Österlen. Kaotiskt och mycket lugnt.

 

 Vad finns på Österlen?
Massor av vackra vyer. Och en massa annat. Så septembers sista söndag for Jack och Jonatan på utflykt söderut för att se alla dessa vackra vyer och en del av det andra.

T ex gick dom på upptäcktsfärd i det berömda möbelvaruhuset i Hammenhög.
 En sådan här stol kanske vore något....

 ...för att inte tala om en sådan här säck. (Fat Boy heter den.)

 Fast till slut tröttnade bröderna på möblerna och hamnade här.
Dock något otippat: Jack med Duplo och Jonatan vid bordet läsande en tidning.

Nä, dom köpte inga möbler. Inte den här gången. Inte deras föräldrar heller.

 I Hammenhög var familjen nästan ensamma i möbelaffären. Mycket lugnt. Fast inte långt därifrån var det kaos som regerade:
I Kivik var dom inte ensamma alls. Tvärtom. Folk från hela Skåne verkade ha begett sig dit för att titta på årets äppeltavla och på annat sätt leva marknadsliv.
 Jonatan och Jack nöjde sig med att tjuvtitta in genom stängslet och sedan åka rutschkana.
 Alldeles gratis.

Och lite rutschkana till.


Fast äpplen köpte vi. Fem kilo. Aroma och Gravensteiner (både röd och grön). Årets kilopris i Kivik var 17 kronor.

Dom är väldigt goda.

Moster Mys Pojkar

 



 För första gången någonsin i Jonatans liv, hade han barnvakt.
 Under sina 35 första månader har han alltså haft antingen mamma, pappa eller båda inom hörhåll. Men i fredags åkte dom till Ronneby och lämnade sönerna med Moster My.

(Den här synen, bilderna ovan och tv, var den som mötte mamma och pappa när dom kom hem igen.)

 Mamma, det är ju fantastiskt, var Jacks reaktion när han fick vet att han och lillebror skulle få mammas bästis My (och hennes Christian) som reservföräldrar i ett knappt dygn.

 Och det gick förstås bra. Även om Jonatan vaknade mitt i natten och var svårtröstad och sedan envisades med att gå upp redan klockan sex...
 Tufft för en barnvakt som själv börjat fredagsmorgonen orimligt tidigt för att radiopubliken i Kristianstad skulle ha trevligt sällskap att vakna upp till.
 Hon ser lite trött ut på den här bilden.

 Två tidigare bilder av Moster My med Jonatan (t h) och båda bröderna JJ (nedanför).

Tack My! Välkommen att göra det fler gånger (när du är pigg igen).

.PS: Jack har faktiskt övernattat hos barnvakt, utan föräldrar, några gånger i livet. Men det var innan Jonatan föddes.

Gone in sixty seconds

 

...är en långfilm om en extremt effektiv men ovillig biltjuv.
 En som kör sin kundvagn, som om han stulit den, är Jonatan. På Ikea uppvisade han sin framstående förmåga att forcera folksamlingar och försvinna!
 Man kan förstå pojken. Här hade man traskat fram tillbaka, tillbaka och fram, timme efter timme, på jakt efter dem perfekta möbeln (eller två) till den nybyggda verandan hemma.
 Då får man äntligen ett fordon i händerna. Och oändliga vidder att erövra.
 Det visade sig att Jonatan var en rackare på att manövrera sin kärra och att ta sig snabbt fram, även i svår terräng.
 (Kul? Javisst. Eller: Tja. Si och så.)

Den här bilden ljuger på många sätt. Det var inte ofta ekipaget stod så här stilla. Det var sällan han överhuvudtaget var inom synhåll. (Kort är han ju. Och snabb.)

Så även om det var trevligt att Jonatan äntligen var nöjd, så distraherades hans föräldrar lika fullt av det faktum att dom ofta inte hade en aning om var han befann sig. Två avdelningar framåt, eller två tillbaka - vem vet?

Vid ett tillfälle var han faktiskt redan ute på andra sidan kassorna när hans mamma hann ikapp inför några ganska roade Ikea-anställda.

