Home schooling

 Jonatan ligger kanske lite efter Jack, men samma glupande hunger på ny kunskap angriper honom då och då.
 Han är väldigt förtjust att lära sig Jacks olika häften från det gångna året i förskoleklassen.
 Här tittar storebror och lillebror tillsammans på en korsordsbok där man lär sig stava till en massa ganska vanliga ord.
 Jack gillar att visa Jonatan hur det går till. Jonatan gillar när Jack gör det.
 Mamma och pappa nöjer sig med att förtjust titta på.

Same same but different

19 augusti; uppstigning 6.30. Den långa sommarens lata. långa morgnar med uppstigning 8.30 nångång och pyjamas långt in på förmiddagen till sist över.
 Jack klarade denna omställning riktigt bra. Han var redo. Han hade längtat.

 Och Jonatan, som i ärlighetens namn inte brukat sova lika länge på morgnarna fast inte heller stigit upp klockan halv sju, han klarade också denna förändring.
 Även han hade längtat.

Ny avdelning för Jonatan på förskolan Talldungen, nu är han en av de stora barnen på Stubben. Här är hans plats, och hans siffra.

 Även Jack hade en ny lokal att hitta, nämligen ettornas klassrum. Kamraterna var de samma, lärarna är nya och hans plats ser ut så här.

Hejsan dagis, nu är Jonatan tillbaka. Är du redo?

Jack är som sagt redo. Det kan man däremot kanske inte säga om kvinnan till höger, hans mamma.
 Motvilligt släppte hon taget om sin äldste son och hängde kvar några extra minuter för att förvissa sig om att allt gick bra.
 Det gjorde det. Så vitt man kan bedöma.

Omslag

 Helt plötsligt var det över. I alla fall för den här gången. Sommar och sol byttes mot regn och rusk, och Jack och Jonatan for till Österlen på utflykt. (Där regnet stod som spön i backen särskilt i Hammenhög.)
 Men museijärnvägen mellan Brösarp och St Olofr lät sig inte störas. Här tuffar tåget förbi med röken strömmande från loket (skymt), precis på gränsen mellan Österlen och övriga Skåne, dvs i Brösarps backar.

 Lördagen var inte lika regnig som söndagen, men inte var det strandväder som veckorna innan precis. Inte en badande så långt ögat såg, ja nästan tomt på stranden också, under Jacks och Jonatans besök på Äspet.
 Men som synes kände Jonatan i alla fall för en stunds bad i det inte särskilt kalla (+19?) havet.

Och vad är det som skymtar därute i vattnet? En säl, kanske. Eller en ovanligt stor öronmanet...?
 Nej. det är faktiskt Jacks och Jonatans pappa som passar på att ta ett snabbt dopp. Kanske sommarens sista.

Spöke!

 - Ja, du är söt, och du vet om det!
 - Nä, jag är ett spöke!
Vårt hem har blivit hemsökt ("haunted house"). Ett mycket litet. ganska snällt men tämligen envetet spöke drar runt och skrämmer både människor och djur.

 Här spökas det fram och tillbaka på verandan. Mamma och pappa försöker bli rädda, men det är svårt.

Tittut, ett spöke vet inte hut!

Prince Charming alias Kapten Blod

 Jonatan blev begripligt men kanske onödigt glad och uppspelt när han mötte dagiskompisen Bea på restaurangen.
 De båda har inte setts sedan någon gång i juni, men på tisdag är det dags igen, och då börjar båda två på de stora barnens avdelning Stubben.
 Det var uppenbart att varken Bea eller Jonatan kunde hålla sig borta från den andra. Hela tiden övergav dom maten och familjen för hemliga, egna påhitt.

 Det hela slutade dock inte helt lyckligt. Jonatan blev så uppspelt att han fick för sig att göra en kullerbytta för att imponera.
 Det var bara en sak han glömde... Att han inte visste hur man gör kullerbyttor. Så han dök med näsan före i golvet med kraftigt blodvite som följd.
 Hans livs första näsblod! Kraftigt dessutom. (Turligt nog har han inte ärvt sin pappas fallenhet för näsblod. I Jacks och Jonatans ålder hade han näsblod varje vecka.)
 Men blödningen avstannade, och Jonatan (och säkert även Bea) ser fram emot dagisstarten på tisdag.

 Restaurangbesöket var (bl a ) en belöning för väldigt stort tålamod i frisersalongen, Jonatan lät sig väl smaka av kyckling och klyftpotatis på restaurang Åmund.

Det var sommarens första och sista besök på denna klassiska restaurang vid Åhus hamnpromenad, men oväntat avböjde Jack att äta Åmunds berömda "ribs" ("dom säger att vi har världens godaste"). som han brukar älska.
 Mamma och pappa lät sig dock väl smaka. Dom är goda. Även om prisökningen på ribsen varit betydligt snabbare än inflationen.




Någon bild på Kapten Blod finns tyvärr inte. Eller lyckligtvis, kanske. Både mor och far glömde dokumentera, eller avstod.

Almost cut my hair

  Jack är snart sju år gammal men har aldrig varit hos frisören. Förrän idag.

Lillebror är inte mycket bättre, även om han  faktiskt blivit klippt professionellt en gång.
 Så här såg han ut i morse.

 Och Jack såg ut så här. Mycket hår blir det.

 Visserligen har Jack blivit klippt då och då, fast bara hemma i badkaret och bara av mamma. Det har känts tryggast så (anser Jack).
 Mamma Jenny är inte utbildad frisör, så att säga, och klipper gärna mindre än mer. (Speciellt för att öronen inte ska stryka med i samma veva. På förekommen anledning.)

