Påskharens pojke

 Se, vad påskharen placerat i Jacks påskägg, bland allt godis! Ett par solglasögon, redo för den varma och soliga vår som säkert dyker upp när man minst anar det.
Innan dess hade pojkarna med föräldrar tagit en sväng till världens största och nyaste Ikea, alltså Älmhult 2.0.
 Målet var att köpa nya möbler till blivande skolbarnet Jacks rum. Men en hel del annat smått och gott letade sig också ner i kundvagnen.

Bland annat ska Jack få en ny säng. Här testar han och hans bror utbudet på Ikea - väldigt roligt var det att hoppa fram och tillbaka mellan olika sängar, tyckte båda två.
 (Ja, dom hade tagit av sig skorna först.)

Barngolv intill matborden. Lillebror (skymd) dök rakt in i röran av barn, medan storebror studerade det hela från sin stol. Till en början.

Skolstart -143 dagar

I dag hade Jack post. ("Påsk" höll, jag på att skriva, sant det också.)
 I brevet välkomnas han till Klass F B på Rönnowskolan, som samlas för första gången 19 augusti.
 - Hm, 18 pojkar och nio flickor, konstaterade Jack, Fyra barn från mitt dagis. (Fem med Jack.)
 Pappa konstaterade i samma veva att Jack blir yngst i klassen. Men han klarar sig nog. Han har vanan inne.
 Nedräkningen har börjat.

En komisk detalj:
- Titta, Tejg är född 22 januari, noterar Jack.
- Hursa?
- Tejg är född 22 januari.
Det visade sig att pojken i själva verket hette Thage, ett ord som uppenbarligen föreföll utländskt för Jack.
 Så han uttalde det på engelska. (Trodde han. Th borde ju förstås ha uttalats med läspljud, Jack!) 

På bilden ovan kollar lillebror över Jacks axel. Hans tid kommer också. Fast inte förrän 2016.

Rutinerad patient på sällsynt återbesök

Tillbaka i vårdapparaten!
 När Jonatan avlägger ett numera sällsynt besök på CSKs barnmottagning, är det många som stannar och vill hälsa. Pojken är en känd och älskad f d patient.
 Själv känner han inte igen så många; för två år sedan när Jonatan var stamgäst var han så liten, så liten, och inga medvetna minnen från den tiden finns turligt nog kvar i hans lilla varelse.
 Idag fanns det dock två landmärken att rapportera:
1. Ny vikt: 9,9 kilo (inklusive byxor, strumpor och blöja). Störst hittills, tiokilosstrecket skymtar i en ganska nära framtid (kan man hoppas).
2. Hålet i Jonatans hjärta, litet och obetydligt från början, är nu så litet att det förmodligen inte finns alls eller åtminstone ej är mätbart. Färdigbehandlad!
Sedan åkte pojk och far hem till Åhus för att fira påsk (och hämta Jack på dagis).

Bilden: Barnmottagningen har ett väntrum med stora möjligheter, inklusive detta lilla hus. Jonatan uppskattade och avverkade de flesta. Rutschbanan var den stora favoriten.

En liten man...

 

...can cast a long shadow.*

Vårsolen - mera ljus än varm - lockar ut Jonatan på äventyr, medan storebror (dagens sjukling, sjukling light, that is) pysslar inomhus.

*...som redan tidigare meddelats,

Siffror och bokstäver

 Jonatans plötsliga kärlek till siffror är ingen nyhet längre. Även om man kan fundera över var den uppstod.
 I varje fall så är det klart att Jacks förråd av avverkade almanacksblad får lillebrors lilla sifferhuvud att ticka igång.

 Däremot är det väl tveksamt om det var meningen att Jonatan skulle hitta Jacks förråd av Bamse-tidningar, och botanisera i dem så här grundligt.
 - Du får inte göra sönder dom, sa pappa strängt (luttrad som han är). För då får du inte ha dem!
 Det funkade. Den här gången. Mest naturligtvis för att Jack inte var hemma och kunde lägga sig i.

