Jul hemma

Nej, 2020 var inte som andra år. Vi firade vår jul hemma, utan umgänge. Det gick bra det också.

Emellertid började julafton som vilket år som helst - med att far i huset for till Malmö en sväng för att prata i radio och sedan kom hem och sov en stund.

 Sedan åt vi jullunch, hade julklappsutdelning (bilden), såg på Kalle Anka, avnjöt sedvanlig skärmtid (och kanske lite glögg), åt sedan julmiddag (med grill!), spelade spel och avslutade julafton med en riktig familjeklassiker i juletid - Gremlins. Efter viss skepsis tyckte Jack och Jonatan att det ändå var en ganska skojig, och ibland aningen kuslig, film.

 Mitt under kvällen, långt efter ordinarie julklappsutdelning, dök överraskande ännu ett paket upp. Och det i särklass största. Det visade sig innehålla en musikmaskin, eller om man så vill, elektroniskt keyboard.

Så kan en julafton också vara. Fast helst inte varje år. Vi är ju ändå (ibland) sociala varelser.

Första terminen i fyran färdig

 Ta ingen bild, sa Jonatan. Men så ändrade han sig. Du får ta en bild om du bloggar, sa han.

Mellan dom här bilderna skiljer det fyra månader. En lång coronatermin.

 Bilden med ballongerna är tagen vid terminstarten inför första dagen någonsin som nya Sånnaskolan i Åhus tog emot elever.

 På bilden härunder testar Jonatan för första gången sitt nya klassrum.

 (Om sanningen ska fram togs de här bilderna faktiskt någon dag innan skolstarten, då vi tog en förbjuden tjuvtitt på Jonatans nya hemvist.)

Så här ser skolan ut från framsidan, Jonatan och de andra på mellanstadiet går dock in och ut i skolan från baksidan.

 (Om det inte är tvärtom.)

Efter skoldagen tillbringar Jonatan en hel del tid på Klubben, som fritidsverksamheten kallar sig på mellanstadiet.

 Ibland hamnar han platt på golvet, när någonting inte är till belåtenhet.

 Tur då att golven är ganska rena, eftersom man inte får gå in här med skorna på.

Vernissage för klubbens fotoutställning. Jonatans kollektion innehåller en rad variationer på temat drakar i oväntade miljöer.

Och här är det alltså äntligen dags för jullov, efter en termin som ibland varit påfrestande för Jonatan, men där han ändå har lärt sig en hel del och visat att han nu är en mera kompetent skolpojke som kan klara ett och annat alldeles själv.

Fast han tycker verkligen att han bör skjutsas till och hämtas från skolan i bil, tycker riktigt illa om när det blir cykel på hemvägen i stället. (Vilket inte händer så ofta mitt i vintern.)

 I så fall tar han gärna ansvar för att själv promenera in i skolans lokaler.

 (Vilket dessutom är ett måste i dessa tider, föräldrar ej välkomna.)

Äntligen: en tonåring

Till sist händer det: familjen får en tonåring. En måndag i december blir Jack helt plötsligt 13 år. En klok, trevlig och smart tonåring, som än så länge tolererar både föräldrar och lillebror.

 Dock förbjuder han nästan all fotografering. På nästan alla kort av Jack skyms hans ansikte av en snabbt ditförflyttad hand. Men ibland ger han sitt tillstånd, om omständigheterna är de rätta, som på bilden ovanför, med födelsedagstårtan.

 Andra bilder tas liksom i smyg, som den tillsammans med Jonatan, som tydligt visar en annan förändring hos den nyblivne 13-åringen.

 Han har blivit lååååång! 

 Vilket också framskymtar på bilden tillsammans med mamma här intill. Det är numera ingen tvekan vem av dem som är längst.

Födelsedagsbarnets största intresse är fotboll, att spela det själv och att se det på tv, eller för all del genom att spela Fifa.

 Han sitter gärna vid sina olika skärmar de sju timmar per dygn som föräldrarna (oklokt?) tillåter, och har ibland svårt att slita sig även när han vet att skärmtiden är över.

 Men han är också en sällskaplig ung man, som lärt sig hantera sin ovilja att stå i centrum, och som är en fena på att följa med i nyhetsflödet, till synes utan att anstränga sig.

 Lika lätt går det med skolarbetet, än så länge i alla fall, läxorna gör han snabbt och effektivt och levererar i skolan.

Här är han på väg att hämta sin cykel på självaste födelsedagen.

 Som alltid i sista stund, men Jack lyckas ändå att komma i tid till lektion, i alla fall verkar det så.

Smygfotograferad samma morgon, någon minut tidigare.

Kultur i natur

 

Hela familjen kom ut på en oväntad och välgörande söndagsutflykt. Målet var Kjugekull, en fantasieggande bergformation intill Ivösjön.

Området år fullkomligt översållat av ett stort antal klippblock i olika storlekar. Bland dessa klippblock slingrar sig några stigar; en röd, en blå och en gul.

Upp på den översta toppen, där det sluttar brant åt alla håll, kan man ta sig upp med hjälp av en trappa.

Utsikten från toppen är fin. Man ser Ivön, Bromölla, Ivösjön och till och med färjan som går ut till ön.

