Levande gravsten

 Sällan ser Jonatan så här fridfull ut (utom när han sover). Men man ska veta att han bara gör sig till!
 Medan han och mamma tillbringade en stund på kyrkogården medan de väntade på Jack som var på skolavslutning i kyrkan intill, betedde sig Jonatan på ett sätt som man inte ska göra på en plats som är ägnad frid och eftertanke.
 Strax därefter upptäckte mamman sin lille son i denna pose.
 - Vad är det, Jonatan?
 - Jag är en gravsten, mamma!

Tbt: Skolavslutningen

På grund av allt för mycket att göra och allt för lite tid, blev dom här bilderna inte publicerade när dom var färska.
 12 juni nämligen. Skolavslutningen alltså. Ja, det var väl inte så svårt att gissa.
 Ovan Jack och hans gäng: Gustaf O, Vincent och Gustav R. Ovanligt prydliga. Inte en fotbollströja så långt ögat når.

 Det var vid detta tillfälle som skolan och barnomsorgen i Åhus verkligen gjorde sitt bästa. Skolan meddelade att endast en vuxen (och inga syskon) per skolbarn släpptes in i kyrkan.

  Samtidigt meddelade barnomsorgen att det var förbjudet att ha barnen på dagis - ens en timme - för den som inte jobbade. Alltså, till exempel var med ett annat barn på skolavslutning.
 Ja, himmel, vad fiffigt.

Jonatan var dock inte den som klagade på att få vara med i vimlet.

Väldigt mycket Thassos

 Hotellet i Skala Potamia var utmärkt. En bra lägenhet, välskött område, bra frukostbuffé, fina pooler och en lekplats därtill.

 Jack i Limenas. På armen det band som hjälper honom bekämpa sin åksjuka.

 Tv på rummet. Utbudet var rikt, men väldigt... grekiskt.

 Så klart: jordgubbar på midsommarafton. 16 kronor litern. Fast svenska var dom inte...

 Kleftiko, typisk grekisk rätt med bland annat lamm och potatis - serverades i pappersomslag.

 Typisk middagssession med familjen Sandgren Clausen.

 Ovan: familjeselfie på midsommarafton. Många konstiga bilder blev det.

Till höger: på en restaurang fick man en ouzo på köpet efter att ha beställt.

 Jack åt gärna grillat kött, men här testar han fisken ur Egeiska Havet: en sea bream, (Enligt internet är det svenska namnet guldsparid, ur familjen havsrudefiskar.) God!

 Familjens främste köttätare: här har han satt tänderna i en lammkotlett som han rövat från mammas tallrik, i stället för att ordentligt äta sitt eget kycklingsouvlaki.

På köpet fick familjen två färjeresor. Här väntar Jack på att stiga på färjan tillbaka till fastlandet. Och till höger spanar JJJ ut över Egeiska havet under överskeppningen på hemresan.

Thassos runt med JJ

Thassos är en rund ö, som framgår av kartan som Jonatan studerar. Sex dagar nöjde sig familjen med att hålla till på samma lilla fläck av denna ö. Den sjunde gjorde man en bilutflykt - just Thassos runt.
 På den översta bilden där Jack och mamma gungar, hade man stannat till på en väldigt övergiven badstrand utanför huvudorten Limenas (eller Thassos). Det var inte riktigt högsäsong, nämligen.
 På bilden härunder kan man se hur Jonatans och pappas frisyrer såg ut i motvind.

I denna huvudort Thassos skedde också två av mycket få inköp på denna resa: två fotbollströjor. Till höger nr 10 Neymar Jr och till vänster nr 7 Ronaldo.

Mycket tid ägnades åt mat. Eftersom det var Grekland, bestod den oftast av grillat, av fisk och av grekisk sallad.
 Matsedeln som Jonatan studerar är dock mera kufisk än så. Här kan man äta bland annat spindelöga och ruttet kött (om man vågar). Den är nämligen hämtad ur Minecraft.

Jack gjorde en enda kväll ett avbrott i den grekiska menyn och åt den här pizzan. Dock inte hela. Den var inte bara mycket stor, utan var dessutom täckt av lite för mycket ost.
 Det syns kanske?

Den här lilla Kian var kanske inget kraftpaket men passade utmärkt för öns smala och slingriga vägar.
 25 Euro i hyra för en dag - som hittat.