 Jonatan är också väldigt förtjust i tärningar. Vilket har fått en del tråkiga konsekvenser för en del av familjens spel, som inte är riktigt kompletta längre.
 Så nu har mamma köpt hem en samling egna tärningar till lillebror.
 (Även om han tycks föredra dom han inte får ha. Konstigt.)

- YA! (=Fyra). Det är Jonatans älsklingssiffra. Han har lite svårare med femman och sexan. Men det roligaste är förstås att slå.

 

Geografilektion på matbordet

Vad tror du det här är, mamma? Öh, Portugal? Rätt! Och det här? Italien? Rätt igen! Men... detta? Vatikanstaten? Nej, nej, nej, det är ju San Marino!

En 5-åring demonstrerar sina förbluffande kunskapet i Europas geografi genom att använda sin tallrik med pasta och köttfärssås.

Ja, man har ju inte roligare vid matbordet än man gör sig.

-

När måltiden var över, var tallriken tom. Europa utplånat. Där hamnade eurokrisen i lä.

 

Bollen i blodet

 Mr Messy?
Kanske är den yngste Sandgren Clausen en fotbollspelare i vardande. Om han kan kombinera det berömda sandgrenska bollsinnet med den clausenska förmågan att springa mycket och se ytorna - ja, då kan det väl bli en spelare av pojken.
 I varje fall är det ingen tvekan om att han nu inlett utomhussäsongen.
 Och så gillar Jonatan bollen. Det verkar vara ömsesidigt.

Även Jack verkar ha fått det sandgrenska bollsinnet.
 Till våren börjar han i Åhus Hornas IFs fotbollsskola. Det ska bli roligt.
 Fast idag nöjde han sig med att studera lillebrors framfart på gräset(?) inifrån huset,

Korthajen

 Om det är något Jack är paniskt rädd för, så är det hajar, även löjliga plastfigurer och simpla teckningar.
 Konstigt då att han själv visat sig vara en korthaj!
 Nu är det inte längre bokläsning som gäller när han ska lägga sig. Utan kortspel.
 Poker har han redan blivit förtjust i. Och är - förstås, eftersom det handlar om siffersinne - riktigt duktig på.
 Lika imponerande är att han håller god min när det är motståndaren som har tur med korten.

 Här studerar han den nya husbibeln, Första kortspelsboken (som pappa lånat på biblioteket). Där kan man läsa om en rad enkla men effektiva kortspel, alltifrån Svälta räv och Tjugoett till Poker.
 Två patienser finns också, vi är rätt förtjusta i Par om par..

Och om ni undrar vad han gör i skrivande stund (fredag 22.02) så ligger han i sin säng och läser kortspelsboken. När han borde sova sött.

The fake

Jonatan är en liten tosing, som bereder övriga familjemedlemmar både nöje och motsatsen. Han bjuder ständigt på nya upptåg, roliga och oroliga.
 Det här var ganska oskyldigt. Plötsligt kom han uppdykande utklädd till Jack, med storebrors karakteristiska mössa och halsduk.
 Som tur var hade Jack annat för sig och brydde sig inte om att ingripa.

The original.

Leg bloggkontrollant

Jack har börjat läsa bloggarna där han själv förekommer. Hans viktigaste roll är som korrekturläsare.
 Ibland invänder hen - med rätta - mot de i och för sig språkligt korrekta men ibland fnoskiga ordvåndningarna, som han inte är riktigt bekant med. Ibland slår han skarpögt ner på felstavningar;
 - Men pappa! Där står det "broir", utbrister han bestört.
 Ibland sitter han vid sin pappas sida, när texten blir till. Om pappan då inte har glasögon på sig, är det tur att Jack finns. Han upptäcker genast och slår larm om bokstäverna hamnar i fel ordning eller om någon extra råkar smyga sig in.
 Father´s  little helper. Snart kan han börja vid SAOL.*

*Jack, SAOL betyder Svenska Akademins OrdLista. Det är där men bestämmer vilka ord som ska finnas och hur dom ska stavas.

En morgonstund tillsammans

 Jo, Jonatan har fått en ny frisyr! Man ser pannan igen! Men vad gör pojkarna?

 Jo, dom har samlats på golvet kring mammas I-pad och Radioapans app. Väldigt kul, tycker båda två.
 Och Jonatan får hjälpa Jack!

En stund senare: full fart i tv-soffan, Eller: nåja, storebror har just försjunkit i grubbel, medan lillebror undersöker bokhyllans möjligheter.

Ett återfall i analogt

 Jack hänger ju gärna vid datorn eller numera också mammas I-Pad. Möjligheterna på nätet har gjort honom till en modern och digital pojke.
 Men någon gång får han återfall i analoga vanor, när hans händer (och ibland fötter) får lust att göra något som är kreativt på annat sätt än det fingrarna på tangenterna tillåter.
 Måla till exempel- kul!

 Och gör Jack det, så vill Jonatan också. Förstås!
 Och det visar sig att han är riktigt duktig med penseln om han bara får hjälp med att färga den. (Vilket han inte riktigt får förtroendet att göra själv än.)

Och tänk - dom målade varken på varandras teckningar, eller på varandra. Än, i alla fall.

2-åringar kan!

 Men titta! Är det inte Jonatan... som spelar IPad?

Jodå, lillebror kan också. När mamma väl hittat en app som passar 2-åringar. Jonatan tyckte var roligt värre att peka ut djur och andra saker. Lök till exempel.
 Han vet mer än man tror.

Snart kommer han att skrika "MI(n)!" om ipaden också, och inte bara imponerat hänga över storebror när han spelar något spännande.

PS: Denna text har korrekturlästs av Jack och rättats av hans pappa.

Bäste bror!

 Samspelet, och samtalet, och samagerandet utvecklas hela tiden. Jack och Jonatan samsas helt enkelt oftare och förstår varann bättre.
 Så här komiskt kan ett samtal dem emellan se ut. Fast visst verkar det vara Jack som lägger ut texten, och Jonatan som (ganska roat) lyssnar.

 Bäste bror! Som jag alltid har sagt... Å ena sidan... Men å andra sidan. Eller hur?

Om dom förstår varann? Tja, Jack påstår sig ganska ofta förstå vad Jonatan säger, även om det i föräldraöron låter som rena rotvälskan. En del ord är dock omisskännliga, t ex:
- MI!!! (med kort i-ljud).
Betyder helt klart: MIN!!!

Kravmaskiner, enstaviga

Han till vänster säger: NU!
Han till höger säger: NEJ!
För den store vill ha allt genast. Och den lille säger för säkerhets skull nej till allt som föräldrarna föreslår.

Band of brothers

 Det finns stunder då man bara blir stående och tittar på barnen man har satt till världen och fylls med stor tacksamhet.
 Som det här tillfället. När dom bara sitter tätt ihop och pysslar tillsammans, i någon hemlig magisk broderlig gemenskap.
 Vi har länge sagt: Snart är Jonatan så stor att Jack och han kan ha riktig glädje av varandra, göra saker tillsammans.
 Den stunden börjar komma.

Vårruset

 Jack är visserligen klart nedsatt, hostig och snuvig som han är. Men en kort runda i vårsolen förmådda han inte säga nej till.
 Och det kändes absolut dags att värma motorerna på favoriten från i fjol, traktor med släp!

 Medan Jonatan tog ett nytt nappatag med Jacks gamla favorit, röd Bobby Car.
 I fjol var hans ben för korta, han förmådde inte riktigt sätta fart på ekipaget. Nu gick det mycket bättre, även om han nog inte når max speed förrän till sommaren.

Lite gunga i solen var inte heller fel, tyckte både Jack och Jonatan, Men här har storebror dragit i väg mot nya mål, följd av lillebrors roade och imponerade blickar.

 Fast strax därefter sa Jack:
 - Min luft räcker inte till att andas längre.
- Då är det nog bäst att du går in och tar det lugnt, sa pappa.
 Och ganska så snart därefter var alla tre åter inne i stugvärmen, till kakelugnens muntra knastrande.

Njöt också.