Välkommet besök i Åhus

Lilla Aino, snart två år, står så förnöjd på vårt trädäck med stolen som var Jennys när hon var i samma ålder.
 Pojkarnas yngsta syskonbarn förtjuste alla under sitt två dygn långa besök i Åhus. (Fast Jonatan påstod efteråt, missvisande, att hon skrek hela tiden.)
 Hennes storebror tillbringade varje ledig sekund med Jonatan. Trots en åldersskillnad tre år och nio månader har dom väldigt roligt ihop, digitalt och analogt.

Aino var också en stjärna på att leka. Hon var väldigt förtjust i Jonatans duplo och hade en rad privata små projekt på gång.
 Även dom större pojkarna lekte gärna där, när det inte var skärmtid.

Pappa Christian gosar med lilla dottern, som oftast - trots vissa påståenden om motsatsen - är ett förtjusande litet solsken, med imponerande förmåga att formulera sig.
 - Aino kan, är en av hennes vanligaste repliker.

Här är vi på promenad i Åhus, det var vi inte ensamma om, på Skeppsbron var det här och där - vid glassförsäljningarna - så trångt att vi valde att göra en kringgående rörelse.

 I väntan på skärmtid ser Jack och Jonatan på tv, närmare bestämt Flash, en av favoritserierna. Aino vill förstås vara med.

Inget besök i Åhus är komplett utan ett besök i Äspet.
 Här kollar mor och dotter (och morfar) in det blåa, till synes oändliga havet och den fantastiska stranden.

Jonatan och Wolfie, BFF, traskar och plaskar. Båda fick byta kläder efter hemkomsten. Men det var det värt!

Jack var inte med så mycket på tisdagen, för han var på MFFs fotbollsläger.
 Men tyvärr skadade han tån och missade både onsdagen och torsdagen, innan han deltog på sista dagen, en ganska regnig fredag.