Det här fordonet, däremot. Det kostade visserligen bara 50 cent att åka med, men Jonatan lyckades inte fullfölja färden. Han tyckte helikopterturen var lite för läskig. Storebror övertog maskinen den sista biten.

Middagsätning inomhus. Inte ens Grekland är helt solsäkert så här års. Den här kvällen öste regnet ner, men mesta tiden var det både soligt och varmt, om än med några skurar. Öns 1200 meter höga berg var ganska ofta insvepta i moln av olika färger, men för det mesta betydde det inte att det regnade på stränderna.

Badbilderna 2015!

 Som ni har väntat! På att få Jack och Jonatan i det blöta elementet, ett hav som är varmt och en himmel som är blå mot fonden av de mörkt gröna bergen.
 Eller hur?

 Egentligen finns det mycket lite att tillägga. Fast det är värt att nämna att Jack har blivit mycket mera bekväm med havsvattnet. Han kan till och med njuta i det.
 Medan Jonatan blivit betydligt mindre vårdslös med sitt liv och nu är bara lagom djärv när han kastar sig i.

 Och som sagt, den långa gyllene stranden mellan de två små grekiska orterna var gyllene gul och mjuk - med glittrande guldkorn som reflekterade solstrålarna - och dessutom inramad av ett brant och grönt berg som åt ena hållet var brant och helt oframkomligt.

 Och jo: man kan spela fotboll på sanden också (samt även i vattnet).
 De snälla grekerna hade även ställt upp fotbollsmål i sanden lite längre från vattnet, men dit vågade Jack inte bege sig på egen hand.

 I bakgrunden skymtar de 1200 meter höga topparna längst upp i mitten av Thassos.

Och att man kan ha roligt ihop, stora och små. Även om de vuxna inte längre behövs som flytverktyg och livräddare (lika ofta).

Jo, till sist: även en fotbollsspelare behöver ibland vila lite.

Oväntat möte i Tivoliparken

 Det var en fantastisk kväll i Tivoliparken. Efter vecka på vecka med kyla, regn och blåst kom sommaren plötsligt smygande denna torsdagseftermiddag. Och kristianstadsborna kom till parken, i tusental efter tusental, i detta vimmel också Jack och Jonatan.

 Ett kaos, massor av okända ansikten och picknickkorgar, en del gamla bekanta men också ett oväntat möte.

- Är det Jonatan?

Frågan kom från en mamma i vimlet. Men inte vilken mamma som helst.

Hon och hennes man fick nämligen för ett år sedan lille Isak, en pojke som föddes med samma syndrom som Jonatan, när han var en liten anka: Pierre Robin. (Den som glömt vad det innebär, kan kolla de 450 inläggen på bloggen Ankan, där den historien berättas.)

Hon hade aldrig träffat varken Jonatan eller hans föräldrar, men kände igen honom från denna blogg!

Ja, det var Jonatan. Liten och tossig, men ändå nästan ett barn som vilket helst numera. En kille som var helt ointresserad av den diskussion som hans pappa förde med Isaks mamma om svårigheten och glädjen med att ha ett barn som Jonatan.

Han hade fullt upp med annat. Som synes.

Tre pojkar och en skärm

En skärm är lite grann som en magnet. Den drar barns blickar till sig. Barnen också, som framgår av de här bilderna. Dom kan inte motstå maskinens dragningskraft...

 

Jonatan, Jack och Jacks klasskamrat, namnsdagsbarnet Gustaf, får alla plats framför läsplattan. Om man bara anstränger sig tillräckligt.

Yes, to dance beneath the diamond sky with one hand waving free

"yes, to dance beneath the diamond sky with one hand waving free..."

...silhouetted by the sea, circled by the circus sands

With all memory and fate driven deep beneath the waves

Let me forget about today until tomorrow

 Dom raderna av Bob Dylan, husgud, i klassikern "Mr tambourine man", mindes Jonatans pappa när han såg den här bilden av halvlängdsmannens upptåg på stranden. Under tiden satt storebror i bilen och surade. Han tyckte det var onödigt att gå ned till havet. Det vet man ju hur där se ut... Likadant varje ång. "Tråkigt..

 En åsikt som hans föräldrar inte alls delar.