"Jag heter Jack, jag tycker om att leka affär"

 Fredagsförmiddag i klass 0.
- I dag har vi lärt oss mycket, sa läraren Lotta stolt efter skoldagens slut.
 - Vad då?
 - Kurirstafett, längdhopp och öga/hand (det sistnämnda handlar om att samordna ssinnen när man skriver).

 Ja, Jack tyckte också att det var bra saker, som han gärna lärde sig.

Så här presenteras Jack vid sitt fack i klassen. Knappast en riktigt heltäckande bild av vem Jack är och vad han gillar, Och inte godkänt av huvudpersonen själv.

- Jag leker INTE med bilar och tåg med Jonatan! Det FÅR han inte!

 

 

Det finns ett bevis till att det inte är Jack själv som författat detta. En tråkig felstavning, ser ni den?

Skolan och verkligheten

Lägg till bildtext

 Förskoleklassen (också känd som "nollan") har ingen läroplan, men vissa pedagogiska ambitioner har man ändå, fick Jacks mamma veta på föräldramöte igår.
 - Vårt mål är att barnen ska kunna siffrorna 1 till 10 samt alla bokstäver. Däremot är det inget krav att de ska lära sig läsa.
 Jojo. Den nivån skulle nog intressera Jonatan (snart 3), även om siffrorna 1 till 10 inte är en utmaning för honom längre.
 Jack däremot...

För att väcka hans intresse krävs det en högre nivå. Den här boken tycker han är väldigt spännande.
 Här finns lättlästa (fast inte alltid lätt förstådda) uppställningar om alla tänkbara ämnen. Ikväll tyckte han att det var eggande att läsa om människans utveckling från apa till de vi är idag. Pangaea, den ursprungliga landmassa, där våra nuvarande världsdelar en gång var hoptryckta, fascinerade också.

 Men tyck inte synd om Jack (än)! Han har fullt upp i skolan, med att försöka förstå denna värld med barn i åldern 6-16 år, analysera sin skolklass på 27 barn och alla nya lärare, och en rad andra utmaningar.
 Ett tag framåt kan han nog fördra att det pratas om 1 till 10 och A till Ö.

Hoppsan sa, så säger jag

 Jonatan är en rackare på Lennart Hellsing (tack igen, Lasse & Louise!). Han må inte själv konstruera längre meningar än 3-4-5 ord så där, men vid sänggåendet kan han lätt sjunga hela "Sipa Lipa Lakritspipa" med komplett text och korrekt melodi.
 Och varje gång hans mor utbrister "Hoppsan sa!", även (har det visat sig) mitt i natten, så kompletterar den lilla lurifaxen:
 - ...så säger jag. Men ingenting säger braxen!

 Jack har äventyrliga dagar i skolan. Fast den stora utmaningen är inte precis att klara undervisningen.
 - I dag har vi lärt oss A, kunde han nämligen berätta för mamma häromdan, på väg hem från skolan.

Som den lojale elev Jack är stör han inte lektionen med att berätta att han var två år, förra gången han lärde sig A.
 (Av RadioApan.)

Lite hit och dit

 

 Ibland leder omständigheter till att bra och roliga bilder inte hamnar på det här stället... Alltså i Jacks och Jonatans blogg.
 Dom blir bortglömda genom ödets spel och andra prioriteringar.
 Här kommer några sådana bilder från månaden augusti.
 T ex på två glada bröder som leker framför spegeln i hallen.

 Eller det här: Jonatan som uttrycker sin förtjusning över jordgubbar.

 Och hur han hittar sätt att kompensera sin ibland bristande längd.

 Det här svindlande tornet av det vackraste Jonatan vet fick stå imponerande länge i föräldrarnas sovrum. Här - mitt i vardagsrummet - blev det inte lika långlivat.

 Hur rätt det var att ge Jonatan dom här speciella byggklossarna som med fördel också kan placeras inuti varann, var det ingen av föräldrarna som anade när det skedde,

Och så två bilder från en förtrollad sommarkväll. Sådana fanns det som bekant gott om sommaren 2013.
 Kanske kan de här bilderna - och några hundra till, redan publicerade - hjälpa oss att minnas, när höstens vind och regn biter eller vinterns snö fyller Skånes vägar med drivor.

