutades med ännu en liten släktträff, hemma hos Torbjörn och Anna-Lena på Hornsgatan. Jonatan fick en ny vän: den lilla bävern som han kelar med här.