Toppen av Sicilien

Tre timmar bort ligger Sicilien. En annan värld där sommaren dröjt sig kvar. En dryg veckas härlig avkoppling för Jack och Jonatan och deras föräldrar.
 På stranden var det gott att vara, konstaterar Jonatan ovan. Några timmar varje dag var lagom: bada, gräva, äta mellanmål.

Giardini Naxos kan se ut som vilken semesterort helst (om man kan bortse från de arkeologiska lämningarna från 700 f Kr överallt). Taormina som skymtar i bakgrunden på den övre bilden är something else.
 Här poserar Jack på 9 April-torget med Etna som skymtar i diset bakom, 3.329 meter puttrande vulkan.

På det magiska schackrutiga torget spanar familjen mot vulkanen i fjärran. Dit ska vi åka, tänkte dom.

Så här snyggt är det, 9 april-torget. I bakgrunden berget Taoro som gett staden dess namn.
 Här har folk turistat sedan 1800-talet, och om det finns två bankomater i Naxos, så finns det en per tio meter i Taormina, och däremellan skitdyra restauranger och butiker.

Trots prisnivån tog familjen en välförtjänt middag med utsikt. Maten var god, förstås, det är ju Italien.

Två dagar senare var det dags för Etna. Här sitter Jonatan i en lavaöken, där lavan vid ett utbrott ganska nyligen till sist stannade, bara ett stenkast från närmaste by.

Utsikt från en ganska nutida krater, 2000 meter upp, Capannina heter den. (Etna är översållat med 350 mindre kratrar nedanför huvudkratern på 3.300 meters höjd.)

Tillbaka på vår strand i Naxos. Som sagt: baden var bra. Vattnet i närheten av 25 grader och ljuvligt klart.

JJJ på restaurang.

Jack följde med pappa ut en morgon, när brödbilen anlände till hotellet strax före klockan åtta.
 (Han fick väckas. Normalt sov han till nio. Jonatan däremot vaknade mellan sex och sju.)

Jack och Jonatan är kanske inte världen badigaste barn. men vem kan motstå bränningarnas dån?

På besök i Catania, närmaste storstad och näst störst på Sicilien, 700.000 invånare.
 Jack har just köpt den lokala klubbens tröja, mycket uppskattat av lokalbefolkningen.
 I bakgrunden stadens berömda elefantstaty.

Jack och Jonatan i lavalandskapet på 2.000 meters höjd.
 Närmare kratrarna kom dom inte, Jack tyckte det verkade farligt. (Och helt fel har han ju inte.)

Som framgår av klädseln är det inte så varmt på 2.000 meter. Blåsigt dessutom.

Nej, tacka vet jag solskenet på badstranden. (Hotellet hade pool också, men den valde vi bort för det mesta, i motsats till de flesta andra barnfamiljerna, danska allihop.)

Resans kulinariska höjdpunkt: den fantastiska lilla glassbaren, en liten bit från hotellet. Helt klart även lokalbefolkningens favorit.

Jonatan beskådar trafiken som strömmar förbi utanför glassbaren.

Ovan: en liten fotbollsmatch intill elefantfontänen på Piazza Duomo.

Närmast vulkanen: Pojkarnas pappa var ensam om att klättra upp på Capannina, en ganska vansklig klättring.
 I bakgrunden: Etnas topp, tusen meter längre upp.