Skärmbild

Sida vid sida, tillsammans stryker dom fram...

Nja. Men i varje fall så hamnar bröderna gärna vid varsin skärm efter hemkomsten från dagis och skola. Och ibland dessutom sida vid sida, alltså.

Sött. Även om lagom är bäst.

Fotnot: för länge sedan åkte skåpbilar omkring i Sverige och tog skärmbilder på landets barn. Det var nån sorts lungröntgen, förmodligen för att bekräfta att den fruktade tuberkulosen faktiskt var nedkämpad.

Jack + Nicolina =

 I dag fick Jack med sig en tjej hem.
 Nicolina, f d dagiskompis som numera är klasskamrat, ville gärna att hon och Jack skulle göra något efter skolan en dag.
 Den dagen blev idag.
 Men vad gör man sedan då? Jo, varför inte cykla lite?

 Medan en lillebror längtansfullt studerar de stora barnens framfart,

 Nå, Jonatans tid skulle komma.
- Vill du vara bebis, undrade Nicolina.
 Med tiden bestämdes det att han i stället fick vara "barn", medan Nicolina var mamma och Jack tog på sig den tunga bördan att vara pappa.
 (Ett ganska hoppigt barn var det. Rörelseoskärpa.)

 Men vad gör barn? Nu för tiden, alltså.
 Går och sätter sig vid datorn, förstås. Så det gjorde Jonatan och satte därmed i praktiken punkt för en mycket kortvarig mamma-pappa-barn.

Men en sak kan man alltid göra, när fantasin tryter: ta fram mammas IPad. Här spelar Nicolina "Tiny wings" medan Jack kritiskt granskar det hela.
 Sedan kom Nicolinas mamma (som också råkar vara Jonatans dagisfröken), och då var det hela över, efter ganska exakt två timmar.

Enkel biljett Åhus-Kristianstad Södra

 För andra gången i sitt liv fick Jack och Jonatan åka tåg Åhus-Kristianstad. Den här gången var vädret bra.
 (Förra gången var desto regnigare: http://jackhumla.blogspot.se/2011/07/fran-ahus-med-tag-from-russia-with-love.html)
 Eller rälsbuss, rättare sagt. Vi var omkring 100 ombord. Själva resan förlöpte lugnt. Här har Jack fått familjens tre biljetter, enkel resa.
 Jacks och Jonatans var gratis.

 Utsikt mot Viby, mammas hemby. (Fast mamma var inte med och såg den, hon var på eget äventyr, i Rinkaby.)

 Och apropå mamma, strax före slutstationen Kristianstad Södra ser man denna vy genom fönstret.
 SR Kristianstad, också känd som Sandgrens Radio.

 Framme på Kristianstad S / Järnvägsmuseet råkade Jack ut för en olycka; han åkte ner med ena benet och klämde fast sig i det smala utrymmet intill tågens vändskiva (om det nu heter så) - det gjorde ont!
 Här tröstar han sig med en fika.

Lillebror däremot klarade alla faror. Här leker han tydligen tåg själv.
 Jonatan på spåret!

Catch a wave (Jack och havet)

Jack och Jonatan och föräldrarna kom lite för sent.
 Inte för att det var september; den här varma septemberhelgen med ostlig vind var vattnet riktigt varmt (det gick att bada!). Men solen skymdes av dis, och vinden kylde ned åtminstone Jonatan och mamma.
 Medan Jack inte kunde motstå vågornas rop: Kom och lek med oss!

Catch a wave, säger surfaren.
 Jacks lek gick ut på att hoppa över dem. Och nog fanns det vågor - vilda, vackra, vitkantade, våta och (ganska) varma.

Visst ser det härligt ut!
Men så jättelänge orkade vi inte sitta och njuta av utsikten.

Men solen skimrade fantastiskt i vågornas (och Jacks) lek. Då kunde man ta så här vackra bilder.