Matdags (när pojkarna själva får välja)

Man hinner äta en hel del under två veckor i Thailand. det mesta gott, nästan allt billigt. Somligt löjligt billigt.
 Jack - granne till Thaivagnen hemma i Åhus - kände sig hemtam i det thailändska köket, Favoriten var chicken with cashew.
 Men när nötterna och kycklingen dränktes i grönsaker blev han sur. Dom fick föräldrarna noggrannt plocka bort (och äta upp).

Jonatan var mera tveksam till det som bjöds. Satay/grillspett med kyckling dög för det mesta. Liksom friterad kyckling.
 Annars åt han oftare - mer eller mindre lyckade - västerländsk mat: pommes frites, pasta, korv och liknande.
 Fast banan och melon sa han aldrig nej till.

Lite pommes frites sa förstås inte Jack heller nej till.

(Om någon undrar över de snarlika spindelmandräkter, så är det badkläder med solskydd, inköpta av mamma före resan.)

Varje frukost åt vi omelett med bacon, toast och färsk frukt och drack vatten (samt lite halvlyckat kaffe och te för föräldrarna).
 Fast melonerna åt Jonatan upp alldeles själv.

Jack, som under hela resan varken rörde frukt eller grönsaker, är förstås en kandidat till skörbjugg.
 Här kan man se hur han föredrog sin chicken&cashew (i motsats till bilden längst upp).

Som sagt: västerländsk mat behövdes då och då. Speciellt förtjust var Jack i (de faktiskt mycket goda) pizzorna, som bakades av en äkta italienare från Cesena.

Fast här är det annan, mindre autentisk pasta som Jack och Jonatan sätter i sig.

Pojknöje

 I startgroparna. Jack och Jonatan fördriver tiden med Lego på Kastrup innan det bär iväg.

Framme. Kepsar och solglasögon. En gång och aldrig mera.

 Man får laga efter läge. Bröderna har valt var sitt hörn att leka.

 Jonatan pysslar på badhandduken på stranden.

 Jo, det går att bygga sandslott också. Fast då ska förstås helst mamma hjälpa till.

 Om Jonatan fick ta med sig något att leka med, så var det lättare för honom att sköta sig medan familjen väntade på sin mat.

 Ipaden fick turligt nog också följa med på semestern, men tillträdet var begränsat.
 Här är det Jack, som roar sig, medan Jonatan tröstar sig med en banan. (Han åt åtskilliga under sina veckor i Thailand.)

 Jack läser Bamse, medan Jonatan som vanligt håller på med sitt duplo.

 Men Jonatan vill minsann inte vara sämre än storebror. Båda läsande seriemagasin var en ganska vanlig syn.

 Men Jack hade lika stort utbyte av Jonatans duploklossar. För det mesta kunde de samsas om det som fanns.

Det här var Jonatans favorittidsfördriv: flaggdomino. Ibland kunde han roa sig själv med det, men för det mesta ville han ha sällskap.

En annan värld

 Å, att slippa kränga på sig overall, stövlar och vantar. Att bara kunna gå rakt ut i sol. värme och en tillvaro där inget är bråttom.
 Två veckors nyttig avslappning för Jack, Jonatan och deras föräldrar.
 I elva dagar bodde vi i en enkel bungalow alldeles intill havet i Khao Lak, Green Beach hette stället och passade oss utmärkt.

Jack poserar med nya byxor, nyss inköpta på marknad i Khao Lak. (Olidligt varmt var det där, och havet för ovanlighetens skull utom räckhåll.)

 Sällan var det, som sagt, bråttom. Fast det hindrade ju inte att man kunde ha spring i benen ibland.

 Vägen upp från stillheten nere vid stranden upp till huvudgatan, där turisterna roade sig - några hundra meter.

 

Det är omöjligt för en besökare i Khao Lak att inte reflektera över tsunamin då och då. Den här båten sveptes av den stora vågen nästan en kilometer in på land, och finns kvar på samma plats där den landade, som ett minne av den grymma dagen 2004.

De sista dagarna lämnade vi Khao Lak och for ner till Phuket.
 Vi hamnade på en anläggning av helt annat slag, som lika gärna kunde ha varit på Mallorca.
 Mindre idylliskt men lyxigare, och mer sängutrymme.

Nästan overkligt vackert

Att promenera utefter Andamanhavets strand just innan solen sjunker i havet...

...var en upplevelse man inte glömmer.

 När vi väl upptäckt den lilla samlingen restauranger i sanden bara några steg från havet i Khao Lak, gick vi dit gång på gång. Billigt, gott och osannolikt vackra kvällsstunder.

 Lillebror spanar efter den sjunkande solen. Många samlades vid havet just dom här minuterna, ofta just för att fotografera(s). Flera brudpar till exempel.

Bang Tao på Phuket, där vi höll till de sista dagarna, var mindre idylliskt än Khao Lak. Men solnedgången var det inget fel på.

