...den andres bröd

 

En scen från brödernas värld:
 Till höger storebror, helt utslagen av streptockockerna i halsen i kombination med scharlakansfeber.
 Till vänster lillebror, denna dag i hög grad herre på täppan. I ensamt majestät vid i-paden, stillsamt smaskande på en smörgås.
 Världen kunde inte vara bättre. Livet inte mera njutbart. Det är vid sådana här tillfällen som Jonatan känner att hans dröm nästan gått i uppfyllelse, att han är Jack!

 

Nu hör det till saken att de här bilderna togs för några dagar sedan, innan penicillinen kom in i bilden.
 I dagens läge är ordningen återställd, även om inte Jack (riktigt) är det.
 Jonatan har fått återgå till att nöja sig med smulorna från den rike mannens bord.

Jonatan har för övrigt vanligtvis ett mycket ovanligt (och mindre lyckat) sätt att visa empati. När någon gråter i hans närhet försöker han stoppa det med våld.
 - När någon av de andra på dagis är ledsen, kommer Jonatan ofta springande... Och börjar slå den som gråter, berättar fröknarna.
 Så brukar han göra med Jack också, medger de skamsna föräldrarna.

Fast inte just den här dagen. Jonatan tyckte nog Jack var ett hopplöst fall.

Ända till Nivå 7

Jack går på penicillin. Efter att ha plågats av en förkylning som har inte riktigt klarat att skaka av sig, blev han riktigt  sjuk i onsdags.
 Och i går, fredag, kunde doktorn på Åhus vårdcentral konstatera att Jack led av streptokocker och scharlakansfeber. Halsen var otroligt röd och svullen.
 Men nu, efter fyra doser penicillin, börjar han likna sig själv igen. Under en lördagstur till Revhaken kunde Jack inte motstå möjligheten att ge sig ut och hoppa på revets stenar tillsammans med pappa.
 Här står han (bilden ovan) på själva Vändstenen. Om vi ska tro Jack så nådde han och pappa nivå 7, innan hoppandet var avklarat.
 Och det ska vi väl.

Cykeltur

 Jo, en kille vars alltför korta ben hindrar honom att ens trampa en trehjuling kan likafullt ha roligt på en stor cykel. På? Nja, med i alla fall!

 Efter en lång eftermiddag där han mest suttit vid datorn ("kakorn") och från Copacabanana ("Koka-anna") slumpat sig fram genom You Tube , så kom Jonatan ("Onatan") äntligen ut.
Och efter en lång stund på gungan ("gungan")(jo, faktiskt) beslöt han sig för en cykeltur.
 Men i stället för att cykeln körde Jonatan, så blev det tvärtom. Och det var ju också roligt.

Äntligen framme! Efter ett stort antal varv med Jacks cykel.

Överdos

Bilden ovan, klockan 12 på söndagen: En svårt ESC-bakfull Jack samlar krafter i tv-.soffan.

Bilden till höger, klockan 21 på lördagen: Jack dukar fram på soffbordet allt man kan behöva under en Eurovision-kväll: nämligen chips, nötter, godis, popcorn och jordgubbar! (Läsk? Nej, Jack föredrar nästan alltid vatten.)

Fast lillebror inte syns på bilderna så deltog även han bitvis i festligheterna, först under låt 17-22 blev han följd till sin säng.

Tanken är att båda två ska stiga upp 6.30 på måndag för att återvända till dagis efter några dagars sjukfrånvaro. (Och då handlar det inte om ESC-feber utan mera klassisk förkylning.)
Hur ska det gå?

Vad är då bästa återställaren när man lider av ESC-baksmälla och -abstinens? Jo, förstås en mindre dos av samma, med hjälp av SvT Play.

Grabbar som vabbar

 I går gick dom inte ut alls. Idag for dom som torra skinn ut och in. Och ut. Och in.
 I går gjorde dom knappt styrfart, bara hängde vid datorer, tv och mamma.
 Idag lekte de analogt och njöt av livet, solen och all energi de lagrat i veckan.

  Så olika kan det alltså vara att vabba. Mamma fick ta hand om dom utslagna små pojkarna. 
 Pappa om dom galet energiska och glada sprakfålarna.
 I morgon är en annan dag. Då är alla fyra hemma. Om det pggar upp eller tröttar ner?
Tja.

Pyssel på golvet, dans i sängen.

Onatan

När Jonatan till sist insåg att han hade ett namn, och att han kunde tala om sig själv, räckte hans språkliga förmåga inte länge än till "Ona". ("Jack" har han däremot kunna uttala perfekt länge.) Men plötsligt häromdan tog han ännu ett litet kliv i sin språkliga utveckling, och numera omnämner han sig själv som "Onatan". Väldigt sött.

 

Idag tillbringar Onatan sin tid hemma, med att försöka komma upp på banan igen. Efter att ha firat vårens ankomst med att vara på dagis hur många dagar som helst i sträck, fick en liten feber honom på fall i helgen.
 Då ser han så här defensiv ut.

"Mamma, pappa, Jack, Onatan...och katten". Vår familj, om ni frågar lillebror.

Allrakäraste syster

 Nu har Jack tränat fotboll tre gånger. Han är tapper och lojal deltagare i alla konstiga övningar, och gör sitt bästa, eller tja, deltar i alla fall, ganska diskret.
 Att det finns en kapabel och betydligt mera framåt fotbollsspelare gömd i Jack, fick storasyster Linnea erfara när hon kom på ett sällsynt och populärt besök.

 Linnea är ju betydligt större och har längre ben, och har dessutom spelat fotboll själv i mer än tio år, och till och med så högt som i division III.
 Men Jack lät sig inte skrämmas utan sköt och sprang efter bästa förmåga.
 Det är möjligt att storasyster höll igen lite, men det gjorde inte Jack!

 Under dom 19 timmar Linnea var hemma hos Jack och Jonatan hade hon oftast minst en lillebror i släptåg. Hon studerade intresserat allt dom hade för sig. För att inte tala om när hon fick spela Hugo på Jacks (nåja) I-Pad!

Två syskon njuter tillsammans tv-soffan. Hon 22 (på fredag), han 5 (och ett halvt, i nästa månad).