Till och med katten Siena deltog i julfirandet hemma hos Jack och Jonatan, som framgår av denna bild.
Julgranen kläddes bit för bit några dagar före jul, ganska minimalistiskt bortsett från ett hundratal kulor, de flesta röda.
Så här fin blev den. (Den är för övrigt inte riktigt färdig än. Glittret har inte kommit upp.)
I ett av paketen på nummer 24 i paketkalendern fanns denna fantastiska affisch. Innehåller 151 olika pokemons.
Jonatan kan ju visserligen läsa (lysande), men han tycker ändå att det är föräldrarnas uppgift att läsa upp de 151 namnen.
Och den som försökt förstår honom.
Paketen under granen, men ännu inte öppnade. En liten sexåring kan bli otålig. (Men han sov i alla fall på natten innan, i motsats till året före.)
Denna varelse är ganska kluven till paketöppning, liksom allt som de små ägnar sig åt.
MY GOD! skrek Jonatan när han öppnade detta paket (färdigbyggt 24 timmar senare)(kanske inte av enbart J själv, men han har arbetslett det hela).
Paketen öppnas hemma hos JJ redan mellan 14 och 15, det vill säga före Kalle Anka. Ja, varför inte!
Julafton börjar alltid med att pappa stiger upp halv fem nångång och far iväg till Malmö och gör radioprogram.
(Nej, han sover faktiskt inte här, utan njuter av musiken son Nadin och Tobias spelar i programmet Julafton i Ett Nytt Sverige.)
Men han var hemma långt innan solen gick ned bakom en vacker julaftonshimmel.
Där fick Jonatan ännu några klappar, bland annat några Minecraft-mjukisfigurer. Den gula ozeloten blev han direkt förälskad i, och när han gnällande vaknade mitt i natten var det för att förmå någon att gå och hämta djuret. (Vilket någon gjorde.)
Sedan sov han nöjt vidare. God natt!