Till havs

Bilden ljuger! Mamma och storebror brottas inte i bakgrunden, medan lillebror flyr dramat.
 Å andra sidan så var det inte så himla idylliskt heller, som bilderna också kan ge intryck av. Det blåste nämligen kallt kallt kallt kallt ifrån sjön.
 Dessutom ramlade Jack när han skulle ta sig förbi ett hinder (det var ovanligt mycket hav, eller ovanligt lite strand) genom att klättra på stenarna vid strandkanten. Han slog sig och blev blöt och dessutom ledsen.

Sedan var den lilla, men traditionella utflykten till havet över.
 Men medan vi var där njöt vi i alla fall av ljuset och havets och himlens blåa färger.

Och den här killen var nöjd. Särskilt med att åka hem,.. Om sanningen ska fram.

Julen med JJJ

 Äntligen, äntligen... Pappa har kommit hem från jobbet och fått sin årliga eftermiddagslur.
 Paketplundringen kan börja.

 Två flitiga tomtar kryper dödsföraktande runt och under granen för att få fram alla julpaket.

 Boken "Fotbollens mest magiska ögonblick" hamnade på rätt ställe!
(Ovan.)

 Två aningen uttröttade tomtar landar hos mamma i tv-soffan.  (T h.)

 Senare på julafton hemma hos morbror Christian och hans familj, kopplar Jack och Jonatan av med ett tekniskt hjälpmedel.
 (Nedan)

Till sist: den lille övertaggade tomten, som vaknade första gången vid 03.00 och sedan dess aldrig riktigt kom till ro, dukar under i bilen på väg hem vid 22-tiden.

Åhus bästa julshow

 Den här speciella årstiden har sina speciella nöjen och sedvänjor.
 På onsdagskvällen var det dags för Jacks andraklass att bjuda på sin julshow.
 En lucia, massor av tärnor, ännu fler tomtar, några pepparkaksgubbar och en ren(!).
 Jack, som ju totalvägrade allt lussande på dagis, utom sista året då han till sist kände sig redo, hade nu inget emot att vara med.
 I år ville han vara tomte.

  För att förnöja och förvirra de äldre barnen och deras föräldrar hade Jack och hans föräldrar med sig en mindre tomte också.

 Men Jack är inte den som vill ha någon huvudroll. Att läsa verser är inte hans grej.
 Han föredrar att bevaka det hela från bakre ledet och lojalt sjunga med i alla sånger.
 Här har han dock gått med på att ta ett steg fram och sjunga "Tipp tapp tipp tapp".

 Jonatan, som före och efter showen sprang runt i lokalen som en vilde tillsammans med sin små kumpaner, satt helt still och studerade det hela med mycket stor koncentration.
 På måndag är det hans tur på dagis.
Hans intresse var så stort att han då och då kommenterade det hela eller sjöng med så högljutt, att artisterna på scenen brast i skratt.
 Då och då sneglade han på läraren (och monsterregissören) Malenas häfte, för att räkna ut vad nästa låt var.
- Det här är min favorit, utbrast han till allmän förnöjelse, när det var dags för "Tre gubbar från pepparkakeland".

 Jojo. Den låten finns i familjen. Hans pappa framträdde på sitt dagis, utklädd till pepparkaksgubbe, någon gång på 50-talet.
 Det evenemanget kan man dock inte googla fram på internet.

Och så är man till sist åtta år

 Klockan 6.30 den 7 december var det så äntligen dags att sjunga för Jack vid hans säng.
 Födelsedagsbarnet sov absolut inte räv. Men han vaknade ovanligt snabbt. Kanske var det på grund av sin nya ålder, kanske på grund av något annat...
 Paketen till exempel.

 Att fotografera med blixt var inte så populärt, därav denna mörka bild.
 Vad kan det finnas i detta paket? Svaret avslöjas längst ned.

 Jonatan fick också paket. En creepermössa! Som hans (alltför?) snälla mamma köpt från USA.

 Ute lyste månen ny, och Venus påminde om att morgonen var nära.

 Tio timmar senare var Jack hemma igen. Det var dags att prova den mest efterlängtade presenten: Fifa 2016!

 Den här konstiga bilden föreställer två små tomtar (nja,. en liten och en något större) som förbereder sig för decembers många aktiviteter på dagis och skola.

Och presenten Jack öppnade i sängen? Jo, det var förstås en handboll! Den ska helst inte användas inomhus (av uppenbara skäl).
 Men lite måste man ju ändå. Eller hur?

Och här sänggåendet. Med ännu en populär gåva. Fotbollens rekordbok, inköpt av pappa. Kanske kommer den att kosta åttaåringen, tabellnörden, kalenderbitaren, en del värdefull sömn...

