Äntligen: Jonatans kalas #2

 Nikita, Sixten, storebror och Bea runt dagens huvudperson: Jonatan som kollar en av sina presenter.

 Samma gäng (minus Jack) konfererar om något viktigt.

 Äntligen kalas! Det gick 25 dagar efter själva födelsedagen, men till sist blev det verklighet.
 Här välkomnar Jonatan kompisen Sixten. (Och hans mamma och storebror - som inte var bjudna.)

 Jonatan öppnar paket. I förgrunden Hulken (alias Henry), Oscar och Nikolai.

Till vänster: Bea och Siena möter varandras blickar. Katten ville gärna in, men fick inte (pga allergisk gäst).
 Hade hon varit inne, hade hon velat ut.

 De två förstaklassarna - lite äldre än övriga gäster - Oscar och Nikolai samlas kring Jack, äldst i gänget.

 Och så efterrätt. Från vänster Jack och sedan (medurs) Nikita, Nikolai, Sixten, Jonatan, Bea, Oscar och Henry.

 På nedre bilden (t h) samma gäng ur annan vinkel. Där skymtar också Festfixaren nr 1.

Och så här såg festföremålet själv ut för det mesta. Som en nöjd katt.
 (Ja, det var maskeradkalas. Graden av utklädnad varierade.)

 Jonatan var nöjd med sitt sexårskalas.Det var alla andra också (av allt att döma).

Party party ...och en liten katt

I fredags var det maximal underhållning för bröderna Sandgren. Medan klassföräldrarna i Jacks klass roade tredjeklassarna på Åhus Bowling, var det maskeraddisco för f-klassen i Jonatans klassrum.

 A splendid time was guaranteed for all, som det heter i visan.

 Jonatan hade vissa bekymmer med sin maskeraddräkt. Helst ville han vara en fladdermus, men inte ens hans rådiga och påhittiga mamma lyckades bemästra den itmaningen.
 Däremot Jonatans andra alternativ, en katt, gick som synes galant. Sötare katt har aldrig skådats (tycker alla utom Siena).

 Jack nöjde sig med att vara en perfekt version av sig själv. Good enough.

Det här facebookinlägget gjorde stor lycka:

- Jag vill vara något otäckt!
Jag är inte säker på att han lyckades men han är redo för kvällens maskeraddisco i Fb-klassen i alla fall

Målgörare - dubbelt upp

Äntligen satt den! Och dubbelt upp. I säsongens elfte timme visade Jack att han inte bara är har boll- och spelsinne. Han kan göra mål också!
I söndagens träningsmatch satte Jack både 1-0 och 2-0 mot Kristianstads FC, det ena målet redan innan mamma och pappa dykt upp vid sidan av planen. Snopet, men Jack kompenserade alltså föräldrarna med att bjuda på en repris, denna gång med vänster fot.

Ovan springer en helnöjd Jack tillbaka mot den egna planhalvan efter att ha satt 2-0.
Matchen slutade 3-1 till ÅHBK.


Till höger: Jack slår en hörna.

Säsongens näst sista matcher ute - i mitten av december väntar Luciacupen - gav en seger och en förlust mot KFC.
 Troligtvis kommer Jack att minnas den första matchen mest.

 Det märkligaste med det hela var att Jack 45 minuter före avspark trodde att han inte skulle kunna spela alls, efter att ha halkat i badrummet och slagit sig ordentligt.
 Nu funderare föräldrarna på hur de ska utnyttja den vetskapen nästa säsong...

A la Malta

 En liten höstsemester:
Dagen efter Jonatans sexårsdag (och påvens hemfärd från Skåne) tog hela familjen ett mycket tidigt flyg till Malta.

 Och se... där var det fortfarande sommar. Typ.

 Förvirrade av sömnbrist och värme rusade först lillebror och sedan även storebror ut i vågorna.

 Det var nog egentligen Jonatans enda bad på hela resan.
 Trots att han älskar vatten, så var det något som fick honom att nobba mer besök i vattnet. Kanske var det hans förkylning.

 Något som absolut kunnat hindra Jack från fortsatt bad, så var det denna varning för farliga maneter.
 Vi såg dock aldrig några maneter i vattnet, och Jack såg aldrig skylten. Konstigt nog.

 Som framgår av denna lilla bildsvit så kan en fotboll användas till allt möjligt.
 Inte bara att sparka på. Utan även att flyta på.

 För ovanlighet skull var Jack mera badsugen än Jonatan. Oftast skedde det dock i hotellets fantastiska pooler.
 Hans föräldrar föredrag dock att bada i havet. Gissningsvis var det strax över 20 grader i vattnet.

 Malta är ett pittoreskt ställe.

En av de fem dagarna åkte familjen på tur. In till den lilla huvudstaden Valetta.
 Där lyckades pojkarna hitta en mat, som inte fanns på deras hotell. Där annars precis allt, och lite till, fanns att välja på i matväg.

 Valetta är en mycket vacker liten huvudstad med 3.500 invånare. Ganska behändig att promenera i, fast det hindrar inte att Jonatan då och då känner sig trött i benen.

 Här är vi på väg nerför en av stadens branta gränder på väg mot färjan till grannstaden Sliema.

På den färjan tog vi den här skojiga bilden på hela familjen.

Till sist lite mat. Hotellet hade ett mycket rikt utbud av maträtter och restauranger, men det hindrar inte att man ändå kan tröttna på att smörja kråset efter fem dagar.
  Här sista kvällen, på den italienska restaurangen. (Mycket bra, Malta ligger ju precis söder om Italien).

Vi hade i alla fall tur med vädret. Också. Innan vi kom hade det varit skyfall i helgen, efter vår hemresa vare det utlovat tre dagar med storm och åska.

Till sist en liten parlör, eftersom maltesiskan är en smältdegel som lånat lite från alla erövrare:
Välkommen = Mehrba.
Farväl = Saha.
Goddag = Bonjour.
Tack = Grazie.