PenicillinHelvetet förra året minns man. Inte minst i sina mardrömmar. Jonatan fick medicinen överallt, t ex i håret och i örat, men ganska sällan i magen.
Inte hjälpte det att Jack tog sin medicin så duktigt till priset av två AhlgrensBilar per gång. Så billigt sålde sig inte Jonatan.
Han tog strid. Till sista man. (Möjligen drog han, i hemlighet, slutsatsen att det var en ohållbar metod på sikt.)
Så när det i år var dags igen, märktes ganska snart en mera positiv attityd. Speciellt när priset förhandlats upp till en hallonbåt och en Zoo per gång.
Så. Han jublar inte. Han gapar inte stort. Men å andra sidan: han slingrar sig inte heller och slåss eller bits inte. Han spottar inte ut. I stället låter han mamma sticka in den lilla sprutan i hans mun - och sväljer!
Handduken, som var helt nödvändig förra gången, är nu bara en mysig tradition.
Och sedan äter Jonatan, mycket nöjd, en hallonbåt och en Zoo per gång.
Han är inte den ende som är nöjd, och lättad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar