There are places I´ll remember... all my life...

 

"There are places I´ll remember,
all my life, though some have changed,
some for ever, some for better,
some are gone, and some remain."
(John Lennon: In my life)

Jo, staden Liverpool kommer familjen att minnas. T ex kättingarna fulla av hänglås intill floden Mersey, eller vajrarna vid Albert Dock, så bra att klättra i.

Så här såg det ut på hotellrummet vid Albert Dock när bröderna fick chansen att ta det lite lugnare mellan all turism.

Ensam, bortglömd!?
Ja, visst ser det ut som om Jonatan blivit kvarglömd eller lämnad med berått mod på kajen när resten av familjen gjorde sin flodfärd.

Men så var det inte  riktigt.

Här tittar Jack och mamma ut över vattenmassorna. Mersey är bred vid utloppet, och inte så olik Göta Älv i Göteborg.
 Bortsett då från att vattnet ibland rinner åt fel håll, uppåt, och ibland är försvunnet så att stora sandbankar visar sig närmast land.
 Här är det nämligen tidvatten värt namnet, och stor skillnad mellan ebb och flod.

The Cavern, legendarisk rockklubb, där Beatles spelade 300 gånger.
 På ena sidan gatan Cavern Club, andra sidan Cavern Pub (den senare kanske från ett senare datum).

Här i Cavern Quarter finns en rad institutioner som anknyter till stadens stora, Fab Four.
 Bland annat butiken som drev pojkarnas mamma till vansinnets rand.
 ("Så många saker och så lite tid!")

Och så utflykten med buss 76. Genom Smithdown Road och ner till Penny Lane och Strawberry Field, ett barnhem som inte finns längre.
 (De röda grindarna är också en kopia av de som fanns på den gamla goda tiden.)

I parken intill fanns en lekplats som fick Jacks och Jonatans fulla godkännande.
 Bland annat klängde lillebror upp på denna branta rutschkana.

Här fanns också en gammaldags karusell av den arten som inte längre är tillåten i Sverige. (Sådana har mamma och pappa ramlat av många gånger.)

 Här väntar sällskapet på bussen tillbaka, buss 86 denna gång.

Och här... Ja, en av världens mest omsjungna gator.
 I varje fall i Jacks och Jonatans familj.

Tillbaka igen på hotellet. Denna gång är det ipaden som skänker förströelse.

The Beatles Story är ett sorts museum i Albert Dock, mycket välgjort men erbjuder knappast några aha-upplevelser för den redan invigde.

I motsats till Museum of Liverpool och några andra museer i trakten har detta ställe dock inte gratis inträde.

Sista kvällen i Liverpool ville familjen äta middag på en pub på klassiskt vis. Alla blev dock nesligen utkörda eftersom klockan strax skulle bli 20, och därefter var det olagligt med barn på detta etablissemang.
 (För inte så lämge sedan var det helt barnförbjudet på de flesta pubar.)
 Dagen därpå, kl 13, gick det mycket bättre. Maten var dock så där.

Och här bodde Jack och Jonatan sista natten, i Manchester. Mamma hade lyckats hitta ett ställe vid namn The Place, ett pampigt lägenhetshotell i tegel bara ett stenkast från stationen. Hur mycket utrymme som helst och inte dyrare än ett vanligt hotellrum.

 

Och om någon undrar hur det gick för pojkarna att flyga, så gick det hur bra som helst. Det tog ju bara knappt två timmar varje väg, och fick man tråkigt (eller blev hungrig) kunde det ju alltid avhjälpas med en banan.
 (Vi åkte också tåg, tunnelbana och buss. Dock inte Magical Mystery Tour-bussen, som hade gått på drygt 700 kronor för oss fyra. Då var lokalbussen ett bättre alternativ.)