En galax långt härifrån

Visst hade dagarna blivit längre,och iblnnd när det droppade från taken anade man våren nånstans långt borta. Men varför vänta?
 Jack och Jonatan (med tjänstefolk) tog ett plan rakt in i sommaren. Resan var lång och tidsomställningen brutal, men 18 timmar efter att dom låst dörren hemma i Åhus, satt dom i en tropisk morgon och tittade ut över Andamanhavet.
 Där kan man gå utan strumpor och skot, ja helt utan kläder om man vågar, äta gott och bara vara ledig.

 Ja, bada också på en strand ochj vid ett hav nästan lika fina som hemma i Åhus och i ett vatten lika varmt som i badkaret hemma.

 Och när solen och värmen blir övermäktiga är det skönt att söka skydd hemma i bungalowen.

Kameraapor

 Ibland blir det inte som man tänkt sig...

Som när Jack och Jonatan sitter så fint bredvid varandra i tv-soffan och tittar, Som två tända ljus, som två små änglar.

Men när pappa smyger fram med kameran för att dokumentera detta,,,

 Så blir det en helt annan och oväntad serie bilder.
 För när dom få se kameran, förvandlas de två små från änglar till galningar.
 Ganska glada galningar.

Fast, ja, det kan ju också vara rätt kul att titta på.

Även om det inte är precis så här dom brukar se ut, Jack och Jonatan.

Bokstavsungar

Jonatan har länge haft ett nära och innerligt förhållande till det numeriska, i varje fall talen 1-100.
 Dom gillar han (och det tycks vara ömsesidigt).

Men han är också, alltmera, ett bokstavsbarn.

 

Idag tyckte han det var jätteroligt att sitta på köksgolvet och testa olika kombinationer med det fantasieggande bokstavs- och sifferpussel, som Jack en gång i tiden fick av mammas kompisar Helen och Kålle.
 Efter ett tag ryckte Jack in och hjälpte till, bland annat med att hitta några mycket kreativa sätt att skriva namnen på samtliga i familjen (utom katten).
 Det är inte lätt när det endast finns ett exemplar av varje bokstav och siffra. Bristen på N och J är t ex stor. Men det går, om man är påhittig!
 Och det är Jack, och Jonatan gör allt för att lära sig.

Tittut

 Nej, Jonatan har inte slutat med blöjor än. Han har så fullt upp med andra saker han vill lära sig.
 Tids nog. Storebror var inte tidig, han heller.

 Fast det är inte varje dag man hittar Jonatan i en blöjlåda.

Sin fars son

 Det är något med den ställningen som i all anspråkslöshet visar att Jack är sin fars son. Hävdar Jacks mamma.
 Jo, pappas ganska egna kroppsspråk slår igenom där man minst väntar det, även bland äldre syskon, systrarna. T ex har Lotta utan tvekan ärvt den s k Clausen-handen.

Bollen i luften

Lördag morgon i Åhus. Tio små (och lite större) pojkar födda 2007 och två tränare har bollen i luften.
 Jack är en tapper deltagare, som glatt stiger upp i ottan varje lördag för att träna.
 Det är inte bara fotboll, utan pojkarna får också öva sig i att hantera bollen med händerna och att ta sig fram genom ett s k skeppsbrott.

Jack är på intet sätt bäst i gänget, även om han faktiskt har skaplig sandgrensk bollkänsla.
 Någon vinnarskalle har han definitivt inte. Jack är där för att umgås, observera, ha det kul och ibland få en träff på bollen.
 En del av dom andra tar det hela på mycket mera blodigt allvar, men när man bara är sex nyfyllda år, är Jacks inställning att föredra.
 (Tycker han och hans föräldrar.)

En kille som absolut kan misstänkas för vinnarskalle är den här. Men än så länge får han vänta på avbytarbänken.
 Om några år blåser domaren sin visselpipa för Jonatan. Han ligger i startgroparna och lär sig redan en massa av att studera hur Jack inte gör.

Mello-diktaturen

 Melodifestivalen är i Malmö, där den hör hemma. Och i Jacks och Jonatans teve, där mellodiktaturen nu råder.
 Snart kommer samma sak att gälla pappas dator, kan man gissa. Där har ju pojkarna, inte minst lillebror, avnjutit gamla örhängen från förra årets #melfest alldeles för ofta.
 För att inte tala om bisarra episoder som gamla ESC-finalers poängräkning på moldaviska, typ.

 Intresset under kvällens sändning var varierande hos bröderna (som trots titeln inte föll för Linus Svennings låt).
 Under själva uppspelningen ägnade sig Jack mest åt dans, medan Jonatan pysslade med ditt och datt.
 När det var dags för avgörande, var dom dock tillbaka på banan. Här duckar Jack och vågar inte titta på rutan, när det tycks oklart om Yohio skulle gå vidare eller ej.

Här tar Jonatan en paus från mellodiktaturen. Han höll ut hela sändningen, trots att 21.30 är långt efter hans normala sängtid.
 Men sedan somnade han snabbt i sin säng.
 Jack röstade på Yohio, mamma på Ellen (också pappas favorit), så alla var nöjda. Vem Jonatan gillar bäst kommer att visa sig. Snart tar mellodiktaturen åter över på hans (typ) dator.