PenicillinGenombrottet (En hallonbåt och en Zoo)

PenicillinHelvetet förra året minns man. Inte minst i sina mardrömmar. Jonatan fick medicinen överallt, t ex i håret och i örat, men ganska sällan i magen.
 Inte hjälpte det att Jack tog sin medicin så duktigt till priset av två AhlgrensBilar per gång. Så billigt sålde sig inte Jonatan.
 Han tog strid. Till sista man. (Möjligen drog han, i hemlighet, slutsatsen att det var en ohållbar metod på sikt.)
 Så när det i år var dags igen, märktes ganska snart en mera positiv attityd. Speciellt när priset förhandlats upp till en hallonbåt och en Zoo per gång.

 Så. Han jublar inte. Han gapar inte stort. Men å andra sidan: han slingrar sig inte heller och slåss eller bits inte. Han spottar inte ut. I stället låter han mamma sticka in den lilla sprutan i hans mun - och sväljer!
 Handduken, som var helt nödvändig förra gången, är nu bara en mysig tradition.

 Och sedan äter Jonatan, mycket nöjd, en hallonbåt och en Zoo per gång.

Han är inte den ende som är nöjd, och lättad.

Fyra och ett halvt år senare: Farväl till Neo

Jonatan är en helt annan anka nuförtiden än han var den mörka natt i november 2010 då han brutalt i förtid slets ur det trygga moderlivet.
 Vet mycket. Kan mycket, Vill mycket.

Men fortfarande en liten kille. Om man vill överdriva lite så kan man säga att han inte vuxit nämnvärt sedan sitt första besök här.

 Varje halvår har Jonatan och hans föräldrar kallats på återbesök för att Erika och doktor Bosse ska försäkra sig om att allt är bra.
 Och det är det ju. Så bra, att det inte längre är motiverat att hålla ett extra öga på den lilla  f d ankan. Så detta var nog sista besöket på Neo.
 Nästa gång blir det Barnavdelningen.

Jonatans sista notering i detta rum blev:
95 centimeter.
Knappt 13 kilo.

Det är synd att säga att den längden och vikten imponerade på de luttrade neo-specialisterna. Men numera kan ju i alla fall Jonatan själv diskutera sina värden med dem.

En kärleksaffär

 Stava till ´"SKÖNHET", någon?
 Jonatan klarar det utan problem. Men han är inte riktigt lika bra på att skriva bokstäverna, eller möjligen är han lite lat. Så den här skylten har hans pappa skrivit efter sonens diktamen.

 Jonatans färdigheter i alfabetet och de ord som man kan bygga med hjälp av bokstäverna skulle kunna förvåna.
 Om man inte kände hans storebror.

 Det är verkligen inte fel att säga att Jonatans stora kärlek här i livet (i viss kamp med siffrorna)(och kanske Jack och mamma) är bokstäverna.
 Här har han och dom gömt sig under bordet för en trevlig stund tillsammans.

 Jonatans pappa, som borde veta bättre, blev dock riktigt överraskad när han märkte hur lätt och snabbt Jonatan läste texterna i den lilla pysselboken som fanns i hans påskägg.
 Här ljudades det inte, här lästes orden i sin helhet!

 Ett annat roligt sätt att leka med bokstäverna är att kolla URs Bokstavslandet på¨datorn.

 Här skriver bröderna tillsammans ord med bokstavspärlor som med tiden ska bli ett halsband som födelsedagspresent till moster My, 27 (eller något sånt).

Jonatan lät också pappa skriva en banderoll med texten "TJUVAR" (...och märkligt nog också senare "SKINKMACKA").
 Som den vane mediekonsumenten vet, så är inspirationen till detta också hämtad från nämnda Bokstavsland.
 Där Jonatan är en stolt invånare.


(Förlåt, om det här låter som skryt. Men det är bara så roligt att en ovanligt liten kille, som är sen ,med det mesta, har hittat något att vara duktig på.)

Uppfostran (om Jonatan själv får välja)

Famous last words:
- Lyssna på mig nu, Jonatan!
- Det kommer jag ALDRIG att göra

Jonatan, 4, sätter pappa på prov vid datorn. 
- Jag vill ha något som börjar på M och slutar på N. (Pekar för tydlighetens skull ut bokstäverna så att inga missförstånd ska ske.)
Pappa testar förgäves ett antal ord som börjar på M och slutar på N. Jonatan ger en ny ledtråd.
- Det är ett program.
Förgäves. En ledtråd till:
- Med låtar i.
Till sist faller polletten ner. En lättad pappa utbrister rätt svar:
- Melodifestivalen!?
Sedan återstår bara att tillsammans klicka fram den variant och årgång som den 4-årige finsmakaren och frågesportledaren föredrar.

Konstig påsk

 Den inte alls förkylningsfria familjen genomförde på påskdagen sin egen lilla konstrunda. Med betoning på liten. (På det sättet slapp man undan från det trafikkaos som i övrigt plågar vår del av Skåne.)
 Den skedde per cykel till Hotell Åhus Strand, ett stenkast hemifrån.
 Där hade Åhus skolbarn konstutställning.
 Familjens egen deltagare tittar här på verken, till höger och även längst upp till vänster på översta bilden ser man skapelse.
 Liksom klasskamraternas inspirerad av Miro.

 Jack kollar in de färgglada påskhönorna. Hans egen är röd.

 Inte så konstintresserad. Jonatan tappade snart tålamodet med Jacks och andras skolbarns skaparglädje.
 Men han lyckades inte forcera dörren. Så han fick stanna ett tag till.

 Temat för Jack klass var som sagt Miro. Femteklassarna på Rönnowskolan hade ett annat tema.
 Precis! Tranorna på Pulken.

 Den fulaste fisken i konsthallen.
 Jonatan granskar en annan klass skapelser. Som synes var dom inspirerade av det närbelägna havet.
 (Även om man betvivlar att man kan hitta några sådana varelser just där.)

De här två nedersta bilderna har två saker gemensamt.
 Det fina konstverket av Jacks hand längst upp till vänster.

 Och två killar som båda längtade hem: Jonatan, nu på bättringsvägen tack vare en ordentlig dos pennicillin. Och Jack, just däckad av påsklovets andra attack av hög feber.

 (Mamma fortsätter ha ganska hög feber och ursinniga bihålor dag efter dag. Och pappa - förbluffande feberfri dag efter dag - har också drabbats, närmare bestämt av något som förmodligen är ögoninflammation.)

Älskar, älskar inte

Samtal i sängen i natt:

- Pappa, jag älskar inte dig.
- Nähä, men jag älskar dig, Jonatan.
-- Det FÅR du inte!

Jonatan talar mycket om kärlek. Om alla saker han INTE älskar. T ex mat, eller att gå på toaletten, och så förstås familjemedlemmar......
- Jag älskar bara mig.


 PS.
Ibland uppstår dock tvekan. Som häromdan när hans så älskade mamma ställde en motfråga:
- Älskar du verkligen inte mig?


(Tystnad. Medan pojkens stenhårda hjärna brottades med hans varma hjärta. Varefter svaret till sist kom:)
- Jo.