Dan före dan före födelsedan

Varför ska man vänta till födelsedagen? När man kan fira i dagarna tre?
 På lördagen tog Jack emot släkten hemma i huset i Åhus, och mamma överraskade (det blivande) födelsedagsbarnet med en tårta, som såg ut precis som en fotbollsplan.
 Mycket uppskattad och dessutom god.
 En mycket uppskattad present var den här snygga fotbollen, som gör reklam för fotbolls-EM 2016 i Frankrike.

På söndagen var det dags för idrott, mycket idrott. Först en sväng till Bjärnum där Jacks 07-lag spelade tre matcher, först en mycket jämn mot Tollarp (som Åhus kanske ändå vann), sedan en klar förlust mot ett mycket bra lag från IFK Kristianstad och till sist 22-3 mot hemmalaget Bjärnum.

Sedan var det dags för kalas och sport i ett: Jacks och Vincents bowlingkalas.
 16 barn (och två småbröder) och fyra bowlingbanor.
 På Jacks bana var Wilda bäst, före Vincent, Jack och Max.

De två födelsedagsfirarna, Vincent och Jack.

Och de två arrangörerna, Vincents mamma Lina och Jacks egen mamma Jenny.

Sedan var det dags att festa: pizzabuffé, glass, läsk (dock inte för Jack) och godispåse.

Och till sist: dags att öppna presenterna. Det tog sin tid.
 Jack fick en radda roliga och finurliga gåvor, bland annat förstås ännu en fotboll, den var från
fotbollskompisarna Emil och Herman.

 Nio pojkar och fem flickor var bjudna, alla kom. Och alla skötte sig i stort sett alldeles förtjusande.

Efter avslutat söndagsparty var alla i familjen ganska trötta, inte minst huvudpersonen själv. Det blir spännande att se om vi orkar fira en dag till.

Solskensbarn

 En solig söndag i november åker Jonatan ned till Äspet med mamma och pappa.

 En härlig ljusterapibehandling. Solen lyser upp både stora och små.

  Utsikten mot Revhaken är obegripligt vacker. Hanöbuktens vågor rullar stillsamt mot strand.

 På stranden kan man göra många roliga saker. Till exempel skriva i sanden.

 Love letters in the sand.

 Och så kan man kramas. Mamma, kan vi gå hem nu igen? Ja, det kan vi. Bara lite sol till först.

SUS (Sandgrenclausens UniversitetsSjukhus)

 Dagen efter sin femårsdag fick Jonatan ännu en heldag.
 Denna gång var det den svenska sjukvården, Region Skåne och SUS, Skånes Universitetssjukhus i Malmö, som bjöd på kalaset.
 Det var tog ungefär lika lång tid som gårdagens två kalas ihop och hade nästan lika många inblandade.

 T h roar sig Jonatan på egen hand.

 Första undersökningen var hos audionomen. Hon ville kolla Jonatans hörsel. Den var utmärkt.
 För enda gången på hela dagen satta sig den i vanliga fall mycket rutinerade sjukvårdskonsumenten till motvärn.
 - Jag är trött, konstaterade han efter att ha lyssnat med ena örat och tyckte det räckte.
 Med lock och pock lyckades dock sköterska och föräldrar övertala honom att vända andra örat till.

 Sedan var det dags för öron-näsa-halsläkaren Malin, som konstaterade att ett av de två rör Jonatan har i öronen lossnat.
 Här vilar Jonatan och mamma i ett väntrum inför nästa station.

 Nämligen logopeden. Där visade Jonatan sin goda förmåga att (tjuv)läsa rätt svar upp och ner.
 Men så länge han också sa orden, så gjorde det inget.
 Logopeden Maria konstaterade att Jonatan fortfarande har problem med vissa konsonanter, men uttalar de flesta ljud rätt.

 Middagspausen användes till promenad (onödigt lång, pappa fick väderstrecken fel på det gigantiska sjukhusområdet), lunch på liten thairestaurang samt en trevlig stund på en lekplats.

 Sedan var det dags för huvudnumret: konferens med alla inblandade, inklusive kirurg.
 Och allt detta alltså för att Jonatan opererade sin gomspalt när han var ett år, sjukvården vill kolla att allt utvecklas på rätt sätt. (Det gör det.)
 Efter konferensen var det dags för tandläkaren, som efter undersökningen av Jonatans tänder också tog med honom till ett annat rum och tog en rad konstiga bilder på hans tänder (bilden längst upp).

 Man skulle kunnat tro, och hoppas, att det var över därmed. Men inte!
 Det var dags för en sista station: röntgen.
 Jonatan var vid det här laget ganska trött på alltihopa, men bet ihop och försökte sitta stilla i en ganska konstig stol, och på andra försöket lyckades det.

 Sedan var det dags att åka hem igen. Nästa kontroll kommer vid sju års ålder, och sedan återkommer dom ytterligare fyra gånger med tre års intervall.
 Som synes hade dagen krävt sin tribut (möjligen också det faktum att Jonatan - hög och upphetsad av söndagens firande och alla presenter - vaknade redan klockan fyra i morse.)
 Så han sov gott i bilen. Mycket välförtjänt.