Solnedgången var inte långt borta. Himlen var blå, men nere i skogen var de flesta färgerna olika nyanser av grått.

 Så där syntes en orange mössa väldigt bra!

Patient betyder tålmodig

Jonatan är luttrad. Från sin första stund har han varit i närkamp med vårdapparaten. Och den släpper inte taget.

 Jonatan har helt enkelt varit patient hela sitt liv, och det har fostrat honom. Han är en av sjuk- och tandvårdens mest tålmodiga patienter. Inte för inte betyder "patient" på engelska även "tålmodig".

 I början på november var det dags för en av de största återkommande ansträngningarna. 

 Ända sedan Jonatan, knappt ett år gammal, fick sin gomspalt lagad på sjukhuset i Malmö, har han med jämna mellanrum återkallats på kontroll, vid 3, 5, 7 och nu 10 års ålder.

 I proceduren ingår besök hos audionom (överst), logoped samt tandläkare (till vänster).

Jonatan föddes inte bara med gomspalt och en alldeles för liten haka - det var det sistnämnda som innebar att han bokstavligen svävade i livsfara under sina första månader i livet och därför ständigt hade massor av plast i sina luftvägar - utan också med en alltför smal käke.

 Det är den som undersöks här.

Att göra avgjutningar av tänderna genom att tvingas sätta tänderna i en kletig massa är inte så mysigt. Men Jonatan levererar!

 Luttrad är bara förnamnet.

Så är det dags för käkröntgen. Inte heller jättemysigt. Men Jonatan, som alltid varit en duktig patient men vid lägre ålder inte lika uthållig, samarbetade på ett bra sätt även här, dagens sista ceremoni.

Käkröntgen ur en annan vinkel.

Höjdpunkten under de här omfattande besöken är en så kallad konferens, där alla specialisterna deltar, inte minst då en läkare som är specialist på den typ av operation som Jonatan gjorde för nio år sedan. Förr har dessutom båda föräldrarna fått delta.  

 Inte så i år, då bara Jenny och Jonatan fick vara med, och specialisterna gav sin bild i tur och ordning, utan att riktigt vara på samma planhalva.

 Slutresultatet var dock att Jonatans mun och luftvägar verkar fungera storartat, utan det läckage som vissa drabbas av, och att hans förmåga att uttala alla konsonanter förbättrats utan att ännu vara perfekt.

 Tänderna är dock ett olöst problem och arbetet med att få dem på rätt ställe i hans smala mun kommer att fortsätta de närmaste åren.

 Förhoppningsvis med en lika samarbetsvillig patient. 

Nedersta bilderna: Jonatan på den tiden han var en anka, och för liten för att göra motstånd mot all ingripande sjukvård han utsattes för. Luttrad redan som pyttebebis, alltså, det var där hans fostran till perfekt patient började.

Hela historien i 455 avsnitt:

http://jonatananka.blogspot.com/
 

Natur och kultur 2020

Ett gammalt familjeprojekt heter Natur&Kultur (precis som bokförlaget), tanken är att vi ska ta oss hemifrån en gång i veckan (typ) för att njuta antingen av natur och kultur och samtidigt lära oss ett och annat.

Detta projekt har kanske inte havererat fullständigt, men det flyter å andra sidan inte. Om man inte räknar "titta på när Jack spelar fotboll" till natur (gräsmatta) eller kultur ("det gröna fältets schack").

En gång om året, eller... tja, i alla fall vartannat år, utför vi dock tillsammans alla fyra det perfekta projektet som på ett självklart sätt förenar natur och kultur.

 Skulpturparken i Wanås! Inte minst på hösten, då skönheten höjs ytterligare av de miljontals färgglada löven som antingen täcker marken eller hänger kvar i de många vackra och fantasieggande träden.

 

En 10-åring! Igen!

Jo, nu är han tvåsiffrig! Fast egentligen inte - vilket han själv är fullt medveten om - förrän strax före 23 ikväll. Då har det gått tio år exakt sedan den dåvarande Ankan för första gången, och onödigt tidigt, såg nattens ljus.

 Jonatan tio år. Vår stora lilla egensinniga smarta charmiga humoristiska filur, i gott sällskap med sin senaste figur, Charizard.

Vi firade dagen med en familjeturnering i höstkrocket, kahoot, sequence for kids och casino. Födelsedagsbarnet vann inte, men nästan.

T h: Äntligen är det morgon. Födelsedagsbarnet låtsas sova och resten av familjen sjunger och gratulerar.

Här är det: världens minsta födelsedagskalas. Jonatan ville bjuda hem klasskamraten Sixten W. Bara honom. Och varför det blev just honom, det visste inte födelsedagsbarnet själv.

 För att ytterligare förminska denna trevliga stunds identitet som födelsedagskalas, så skedde det dagen innan, alltså sista oktober, och Sixten hade ingen aning om att hans besök hade något med Jonatans 10-årsfirande att göra.

Om någon vågar ta en titt på Jonatans första november, året var 2010, så finns det många hjärteknipande bilder här:

http://jonatananka.blogspot.com/2010/11/