 Idag fick mamma i stället agera stödstrumpa åt Jack och Jonatan när familjens hovfrisör Monica tog till saxen.

 Så här såg Jacks frisyr ut efteråt. Han var nöjd. Nu känner han sig redo att börja första klass.

Och här har vi båda bröderna. Klippta som aldrig förr.

Trappträning

 De senaste veckorna har det hänt två gånger. Jonatan har snubblat i trappan, och rullat huvudstupa nerför tills framfarten avstannat av sig själv. (Han väger ju inte så mycket.)
 Lite oroande. En gång är ju ingen gång, men två gånger en fara (eller hur det nu heter.)
 Därför tycker Jack att det är dags att ta itu med det hela.

 Så här gör man, Jonatan! Nu kan du också försöka.

Storebror granskar kritiskt och oroligt när lillebror ger sig ut på nedstigning.

 Alla föräldrar är ju rädda för att deras barn ska slå sig gula och blå i trappan, men hittills har det tyckts som om Jonatan klarar sig bra.
 Men plötsligt, när han slutat att hasa försiktigt på rumpan nerför trappstegen och i stället småspringer neråt, verkar olycksrisken ha ökat markant.
 Fast här - med Jack som kontrollant - är han precis så försiktigt som uppgiften kräver.

Det där gjorde du bra, Jonatan! Kom nu ihåg att vara lika försiktig varje gång!
 Säger Jack.

Mysterium

 När Jack och Jonatan var i Göteborg med omnejd i juni, glömde deras föräldrar (mest pappa, faktiskt) slarvigt en kamera i ett hus i Lerum.
 Drygt två månader senare kom kameran i retur. Dock inte helt oförändrad.
 I kameran fanns sju mystiska bilder.

 Till exempel den här.

 För att inte tala om den här.

 Och den här.

 Den troligaste orsaken torde vara att utomjordingar har orsakat det hela.

Eller möjligtvis den här kvinnan.

Bock i kanten, magister Knutsson

Som redan framgått har Jack och magister Knutsson stiftat bekantskap, och det ordentligt.
 Jack gillar Pelle Svanslös, och plöjer just nu igenom alla volymer som finns på Åhus bibliotek. Men tro inte att besserwissern Gösta K. kommer undan Jacks kritiska granskning.
 Redan i första meningen av "Pelle Svanslös i Amerika" (ovan) griper Jack in:
 - Amerika - ett land? Fnys. Det är ju en kontinent!

 

Det finns en del annat i boken (skriven 1941) som förmodligen skulle orsaka att den hamnade i bibliotekets skamvrå. (Det är kanske därför den fick hämtas på lagret?)

 En liten svart katt som Pelle möter får heta både det ena och det andra n-ordet, men Pelle visar sig vara en förkämpe för tolerans och mot rasism.
 "Om nosen är svart eller skär, kan väl inte spela någon roll", fastslår han efter en utläggning om elaka och snälla katter oavsett färg.
 Men det är klart. en svanslös katt vet en hel del om mobbning och intolerans.

Natur&Kultur XXL (=Wanås)

Trädet bakom Jack och Jonatan stod på den här platsen redan när Wanås slott började byggas på 1400-talet.
Trädet är inte ett konstverk, enligt Wanås sätt att se världen.

Det är däremot träden till höger, Yoko Onos önsketräd, planterade 2011 men fortfarande bär de frukt.  De flesta önskningarna handlade om fred (t ex i Gaza) men också om hälsa och lycka.
Yoko Ono, Wish Trees for Wanås, 2011

Den här stenen är inget konstverk. Jo, med Jonatan på! I bakgrunden det vackra slottet.
 Utflykten till Wanås och dess skulpturpark var definitivt en del av familjens satsning på Natur&Kultur.
 XXL.

Den här spegeln är ett av Wanås kändaste konstverk. Om man tittar noga ser man Jonatan gömma sig inuti Jacks spegelbild. Precis som i verkligheten.
(Dan Graham, Two Different Anamorphic Surfaces, 2000)

Detta är ett konstverk. Jonatan gillade att utforska den i alla väderstreck,

Gunilla Bandolin, Pyramiden, 1989/1990

Detta är också ett konstverk. Men det ser ut som något som man byggt med duplo. Som gjort för klätteraporna Jack och Jonatan, och alla andra barn.
Jacob Dahlgren, Primary Structure, 2011










Det här är inget konstverk, men visst ser slottet, sjön och omgivningarna ut som en tavla.

Det här är också ett konstverk. En dunge med mycket smala träd. som samtidigt är en labyrint. Båda bröderna hittade ut. Fast Jonatan fuskade - smal som han är kunde han utan problem tränga sig mellan spjälorna.

Ett av årets nytillskott i samlingen. Ett ganska högt utsiktstorn varifrån man kunde titta ut över ett angränsande konstverk, som är en flera hundra meter lång gräsbevuxen vall som slingrar sig som en orm genom landskapet.
 Översta plattformen orkar bara att bära två vuxna och ett barn, eller 250 kilo. Efter en snabb huvudräkning tog familjen risken att bestiga den alla fyra samtidigt.
 Det gick bra. Att klättra nerför stegen var betydligt riskablare.

Tadashi Kawamata: View tower, 2014.
Maya Lin, 11 Minute Line, 2004.

Jo, och det finns glass också. Välförtjänt fika ingick i Expedition NaturKultur.