Det finns stunder då man bara blir stående och tittar på barnen man har satt till världen och fylls med stor tacksamhet.
Som det här tillfället. När dom bara sitter tätt ihop och pysslar tillsammans, i någon hemlig magisk broderlig gemenskap.
Vi har länge sagt: Snart är Jonatan så stor att Jack och han kan ha riktig glädje av varandra, göra saker tillsammans.
Den stunden börjar komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar