Hundratals fina och dyra böcker ligger olästa på olika platser i huset, eftersom polletten inte trillade ned. Om det är barnen, som inte förstår sitt eget bästa, eller pappan, som inte förstår sina barn? Kanske lite av varje.
Sagan om ringen stod Jack bara ut med i en av tre volymer, Harry Potter blåvägrar han konsekvent ("Jag ska vara den ende i världen som inte läst dem") och lika illa har det gått med det mesta i samma genre. Philip Pullmans böcker om Lyra har han dock läst med behållning, men tyvärr inte orkat igång med den senaste, som ligger oläst på hans nattduksbord sedan 7 december.
Det Jack läser handlar mest om fotboll, både skönlitterära bokserier, vi/han har läst en hel del, och fackböcker som Erik Nivas, och specialbilagor, men just nu är det framför allt Buster (som pappa brukar köpa under stockholmsbesök), sportserietidningen från 1900-talet, som han tar till innan han somnar.
Jonatan har gått med på en hel del läsning vid sängkanten, även böcker som föreföll inte alls passa hans ålder, t ex Narnia-serien, Den långa flykten/Watership down, Den finurliga räven och Djuren från Gamla Skogen, alltså hellre dramatik från sagans och djurens värld än från människans, diskbänksrealism (som Viveca Lärns barnböcker) avvisar han direkt. Eller Det tunna svärdet, en kritikerrosad tegelsten, som handlar om en pojke som beger sig till dödsriket för att hämta hem sin mamma.
När det gäller Harry Potter har vi dock bara kommit till mitten av nummer 2, då Jonatan tyckte det blev lite kusligt (för två år sedan, då vi avbröt, för att hittills inte återvända).
Och det har varit väldigt svårt att hitta böcker som han vill läsa själv. Uppgifterna från skolan, typ 15 sidor i ganska lättlästa böcker, har han för det mesta inte alls gått igång på.
Men plötsligt händer det! Mördarens apa, en tegelsten på 610 sidor, avsedd för betydligt äldre, knäckte Jonatan på några dagar, och sedan körde han igång med serien om Warriors, en nätt serie på 6x300 sidor om vildkatter som slåss om makt och hegemoni i skogen, numera har han läst så långt den finns på svenska, till volym 14. Samt ungefär hälften av böckerna på engelska!
När det gäller Astrid Lindgren så läste vi en hel del, när pojkarna var få små för att göra motstånd, Ronja har Jonatan gått med på, medan båda vägrat Bröderna Lejonhjärta. Dom gillar inte när huvudpersonerna dör (mycket begripligt, det gör inte jag heller)(och alla gånger jag läst Sagan om ringen för mina barn, har jag känt mig tvungen att berätta att Gandalf inte ä r död, inte på riktigt).
Det gäller bara att knäcka koden, som bekant, och för Jonatan gäller: inte den riktiga världen, inte för kusligt och helst djur.
Han är, eller har i alla fall varit, rätt förtjust i drakar också. Men Game of Thrones får nog vänta ett antal år...
Den uppenbara orsaken till allt detta, och den stora skillnaden mot när mina tre döttrar växte upp, är förstås teknikutvecklingen. Jack och Jonatan hämtar nästan all sin information och förströelse från den digitala världen.
Just därför är det, anser jag, ännu viktigare att sänka tempot med en bok eller motsvarande. Då har man kontroll.
