Sportlovspassivitet, någon?
Lagom till sportlovsledigheten kom årets flunsa och däckade först barnens morfar, sedan deras mamma och därefter var det Jacks (o)tur.
Jonatan är - i skrivande stund - frisk som en nötkärna, men det innebär ju inte att han vill ut och sporta. Tvärtom.
Ligga på golvet och pyssla och leka med olika figurer, det är vad han vill.
Två gånger under fyra dagar har han - under protest, minst sagt - följt med pappa till affären, that´s it.
Sjuklingarna. Tappra, men trötta. Febern har kommit och gått, men toppat en bra bit över 40 och sällan varit under 38.
En kär sysselsättning, för både frisk och sjuk. Pojkarna samsas kring ipaden.
Men bör verkligen Jonatan sitta så nära Jack? Smittorisken! (Eller, för den delen: krypa tätt till intill mamma på nätterna?) Svaret är helt enkelt: inte ens vilda hästar skulle kunna hålla honom borta.
Här några andra exempel på sportlovs(in)aktiviteter i flunsahemmet: Jack kollar Preston- Manchester U, inspelad kvällen före. (ManU vände, till Jacks belåtenhet, 0-1 till 3-1).
Jonatan är mer intresserad av böcker. Om ingen läser för honom, så tar han själv itu med läsandet. Han kan vid det här laget dechiffrera de flesta vanliga ord, om dom inte är för långa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar