När Jonatan till sist insåg att han hade ett namn, och att han kunde tala om sig själv, räckte hans språkliga förmåga inte länge än till "Ona". ("Jack" har han däremot kunna uttala perfekt länge.) Men plötsligt häromdan tog han ännu ett litet kliv i sin språkliga utveckling, och numera omnämner han sig själv som "Onatan". Väldigt sött.
Då ser han så här defensiv ut.
"Mamma, pappa, Jack, Onatan...och katten". Vår familj, om ni frågar lillebror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar